Matfixerat pucko

Det är jag det enligt dessa kommentarerna. Naturligtvis är de anonyma, såklart! Att yttra sig i sitt eget namn är för mkt att begära av de fega stackarna.
Så här är det. Jag är inte matfixerad, men jag tänker mkt på min mat, vad jag ska äta och när jag ska äta den. Det krävs mkt planering när man som jag äter var 3:e timme. Jag är noga med vad jag äter och för att inte falla för frestelsen att göra mindre bra val, behöver JAG (alla är vi olika) ha förberett min mat i förväg. Detta gäller alla mina mål. Jag har alltid matlådor med mig till jobbet, små påsar med mina flingor (Pauluns GI-flingor alt hans müsli), frukt, burkar med keso, sallad osv. I väskan har jag alltid frukt eller en proteinshake om det skulle vara så att jag inte kan äta annat just då beroende på vad jag befinner mig.

Jag gör upp matsedel för 1 alt 2 veckor i stöten. Dels för att det underlättar när vi storhandlar och dels för att man då aldrig behöver stå och vela över vad man ska tillaga just den dagen när man kommer hem trött efter jobb. Så ja, jag tänker mkt på mat. 

Kommentaren att jag inte går ner i vikt pga att jag alltid tycks äta är rätt patetisk tycker jag, eftersom jag bevisligen gått ner mer än 50 pannor.

Jag är så innerligt trött på alla anonyma idioter som ska kommentera i min blogg. Jag tar gärna emot dina kommentarer, men SNÄLLA lämna namn och länk så jag kan bemöta dina synpunkter eller åsikter. Annars så håll dem för dig själv du trångsynta människa.

Ett pinsamt ögonblick

Dag 15 av Bloggutmaningen

Har verkligen försökt att komma på ett pinsamt ögonblick men det står still i skallen. Naturligtvis är det ju inte så att jag är förskonad från pinsamheter, men just nu är det tomt

Har DU varit med om något pinsamt med mig eller bevittnat något pinsamt med mig? Dela i så fall med dig av det, pleeeez för jag kommer inte i skrivande stund på något!

Favoritmellis

Dag 14 av Bloggutmaningen

Mitt absoluta favoritmellis är keso äpple & päron med vanilj. Perfekt att äta direkt ur burken, lagom stor, mättande och nyttig. Ännu godare är det att göra kesoplättar av den. Mums va gott!
"Mina" kesoplättar hittar du HÄR

Barndomsminne

Dag 13 av Bloggutmaningen

Ett kärt barndomsminne jag har är när jag var en sådär 11 eller 12 år. Jag och min lillasyster (då drygt 4 eller nått) var hos min älskade farmor. Vi skulle sova över. När vi kom dit så var farmor lite "full i fan" och sa hon hade en överraskning till oss. Vi skulle äta baklängesmiddag! Vi trodde först inte henne...för vi skulle ju börja med efterrätten och fick äta precis hur mkt vi ville. Vaniljglass med choklad eller kolasås och mängder av strössel. Till huvudrätt fick vi farmors goda kyckling tillagad i lergryta. MUMS!

Det är ett minne som både jag och min syster ofta tänker tillbaka på, ett minne som bra beskriver min farmor, min älskade farmor. Omtänksam, rolig, lite full i faaan och bara så bäst. Hon kunde verkligen ge en sin fulla uppmärksamhet och all tid i världen. I år är det 10 år sedan hon gick bort, 10 år av otrolig saknad och sorg. Hon fattas mig fortfarande.

Färgglatt

Jag fick äta morötterna själv....maken o sonen smakade...o dissade. Ja färgglatt blev det i alla fall på tallriken o mätt blev jag. Kommer jag göra om det? Troligen.

Morötter som "pasta"?

Gör ett tappert försök med att servera huvlade morötter kokta 1 minut i lätt saltat vatten till köttfärssåsen...men lugn, har riktig pasta i högsta beredskap för jag förväntar mig protester. Tror jag får äta den själv...

Dåliga vanor och laster

Dag 12 av Bloggutmaningen

Jag röker inte och har aldrig gjort. Tar gärna ett glas vin (rött) då och då. Godis äter jag sällan, men om jag gör det så är det gärna en malacofisk eller två.
Biter på naglarna och nagelbanden när jag är nervös.....förr gjorde jag det alltid. Enligt maken dricker jag för mkt kaffe.....det är däremot inget som stör mig. Kan stundtals överkonsumera Red Bull sugarfree....säkert i ett försök att dra ner på kaffet......(host host).
Några laster har jag inte bortsett från mitt kaffedrickande.

Antingen har jag en dålig insikt i mig själv o mina ovanor eller så är det inte så tokigt i alla fall :)

Vad har DU för dåliga vanor eller laster

En vanlig dag hemma hos mig

Dag 11 av Bloggutmaningen

En vanlig dag här hemma brukar se ut så här (om jag inte jobbar kväll). Min klocka ringer 04.45 och jag går upp (snoozar ALDRIG för då kommer jag inte upp). Gör mig iordning, ut med hunden en snabbis, kommer hem och lagar gröt. Äter frukost framför datorn, bloggar och kollar fejjan. Bussen går 05.50 och då lyssnar jag på en bra ljudbok. Framme vid sjukhuset 06.20 går till omklädningsrummet för att byta om. Är uppe på avdelningen 06.30 börjar jobba 06.45.
Min arbetsdag avslutas 15.00, har jag tur hinner jag med min buss som går 15.10 annars går nästa 15.24 och jag är hemma ca 15.50 då jag hämtar sonen på fritids. På bussen äter jag mitt mellanmål som då nästan alltid består av frukt.
Vi kommer hem, går en tur med Alice och sen blir det lite fika för sonen under tiden som han påbörjar sina läxor och jag börjar laga mat.
Maken kommer hem ca 17.00 och då äter hela familjen ihop. Efter maten tar en av oss vuxna ut Alice på långtur och en fortsätter med att hjälpa till med sonens läxläsning. Är det tisdag går jag iväg och sjunger, annars har någon av oss träning inbokat.
19.30 brukar vi se halv åtta hos mig under tiden som vi kvällsfikar. Efter det går sonen o lägger sig och då läser vi alltid en stund, han läser för oss, det är mysigt.
Ja, sen förbereder jag morgondagens matlådor, plockar lite här hemma, lägger fram kläder till sonen och mig själv (för att spara tid på morgonen). Det finns alltid någon tvätt som ska hängas, läggas in alt sättas igång, diskmaskin som ska fyllas alt tömmas osv.
Sista turen med Alice gås mellan 21-22, är det jag som tar den är den tidigare, maken går senare. Jag går och lägger mig någon gång mellan 21-21.30 och brukar somna omedelbums. Ja....så kan en vanlig dag se ut här hemma, mer eller mindre.
Hur ser DIN dag ut?

Glöm inte ställa om klockan!

Inatt kl 02.00 skall klockan ställas om till sommartid och alltså ställas FRAM en timme

Så glöm det inte!

Lördagsgottigottgott

Hemmagjord pizza med mozarella, vitlöksfrästa champinjoner, kalkon och hemmakokt tomatsås med vitlök och soltorkade tomater. Lite vin och krispig sallad på det och livet känns genast inte lika tugnt.

Favoritövning/träning

Dag 10 av Bloggutmaningen

Jag har ingen favoritövning, men den träning jag gillar allra mest är just nu Indoor Walking helt klart, tätt följt av Ki-Box. De är roliga och jobbiga på olika sätt.
På gymmet föredrar jag roddmaskinen och trappmaskinen, kanske för att jag är en självplågare....vem vet.
Men mest av allt gillar jag att powerwalka, helst ute i skogen, med eller utan hund.

Vilken är DIN favoritträning?

Det tog mindre än 3 timmar

Sen har mördarprimadonnan knäckt märgbenet.....

Fredagsmys

Alla fredagsmyser vi på olika sätt, primadonnan gör det med 3 kg märgben.

Mitt motto

Dag 09 av Bloggutmaningen

En liten kuriosa om ordet motto och dess stavning hittar du HÄR

Mitt motto här i livet är att vill man så kan man! Jag tror också på att inte skjuta upp saker på morgondagen, då kan det var för sent. Sluta se problemen, fokusera på möjligheterna istället.

Vad är ditt motto?

Att få lov att vara neg

Jag anser mig själv vara en relativt positiv person, är för det mesta glad och gör mitt yttersta för att tänka positivt.
Just nu har jag svårt att upprätthålla detta på en mental nivå. Jag känner mig ledsen och motarbetad av min egen kropp. Jag känner verkligen att jag gör att man bör göra för att må bra, jag äter rätt, sunt och väldigt regelbundet. Jag tränar hårt och ofta och PW däremellan. Ändå får jag inte vara frisk, ändå vill de sista envisa jävla kilona inte lämna min kropp.
När jag var hos läkaren i tisdags fick jag besked om att jag absolut under inga omständigheter från träna eller motionera på något sätt under minst 2 veckor, helst en månad. Jag fick PANIK!

Det känns som att jag kommer svälla som en flodhäst under den här tiden. Jag har legat här hemma och tyckt synd om mig själv, och hade det varit förr hade jag tröstätit. Den biten jobbar jag fortfarande med mentalt.

Jag anförtrodde mig för en kompis och hon blev arg på mig och tyckte jag skulle vara nöjd och "tacksam" för de kilon jag gått ner. Varför ska jag vara det? Jag har ju inte gått i mål?! Mina ben ser ut som stora jävla timmerstockar. Så vill jag inte ha det. Jag äter rätt och slaviskt, jag tränar regelbundet och hårt och ändå händer NADA! O så ska jag vara tacksam?
Nu får man inte ens kräka av sig sin vånda - för jag ska vara tacksam för det jag åstadkommit. Vad är det som säger att jag inte är glad för det? Det 2 olika känslorna har inte med varandra att göra. Det ena utesluter inte det andra. Det är ungefär som att börja springa ett maratonlopp. Du springer och springer men kommer bara till 4 mils pinnen, se resterande 2 km kommer du inte förbi hur mkt du än springer, för du springer på ett löpband som du per fakto inte kommer en meter förbi på marken. Utan du står still och springer. Till slut blir man trött....för ditt springande ger inte resultat, för resultatet är att komma i mål. Det är destu mer retsamt eftersom du tagit dit förbi de 4 milen som onekligen är majoriteten av sträckan.

Ibland måste man få lov att vara lite negativ, utan att för den sakens skull känna att det är den känsla som genomsyrar hela ditt liv. Man får lov att tycka synd om sig själv.
Kruxet är bara att inte låta dessa känslor bli dominerande och ta över, utan bearbeta dem och låtas ersättas av positiva glada känslor. För hur kan man uppskatta det positiva och glada om man inte är medveten om dess motsats?

Min tro eller livsfilosofi

Dag 08 av Bloggutmaningen

Jag känner att jag inte riktigt är på hugget just nu när det gäller bloggande, så ni får ursäkta.
Min tro....ja du, jag är uppvuxen som katolik. Döpt, tagit första kommunionen, konfirmerad och sedan även gift mig i katolska kyrkan. Jag har känt att det var rätt.....idag tänker jag annorlunda. Detta beror endast på en sak, och det var att då vi döpte vår son så fällde prästen en kommentar som gjorde att jag omvärderade hela min relation till den katolska kyrkan. Han sa "hade jag visst att han var ett ivf-barn innan hade jag inte döpt honom".
Tack och adjö för min del. Jag tar min tro till min egen kammare och vill under inga omständigheter befatta mig med en kyrka som inte "godkänner" min son för att han kom till världen med hjälp av medicinsk teknologi. Han var både önskad och högst efterlängtad och ingen är mer tacksam än vi för att vi kunde få hjälp att få honom.

Så, så var det med det. Min livsfilosofi har väl också ändrats med åren, med tanke på vad jag gått igenom med en riskförlossning och cancern. Det jag känner idag är att jag är tacksam för varje dag jag har med mina nära och kära. Bagateller är inget man ska lägga ner tid och energi på, energin ska läggas på väsentligheter. Måste du, så bryt ihop men gå vidare. Det är mitt motto och livsfilosofi. Vi lever bara en gång, hur kort eller långt det livet är, är inte alltid upp till oss. Visst kan vi påverka mkt genom att leva sunt och ta hand om kropp och själv, men ibland händer saker vi er rår över, då gäller det att göra det mesta och bästa av den situationen. För det vi kan påverka är hur vi agerar och reagerar. Jag tänker att man kan välja.....välja hur man agerar eller reagerar. Att inte välja, är också ett val.

Så tänker jag.
Hur tänker du?

Då mår jag som bäst

Dag 07 av Bloggutmaningen

Jag mår som allra bäst när jag har hela mig familj omkring mig. Då känner jag mig lugn, glad och trygg. Att det blir stökigt, stimmigt och ljudvolymen hög gör mig inget, det är ju så det ska vara!
En "mindre" variant av ovanstående är när jag och mina pågar sitter och myser i soffan tillsammans. Vi har som vana att varje kväll äta kvällsfika ihop lagom till "halv åtta hos mig". Det är som balsam för själen.

Jag mår också prima när jag sitter och scrappar, detta gör jag gärna i soffan när pågarna sitter bredvid och pular med sitt. När jag sjunger mår jag också toppen, det ger mig glädje och energi.
På senare tid mår jag också bra när jag har tränat, ja du läste rätt....efteråt. Då känns det bra, då är det liksom över....för stunden i alla fall.

På sommaren mår jag som allra bäst när jag får ligga vid poolen och sola, med en bra ljudbok i lurarna och solen brännandes gott.
När mår DU som bäst? 

För övrigt mår jag allt annat än bra just nu. Sjukskriven med vad som diagnostiserats som körtelfeber. Trött, ont i hela kroppen men främst lederna. Halsen är svullen och ömmar till tusen. Tur jag har flytande föda hemma i form av div pulverdrycker som modifast och proteinpulver jag kan blanda med vatten och sojamjölk. Tack Lena för ditt smakprov, det låg utspritt i hela kuvertet, men jag ska ge mig på det imorgon!

En livräddare

Just nu är det dessa godingarna som gör livet uthärdligt

Favoritidrott

Dag 06 av Bloggutmaningen

Min favoritidrott är LÄTT fotboll. Alla gånger, vilken tid som helst på dygnet! Har själv spelat boll som tös och långt upp i tonåren. Lagsport när den är som bäst! Och förra året fick vi ju här i södern glädjen att fira våra Malmöpågar som tog hem GULDET!

Enligt mig är den bäste fotbollsspelaren genom tiderna (som jag kan komma ihåg och har sett spela) Gary Lineker.

Det bästa är att jag har träffat honom OCH har hans autograf - den har jag fortfarande i tryggt förvar :)
Vilken är DIN favoritsport?

Det kom en överraskning

Idag har jag bara legat, sovit och faktiskt tyckt mkt synd om mig själv. Jag är trött på att vara sjuk, trött på att behöva medicinera och vara så trött. Jag var mitt uppe i mina "tycka synd om mig själv"-tankar när jag hörde att posten kom. Knallade ut och hämtade den och vet ni vad jag fick? En PIF från söta Lotta

Ser ni det söta "rosa bandet". Klockrent!

Dessa underbara biljetter fick mig att le med hela ansiktet och var precis den uppmuntran jag behövde.

Och baksidan pryddes av Lottas egen stämpel

Det fantastiska kortet med den annorlunda vikningen hade en klockren text för mig

Kolla vikningen

Tusen tack Lotta! O nej, jag har inte glömt din....den kommer....

Favoritsaker

Dag 05 av Bloggutmaningen

Mina favoritsaker är:

•  Min android telefon, en Samsung Galaxy Spica

• Min Vuitton väska, en Looping MM Bag
  

• Min laptop
• Min kaffekokaren - utan den överlever jag inte!
• Min filofax, den är rosa och en rosa bandet edition - så klart!

Vilka är DINA favoritsaker?

Helgens bravader - mera STOMP!

Är helt slut nu efter att ha tillbringat helgen med STOMP. Har inte känt mig helt hundra, men detta var bestämt sedan länge och instruktören är influgen från London så det är bara att gilla läget. Vad har vi gjort då?
Bla detta:

Rören ni ser är sk bookwhakers, tonrör av plast som med sina olika längder är stämda till olika toner, varje ton har en egen färg och man spelar dem genom att slå dem mot något.






Nu ska jag försöka få ner min kroppstemp som jag tror är på väg upp....

Målet med min träning/därför tränar jag

Dag 04 av Bloggutmaningen

Svaret på bloggrubriken borde vara självklar kan man tycka....men ju mer jag tänker på det ju mer osäker blir jag. Först tänkte jag att jag tränar för att det är bra för mig, men det är ju  mycket i livet som är bra för oss som vi ändå inte gör. Sen tänkte jag att jag tränar för att orka mer, vilket är ett resultat som först kommer ett bra tag efter man tränat en tid. Så sanningen är att jag tränar för att det är något som helt enkelt krävs för att jag ska nå mitt mål - min målvikt och på vägen dit hjälpa till att forma om min kropp så att jag kan känna mig nöjd.
Målet med träningen är att bli "fast i hullet" som någon uttryckte det. Jag har inget mål att klara av att lyfta si eller så många kilon, orka/kunna springa si eller så många km. Enkelt uttryckt så är mitt mål tex när jag går på Ki-box att inte spy under passet (vilket har hänt... för det är så jävla jobbigt) utan att kunna hålla samma tempo som intruktören, liksom under Indoor Walkingpassen att inte slacka efter utan hålla det tempo som sätts av ledaren. Målet är också att träna minst 2 pass/vecka. Ibland når jag målen, ibland inte. De veckor jag inte når mitt mål analyserar jag anledningen och går vidare därifrån. De senaste 2 veckorna har vi varit sjuka här hemma, därav ingen träning. Då lämnar jag det dåliga samvetet i garderoben och är istället nöjd med att jag gått mina långa rundor med hunden.

Detta kanske är fel, jag kanske ska ha ett syfte eller mål med min träning? Någon klok där ute som vet? Jag kanske borde skaffa en PT? Hmm...i stå fall vill jag ha HENNE

Vad har DU för mål/syfte med din träning?

STOMP

Om du undrar vad jag gör idag så kan jag ge er en ledtråd







Återkommer med hur det var :)

Mitt stjärntecken

Dag 03 av Bloggutmaningen

Jag har alltid fått höra att jag är en typisk kräfta, och det är jag. Mitt hem är min borg och min familj är mitt prio ett i livet. Mina nära vänner är få men goda och ofta är vänskapen lång och sträcker sig enda från barndomen.
"Uppväxtmiljön och barndomsvänner brukar ha stor betydelse långt upp i åren. En trofast och varmhjärtad person, som är angelägen om att bevara kontakten med släkten, vännerna och sin historia. Kräftan älskar att samla foton och ägodelar som väcker kära minnen."
I min första lägenhet var väggarna dekorerade med fotoramar, från golv till tak.....tom inne på toa ;)

"Vattentecknet Kräftan styrs av Månen. Det gör Kräftan sensitiv och lyhörd. En sökande känslomänniska med hjärtat på rätt ställe. Den som är präglad av detta vattentecken sträcker gärna ut en hjälpande hand. Den stora känsligheten gör att Kräftan är sårbar till sin läggning och tenderar att ta saker personligt. Samtidigt finns en outtömlig värme som Kräftan gärna delar med sig av. Det är viktigt för Kräftan att känna sig behövd och uppmärksammad, att få sympati och uppskattning. Med sin mjuka och förstående läggning får Kräftan många förtroenden och själsfränder. Den som är präglad av detta emotionella tecken söker sig gärna till roller där möjlighet ges att visa omsorg om andra."
Jag får ofta höra att jag "tar hand om" dem i min omgivning, och ja, jag vill de flesta väl. Man är väl för inget sjuksköterska.....
"En beskyddande läggning är kännetecknande liksom ett stort trygghetsbehov. Kräftan ställer alltid upp för en vän i nöd och behöver få uttrycka sitt rika inre liv. En kreativ ådra hör ofta till bilden. Intuitionen är stark och hemmet är Kräftans bas. En fantasifull och humoristisk känslomänniska, som gärna roar och pysslar om sina närmaste." 
Den kreativa ådran visar sig väl både i mitt scrapintresse och i min sång. Jag har under årens lopp lärt mig att alltid lita på min intuition till 100%. Den har sällan om aldrig svikit mig. 
"Till det yttre kan kräftan verka hård, men i själva verket är han oerhört känslig."
Ja, jag uppfattas nog som väldigt bestämd och stundtals hård av min omgivning, i alla fall vid första ögonblicket. Men jag känner mig inte så, ja, jag är väldigt rak och tydlig och har många bestämda åsikter. Men privat är jag allt annat än hård.
Här kan du läsa mer om kräftan, jag nickar instämmande på det mesta.....

Vilket är Ditt stjärntecken? Stämmer det in på din personlighet?

I mina öron när jag tränar

Dag 02 av Bloggutmaningen

När jag tränar (individuellt) brukar jag lyssna på ljudbok, jag har svårt att hitta musik som passar mig. Vissa brukar köra någon uptempo dunkadunka, men för mig är det irriterande. Om jag vill köra ett tempo och låten har ett lägre blir jag frustrerad. Därför har jag bara ljudbok i öronen. Däremot uppskattar jag musik under ett träningspass tex Ki-box eller Indoor walking som instruktörerna anpassat för övningarna. Det är "taggande" att pressas att hålla ett visst tempo och känna rytmen från musiken och följa den. Men om någon där ute har något bra tips på låtar att lyssna på tex när man tränar hemma eller som jag gärna gör power walkar (PW) så tar jag tacksamt emot dessa!

Vad bjuder jag på för mat?

Dag 01 i Bloggutmaningen
Jag tillhör skaran som inte går efter ett recept när jag lagar mat, recept för mig är bara något som är till för att inspirera och ge hintar om hur något kan tillagas. Naturligtvis om jag aldrig gjort en viss rätt som kräver en viss konsistens eller så går jag noggrant efter alla måttenheter som anges....men inte annars.
När jag, eller rättare sagt vi  bjuder på mat när hemma så är den gärna barnvänlig eftersom de flesta som kommer hit har barn. Vi gillar mat som är lätt att tillaga men med mycket smak. Vi serverar allt från vanlig hederlig husmanskost, till tacos, pasta av olika slag som att grilla en god köttbit med härliga och smakrika tillbehör.
Sist vi hade vänner över på en bit mat blev det köttgryta (jag älskar mat som ska puttra och sköter sig själv!) med massor av grönsaker (så kan barnen pilla bort det de inte gillar) med potatis för dem som vill ha det och rotsaker till dem som föredrog det (eller både och...) samt sallad. Försvinnande gott och perfekt att frysa ner rester till matlådorna.
På sommaren grillar vi näst intill varje dag, allt från kött, fågel och fisk till grönsaker. Mums!

Idag blir det kyckling, hur jag ska tillaga den har jag inte bestämt än....vi får se vad jag känner för när jag väl står vid spisen.
Vad bjuder du på för mat?

Bloggutmaning

Denna utmaning anammar jag med start imorgon. Häng på vettja!

Dag 01 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 02 - I mina öron när jag tränar
Dag 03 – Mitt stjäntecken
Dag 04 - Målet med min träning/därför tränar jag
Dag 05 – Favoritsaker
Dag 06 - Favoritidrott
Dag 07 - Då mår jag som bäst
Dag 08 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 09 – Mitt måtto
Dag 10 - Favoritövning/träning
Dag 11 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 12 – Dåliga vanor och laster
Dag 13 – Barndomsminne
Dag 14 - Favoritmellis
Dag 15 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 16 - Så här kan en matdag ut för mig
Dag 17 – Mina dåliga sidor
Dag 18 - Favoritmat 
Dag 19 - Kändisblogg jag följer
Dag 20 – Mitt hem
Dag 21 - Min favoritfrukost
Dag 22 – Det här får mig att gråta
Dag 23 - Mitt bästa kosttips
Dag 24 - Första bloggen jag började följa
Dag 25 - Då tränar jag allra helst
Dag 26 - Då älskar jag att blogga
Dag 27 - Detta skulle jag vilja utöva
Dag 28 – Min favoritplats
Dag 29 - Fördelar jag fått tack vare bloggen
Dag 30 - Saker jag saknar
Dag 31 - Hälsa för mig
Dag 32 - En fredagskväll unnar jag mig gärna
Dag 33 - Så sover jag
Dag 34 - Där tränar jag helst
Dag 35 - Favoritlivsmedel
Dag 36 - Då hatar jag att blogga
Dag 37 - Detta tränar jag allra helst i
Dag 38 - Blogg jag har hört talas mycket om men aldrig läst
Dag 39 – 10 dödssynder
Dag 40 - Detta klara jag mig inte utan

Bordsavatten arom

Idag kom min beställning från LCHF-butiken här i Malmö, med smaksättning till vanligt kranvatten. Jag avskyr att dricka vatten men vet ju naturligtvis att det är jättebra för mig och nödvändigt...innehåller inga sötningmedel, inget socker eller annat onyttigt. Hoppas de är goda....

Att "ta sig i kragen"

Många tror att det bara är att "ta sig i kragen" när det gäller viktminskning. Jag har många ggr fått höra "det är väl inte så svårt, det är ju bara att röra på sig mer och äta mindre". Om det nu hade varit så lätt hade vi inte varit så stora som vi är i stora delen av världen. Det är lätt att haspla ur sig den ena klämkäcka kommentaren efter den andra när man själv är smal eller normalviktig.
Nu när alla dessa kilon försvunnit, handlar det rör min del mkt om att inte återgå i gamla (o)vanor för det är innanför pannbenet det största och viktigaste jobbet måste till. Så är det för mig i alla fall. Den här viktminskningen ska ju hålla i sig också.
Många äter som tröst, andra när de är rastlösa, bekymrade, deppiga eller stressade. Själv har jag kommit på mig själv med att gå till kylen (utan att jag är hungrig) när jag är uttråkad.
Vi använder mat/godis för att det för stunden får oss att må bra, men efter en stund kommer det dåliga samvetet fram och knackar på, skuldkänslor och mer eller mindre otrevliga tankar om sig själv.

När man ska bryta ett sedan gammalt invant beteende måste man ersätta det med något annat....detta tar tid, för man måste konstant påminna sig själv om vad man ska göra när vissa känslor/tankar poppar upp. För min del handlar det om att hålla mig sysselsatt, men herre gud, man kan ju inte hela tiden gör något....eller?
Även om jag inte äter något när jag går till kylen, så blir jag lik förbannat arg på mig själv för att jag går dit. Jag är ju inte hungrig! Jag vill ju inte ha något....ändå går jag dit....

Har ännu inte kommit på hur jag ska kunna "ta mig i kragen" och åtgärda mitt problem, har du något råd, tips eller om du sitter på lösningen till mitt problem får du gärna droppa en kommentar eller maila mig på: katarina.soulsister@gmail.com

Inställning till livet

Jag jobbar på det....det tar tid....för jag vet inte riktigt hur den gamla jag och hur det nya jag ska kunna mötas. Den gamla Katarina hade saker för sig som jag inte vill den nya ska ha, att gömma sig bakom alla kilon är inte aktuellt längre. Många mindre bra beteenden och (o)vanor måste bort....detta är svårt eftersom det nästan blivit ett invant beteende och det känns inte som att jag vet något annat sätt.
Eftersom jag stundtals inte ser den nya kropp jag besitter och inte heller känner av den då jag i skallen fortfarande har alla de där extra pannorna på mig, är det svårt att hänga med.

Måttbandet är i alla fall fortfarande snällt mot mig vilket underlättar mitt tunga sinne. Alltid något!

Pååppjuuulöööör?

Jaha, då var det svenska bidraget till Eurovisionen utsett. Sonen är överlycklig och han är säkert i gott sällskap av alla jämnåriga kids där ute. Min åsikt? Ja, det är en klämkäck låt som sätter sig, han är duktig på att dansa och har "den där blicken" som säkert många tonårstjejer faller för. Det var INTE låten jag röstade på, jag röstade på Sanna Nielsen.
Det var många bra låtar i årets final, jag gillade Sara Varga, The Monikers låt växer mer och mer för varje gång jag hör den och jag vet nu vilka våren och sommarens radioplågor kommer vara. Men men vi får se om Eric Saade kan få en bra placering i Düsseldorf.  Men ett råd....öva på uttalet Eric....."pååpjuuulöööör" låter inte så najs.....

Sitter här med min havregröt och mår inget vidare.  Mådde något bättre igår och tänkte "yes, nu kan jag börja träna igen" men jag vaknade imorse med skallebank, frös till tusen och har nyst hela morgonen. Sonen går också runt och nyser och maken har ont i öronen. Jag vill va friskt! Jag har varken ord, tid eller lust med sånt här trams!

Ska i alla fall ta mig i kragen och gå några kilometer med primadonnan nu, både hon och jag behöver röra på oss....om inte annat för att få igång värmen i kroppen.

Ha en bra dag!

Ännu en arla morgon.
Igår fick jag en riktig chock, på väg till jobbet kom värsta hagelstormen följt av massivt snöfall. Men jisses! Det höll på i 20 minuter, det åskade o hade sig. Sen bara slutade det, sprack upp och därefter sken solen. Mysko! Men jag var blöt som en dränkt katt när jag väl kom till jobbet.
Ikväll blir det lite kalas för söta Elin därefter melodifestivalen. Sonen hejjar frenetiskt på Danny och Eric Saade. Själv gillar jag Sara Varga och Sanna Nielsen, men tror inte dessa kommer vinna.
Vem tror DU vinner ikväll?

Piggelin

Idag mår jag mkt bättre, jag har näst intill sovit non stop de senaste 2 dygnen. Det blev ingen träning för mig vare sig i onsdags eller igår. Koppen orkade helt enkelt inte. Har fotfarande ont i halsen men jag känner mig pigg nu.
Kommer "bara" ta en lång promenad med Alice innan jag går till jobbet det får räcka för nu.
Måttbandet var "snällt" mot mig härrom dagen, så det gör att jag också känner mig lättare i sinnet nu när vågen inte pekar neråt.
Igår försvann våren en stund för det började snöa....suck! Men idag verkar den ha återvänt....hoppas det håller i sig för jag är innerligt trött på detta gråa, trista och kalla elände.

Jobb hela helgen, melodifestivalen på lördag och innan dess kalas för goda vänners dotter. Ja, som vanligt är det späckat med aktiviteter, och för utom detta så jobbar jag ju. Som vanligt....