Sidor

torsdag 24 mars 2011

Att få lov att vara neg


Jag anser mig själv vara en relativt positiv person, är för det mesta glad och gör mitt yttersta för att tänka positivt.
Just nu har jag svårt att upprätthålla detta på en mental nivå. Jag känner mig ledsen och motarbetad av min egen kropp. Jag känner verkligen att jag gör att man bör göra för att må bra, jag äter rätt, sunt och väldigt regelbundet. Jag tränar hårt och ofta och PW däremellan. Ändå får jag inte vara frisk, ändå vill de sista envisa jävla kilona inte lämna min kropp.
När jag var hos läkaren i tisdags fick jag besked om att jag absolut under inga omständigheter från träna eller motionera på något sätt under minst 2 veckor, helst en månad. Jag fick PANIK!

Det känns som att jag kommer svälla som en flodhäst under den här tiden. Jag har legat här hemma och tyckt synd om mig själv, och hade det varit förr hade jag tröstätit. Den biten jobbar jag fortfarande med mentalt.

Jag anförtrodde mig för en kompis och hon blev arg på mig och tyckte jag skulle vara nöjd och "tacksam" för de kilon jag gått ner. Varför ska jag vara det? Jag har ju inte gått i mål?! Mina ben ser ut som stora jävla timmerstockar. Så vill jag inte ha det. Jag äter rätt och slaviskt, jag tränar regelbundet och hårt och ändå händer NADA! O så ska jag vara tacksam?
Nu får man inte ens kräka av sig sin vånda - för jag ska vara tacksam för det jag åstadkommit. Vad är det som säger att jag inte är glad för det? Det 2 olika känslorna har inte med varandra att göra. Det ena utesluter inte det andra. Det är ungefär som att börja springa ett maratonlopp. Du springer och springer men kommer bara till 4 mils pinnen, se resterande 2 km kommer du inte förbi hur mkt du än springer, för du springer på ett löpband som du per fakto inte kommer en meter förbi på marken. Utan du står still och springer. Till slut blir man trött....för ditt springande ger inte resultat, för resultatet är att komma i mål. Det är destu mer retsamt eftersom du tagit dit förbi de 4 milen som onekligen är majoriteten av sträckan.

Ibland måste man få lov att vara lite negativ, utan att för den sakens skull känna att det är den känsla som genomsyrar hela ditt liv. Man får lov att tycka synd om sig själv.
Kruxet är bara att inte låta dessa känslor bli dominerande och ta över, utan bearbeta dem och låtas ersättas av positiva glada känslor. För hur kan man uppskatta det positiva och glada om man inte är medveten om dess motsats?

5 kommentarer:

Åsa sa...

Jag tycker det är självklart att vi får vara negativ, besviken och ledsen ibland och också uttrycka det. Jag förstår din frustration/besvikelse över att inte ännu uppnått ett mål som du kämpar så hårt och strukturerat för.

Du vet ju inte än hur din kropp reagerar på några veckors/en månads vila, den kanske helt enkelt behöver det och du uppnår målet rätt snabbt när du blir frisk igen.

Hoppas i varje fall att du blir frisk snabbt igen och att du under den tiden, ändå kan göra en del saker du tycker om, läsa, "göra kort" m.m.

S sa...

Men du... De flesta kilo jag har gått ner har försvunnit när jag inte tränat. Det kanske blir så för dig med?

Hoppas du blir piggare snart,
Kram

Maribella sa...

Vilken jä-la kommentar!

Vad tror folk, att man inte jobbar hårt för att nå sitt viktmål? Fattar inte varför du ska vara tacksam, det är ju ett enormt slit som ligger bakom! Då ska man väl ha resultat?!? Lön för mödan liksom! Tacksam -kiss my a--!!

Och ibland är man negativ, man vad gör det? Så länge det inte tar över i ens liv behövs negativa tankar - som motpol till positiva. Lite ying & yang tänk!

Jag hoppas att du kryar på dej och är tillbaka på banan snart.
Du är grym!

Kram

Hanna sa...

Åsa har egentligen redan skrivit allt på ett helt fantastiskt sätt.

Självklart ska du få kräka ur dig allt du behöver få ur dig. Det är inget bra att gå å dra på. Man riskerar att sprängas om man inte får ur sig det negativa. Det är ju inte förrän efter det man kan andas å ta nya tag!

Lyssna nu på doktorn å ta det lite lugnt. Du blir ingen flodhäst på 2 veckor å kanske chockar du din kropp så svårt att den släpper ifrån sig dom sista kilona :)

Stor styrkekram på dig! /Hanna

scrapmoster sa...

Bra sagt Åsa. Jag håller med i varje ord!!! Det ska fan va tacksam... Jag hoppas det vänder snart för att stå still är verkligen inte roligt.

Kramen i

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...