Många tror att det bara är att "ta sig i kragen" när det gäller viktminskning. Jag har många ggr fått höra "det är väl inte så svårt, det är ju bara att röra på sig mer och äta mindre". Om det nu hade varit så lätt hade vi inte varit så stora som vi är i stora delen av världen. Det är lätt att haspla ur sig den ena klämkäcka kommentaren efter den andra när man själv är smal eller normalviktig.
Nu när alla dessa kilon försvunnit, handlar det rör min del mkt om att inte återgå i gamla (o)vanor för det är innanför pannbenet det största och viktigaste jobbet måste till. Så är det för mig i alla fall. Den här viktminskningen ska ju hålla i sig också.
Många äter som tröst, andra när de är rastlösa, bekymrade, deppiga eller stressade. Själv har jag kommit på mig själv med att gå till kylen (utan att jag är hungrig) när jag är uttråkad.
Vi använder mat/godis för att det för stunden får oss att må bra, men efter en stund kommer det dåliga samvetet fram och knackar på, skuldkänslor och mer eller mindre otrevliga tankar om sig själv.
När man ska bryta ett sedan gammalt invant beteende måste man ersätta det med något annat....detta tar tid, för man måste konstant påminna sig själv om vad man ska göra när vissa känslor/tankar poppar upp. För min del handlar det om att hålla mig sysselsatt, men herre gud, man kan ju inte hela tiden gör något....eller?
Även om jag inte äter något när jag går till kylen, så blir jag lik förbannat arg på mig själv för att jag går dit. Jag är ju inte hungrig! Jag vill ju inte ha något....ändå går jag dit....
Har ännu inte kommit på hur jag ska kunna "ta mig i kragen" och åtgärda mitt problem, har du något råd, tips eller om du sitter på lösningen till mitt problem får du gärna droppa en kommentar eller maila mig på: katarina.soulsister@gmail.com
6 kommentarer:
Får du några bra svar får du gärna dela med dig :) Det där inlägget kunde jag ha skrivit, allt stämde på mig (förutom "stor viktnedgång").
Ha en bra tisdag! Kram
Inga bra tips från mig heller! Lider ju av samma problem tyvärr. Ibland åtminstone. Scrappen räddar mig de flesta ggr för man vill ju inte ha fläckar på sina saker. Men det kan man ju inte hålla på med alltid.
Jag vet inte vad vi ska göra istället. Jag vill bryta en dålig vana, inte byta ut den. Ibland lyckas jag och ibland misslyckas jag. För mig funkar VV-tänket bra för suget blir inte så stort.
Du har med det här inlägget satt fingern rakt på det - mycket bra sagt! Det sitter i huvudet och det är en ständig kamp. Hela tiden.
Styrkekram!
Inget svar heller men jag tror att om jag är ärlig och erkänner att jag är sugen, att jag formulerar det för mig i huvudet, då får jag lättare för att bara "vänta ut det". För det har jag lärt mig; om jag inte agerar på det, så försvinner det inom 15-30 minuter. Och den tiden kan jag tvinga mig själv att vänta.
Det jag lärde mig för nåt år sedan var att ställa mig frågan "är det värt det?" och oftast var det inte det och jag kunde gå ifrån nöjd och glad.
Idag ser vardagen lite annorlunda ut, en man som jobbar o reser mkt och barn med läxor o aktiviteter. Då är det lätt att falla.
Bra skrivet, och väl uttryckt. Tror många med mig känner igen sig i dina ord. Tack för att du delar med dig, känns skönt att man inte är ensam.
/Pilla
Jag har samma problem som dig, det gäller att påminna sig och kämpa varje dag. Till slut så tror jag att det går att skapa sig en ny vana, det gäller bara att hitta tillräckligt bra alternativ! ;)
Skicka en kommentar