Dag 13 av Bloggutmaningen
Ett kärt barndomsminne jag har är när jag var en sådär 11 eller 12 år. Jag och min lillasyster (då drygt 4 eller nått) var hos min älskade farmor. Vi skulle sova över. När vi kom dit så var farmor lite "full i fan" och sa hon hade en överraskning till oss. Vi skulle äta baklängesmiddag! Vi trodde först inte henne...för vi skulle ju börja med efterrätten och fick äta precis hur mkt vi ville. Vaniljglass med choklad eller kolasås och mängder av strössel. Till huvudrätt fick vi farmors goda kyckling tillagad i lergryta. MUMS!
Det är ett minne som både jag och min syster ofta tänker tillbaka på, ett minne som bra beskriver min farmor, min älskade farmor. Omtänksam, rolig, lite full i faaan och bara så bäst. Hon kunde verkligen ge en sin fulla uppmärksamhet och all tid i världen. I år är det 10 år sedan hon gick bort, 10 år av otrolig saknad och sorg. Hon fattas mig fortfarande.
5 kommentarer:
Fint minne, hon saknas mig med men jag vet att hon tittar ner på oss och är så stolt över oss!
Älskar dig gördian
Vilken charmig Farmor:-)
Kramar från Cathrin
Vilket underbart minne <3
Minnen är något av det finaste vi har så att man kommer ihåg goda minnen så man minns dom med glädje. Jag håller med din syster yster (som jag fö kallar min åxå) att hon tittar ner på er och är stolt. Och hon minns nog den där middagen hon åxå :)
Kram Hanna
Underbart minne att vårda... Finurlig liten dan din farmor...
Kramen i
Hahaha, så underbart härlig. Vilken succé-farmor! Kram
Skicka en kommentar