måndag 23 augusti 2010
Mitt stora mirakel
För 7½ år sedan föddes en påg, på självaste julafton. 6 veckor förtidigt.....efter en tid med intensivvård på neonatal kom vi hem friska och välbehållna, allihopa.
För 4 år sedan blev jag sjuk, jag visste inte om jag skulle leva eller dö. Prognosen var osäker och vägen mot tillfrisknande kändes evighetslång. Alexander var då 3½ år och gick på dagis. I mitt huvud snurrade tankar på framtiden, stunder jag kanske skulle gå miste om. Skulle jag få se min son börja skolan? Skulle jag få följa med på hans första upprop? Skulle även jag få uppleva glädjen av hans första riktiga sommarlov?
Svar: JA!
Nu är det första riktiga sommarlovet över och denna överlyckliga mamma har fått uppleva denna glädje. Idag följer jag mitt mirakel till 2:ornas upprop. Jag får inte stanna...."hallå mamma, jag är ju stor nu"...men jag får lov att följa med och bära dit alla extra kläder som behövs till fritids. Jag tar det jag får och bär dit regnkläder och annat ombyte.
För vet ni vad? Livet är fantastiskt underbart, glöm inte det! Lägg inte ner tid på att tjaffsa och bråka om bagateller. De spelar ingen roll i slutändan. Ta tillvara på varje liten stund och gör det bästa av den, även när det är svårt.
Fatou - Tonårsmorsan för mitt budskap vidare. Tack!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Ditt inlägg gör mig glad och positiv och det ger en stund till eftertanke!! Livet är bra fantastiskt!!
Förstår dig, Viktor föddes 15 veckor för tidigt och idag ska han börja 1an. Många gånger man har nypit sig i armen för det har känts så ofattbart att det är samma Viktor som likt en fågelunge föddes i Lund och den stora och fullt friska killen han är idag.
Våra killar är två tuffa killar, som kommer klara sig toppen bra i livet. Dem har ju redan innan dem skulle ha varit födda klarat många tuffa utmaningar.
Varmaste kramar
Du är så klok och har så rätt! <3
Va fint du har skrivit !!
Ha en bra dag.
Kram Helene.
Underbart! Stort grattis till dig & sonen, som vunnit största vinsten i livet. Möjligheten att få fortsätta livet =)
Härligt inlägg! EN riktig väckarklocka. KRAM på er
Livet är ingen dans på rosor utan en promenad med grus i skorna. Men du lyckades skaka ut gruset och jag säger bara.....underbart. Och att börja tvåan....det är livet !!!!! Stor kram Eva
Beundrar dig och din inställning. Vacker bild! Ren kärlek <3
kram Nettan
Så fin bild!! Och så bra uppmaning att ta vara på det underbara livet! Vad skönt att allt gått bra med den lilla killen som blivit stor :)
Ha en skön höst!
KRAM
Så fantastiskt att få leva eller hur? Förstår att man omvärderar livet en hel del efter att ha gått igenom så svåra stunder!
Så härligt att höra Katarina... kram
Kloka ord!
Superfin bild på dig och din påg <3
Kram
Så fint - och sant! - skrivet :) Önskar dig och din familj många år av lycka och hälsa ! Kram!
Tänkvärt! Usch, vad man tar livet och folk omkring sig för givet. Jag måste sluta med det!
härlig bild och tänkvärda ord!
Skicka en kommentar