Hur är det att inte vara tjock längre?

Fick frågan i helgen och jag blev både glad, ledsen och fundersam. Glad för att jag inte anses som tjock längre (i den personens ögon i alla fall), ledsen för att ordet fortfarande är så negativt laddat för mig och fundersam över vad som förändrats och hur.

Detta kommer jag på:

• Jag tänker inte varje dag på att "jag måste bli smal".....livet handlar nu om att må bra och uppfylla mål jag satt upp och är inte en ständig jakt på orimligheter.
  
• Jag orkar sååå mkt mer varje dag än tidigare, behöver inte längre fundera om jag ska tvätta, städa eller storhandla - jag orkar alla sakerna en och samma dag. Sånt som andra inte förstår, men som gör mig lycklig.
  
• Att orka med sonens tempo utan att behöva vila mellan varven, det är den största vinsten!
• Det är inte längre en pina att äta offentligt, jag tror inte längre alla stirrar på vad "hon den feta vräker i sig" o undrar om hon "verkligen ska äta allt det där"......
  
• Även jag kan fynda på rea! Att hitta ett plagg för rimliga pengar på tjockisavdelningen var nästan omöjligt! I år har jag fyndat toppar för hör o häpna: 24,90 (halva reapriset). Hände ALDRIG innan! Sånt är kanske svårt för er andra att förstå, men för mig är det en otrolig glädje!
• En sak som kan tyckas banal men som jag tänkt mkt på är att när jag tidigare klev på bussen var jag orolig över att inte få sitta intill ett fönster. Sitter man intill ett fönster kan man försöka pressa sig mot väggen så att rumpan inte tar upp mer än ett säte....sitter man på ytterplatsen kan man inte pressa sig mot personen bredvid precis....vilket gör att rumpan hänger utanför....sånt oroar mig inte längre. Så jävla skönt!
• Man behöver inte längre tacka nej eller komma på dåliga ursäkter för att inte vara med på utflykter eller utomhuslekar (typ brännboll mm) med rädsla för att man skäms för hur man ser ut eller för att man inte skulle orka eller kunna delta i lekarna pga sin storlek.
  
• Jag skäms inte längre för att visa mig i badkläder på en badstrand vilket jag gjort de senaste 20 åren.
  
• Allt känns lättare o jag menar ALLT!
• Humöret är jämnare (enligt maken) eftersom jag äter var 3e timme. Även om jag fortfarande är temperamentsfull till min natur ;)
• När jag mår bra och är harmonisk, mår min familj bra....det säger i alla fall min man.
  
• Jag undviker inte längre kameran med rädsla över att behöva mötas av en sanning om att jag är stor....nu ber jag istället maken ta foton på mig så jag med egna ögon kan få se hur mkt mindre jag blivit....eftersom spegelbilden fortfarande inte överensstämmer med verkligheten.
  

Det är vad jag kommit fram till.....och funderar jag lite till kommer jag säkert på lika många punkter till. Kommer du på något?