Sidor

torsdag 30 september 2010

Tack L8 för inspirationen!

Härrom kvällen var jag på kurs på Stämpelfabriken där L8 höll en kurs i present-kort. Superkul! Jag och L8 har aldrig tidigare träffats men har följt varandras bloggar ett bra tag och har sedan en tid kontakt på fejjan. Det var verkligen kul att få träffas IRL och L8 hade som mål att inspirera mig och väcka liv i min skaparlust som legat i dvala ett bra tag.
Snacka om att den väcktes! Det var verkligen kul och precis vad jag behövde. Dessutom visade sig att där fanns andra välbekanta ansikten på kursen, 2 fd kollegor så det blev ett kärt återseende.

Sen var jag ju tvungen att shoppa loss lite när jag ändå var på Stämpelfabriken ju....blev en massa fina papper, en stämpel och annat "bra att ha".

Dessutom hade L8 en puch som inte finns att få tag på i Sverige, utan endast säljs på home parties i USA. En sådan måste jag ha tänkte jag och gick hem och messade min kusin i USA som tipsade mig om att de säljs på e-bay. Maken som har ett e-bay konto vann en sådan till mig igår kväll så nu är den snart på väg hem till mig. Yeeey!
En word window punch är snart miiin, bara miiin! Kommer snart lägga upp bilder på alla mina alster, men en sak i taget! Nu ska jag sova vidare. Magen är inte så glad för antibiotikan men va fan...det är smällar man får ta.

Rödbetor ej humanföda för barn?


I 6 veckors utmaningen vecka 2 ingår det bla att jag ska testa ett nytt recept. Så i förrgår fick det bli:Baconlindad fläskytterfilé späckad med philadelphia men jag hoppade sesamfröna. Philadelphiaosten jag använde var paprika/lök. Till det serverades rödbetor med fetaost, valnötter och honung. Nu tillhör jag ju inte den delen av befolkningen som följer ett recept till punkt o pricka utan snarare använder det som en mall eller endast för ny inspiration.
Sonen fick potatis till eftersom rödbetor inte anses vara humanföda....

Snacka om positiv inställning! You go girl!

Den här tjejen är bara så underbar och hennes budskap är klockrent!





Själv känner jag mig inte alls positiv idag. Vaknade 04,45 med fruktansvärd halssmärta....o ja, jag menar SMÄRTA inte nått pjåkigt ont. Gick upp, tog tempen och insåg snabbt att jag får bli hemma idag. Så snart läkarmottagningen öppnar ska denna skåning se till att få lite meducin för jag tror bannemig jag har halsfluss.
Är jag tacksam idag då? Jo, visst är jag det! Jag är tacksam för att jag överlevde gårdagens föräldramöte utan något större psykbryt, jag är tacksam för att att jag har förstående och stöttande kollegor som vill att jag kryar på mig och tar det lugnt när jag ringer och sjukar mig och jag är tacksam för att en annan kollega tar sig an min sjuksköterskestuderande på ett bra sätt medan jag är borta. Så tack!

onsdag 29 september 2010

Om konsten att städa


Om du har stökigt hemma, gör så här:

1. Skapa en mapp på datorn.
2. Ge mappen namnet "Stöket i huset."
3. Ta bort mappen.
4. Datorn kommer att fråga:"Vill du ta bort stöket i huset permanent?"
5. Klicka på ja- knappen.
6. Lägg fötterna på bordet, ta en drink och bara NJUT :-)

tisdag 28 september 2010

Avundsjuka vs Tacksamhet

Avundsjuka innebär att man lägger fokus på någon annans liv istället för på sitt eget.

Jag tillhör dem som ständigt jämför mig själv med andra. O visst är det så att jag alltid ser andra som är smalare, snyggare eller har ditten eller datten...
Jag har blivit bättre på den fronten, kanske snällare mot mig själv skulle man kunna säga. Kanske för att livet inte alltid varit så snällt mot mig och mina kära. Visst går vi alla på våra niter och får vår beskärda del av världens elände. När man har det tufft är det lätt att avundas andra som enligt ens egens åsikt har "det så himla lätt" eller "har det så jäkla bra". Men det ska inte behövas en livskris eller som i mitt fall en cancerdiagnos för att vi ska få upp ögonen för det positiva vi har omkring oss.

Därför att det viktigt att påminna sig själv om vad som faktiskt är bra, vad som faktiskt funkar och som man är tacksam för. Titta till dig själv, dina nära och kära, din närmsta omgivning. Vad gör dig glad, stolt eller tacksam idag?

Tacksamhet

"Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det"

I veckans utmaning igår det att dagligen skriva ner 3 saker jag är tacksam för. Jag sög ju rejält på att skriva 10 saker jag är nöjd med när det gäller mig själv men detta kära vänner är jag bra på! Sedan jag blev sjuk hösten 2006 gör jag den här övningen ofta! Kanske inte så strukturerat varje dag då jag skriver ner det jag är tacksam för men jag tänker mycket på det och säger det även till dem det berör. Ni som brukar läsa min blogg känner igen den här bilden:
Jag har som vana att tänka på vad som gör mig glad varje dag - just för att det är så lätt att hänga upp sig på vad som inte är bra eller vad som inte funkat. Vänder man på det blir det mkt lättare i sinnet!

Så även om ni inte hänger med på 6 veckors utmaningen så skriv ner 3 saker varje dag som ni är tacksamma för - och det viktigaste; berätta det för dem det berör!

måndag 27 september 2010

6 veckors utmaningen - 1 vecka avklarad

Hur gick det då? Jag har gjort allt utom fått ihop min lista på 10 saker...får ta tag i den ikväll.

Vad har jag framför mig?


  • 2000 trappsteg ska betas av under veckan. Välj själv om du sprider ut det över hela veckan eller kör ett stenhårt pass och tar alla trappsteg på en och samma gång.
  • Tacksamhet. Skriv varje dag ner minst tre saker som du är tacksam över.
  • Testa ett nytt recept/ingrediens.

Imorgon börjar vecka två. Är ni taggade? Hoppas ni har hunnit med delutmaningarna för vecka 1. Jag känner mig sjuukt taggad inför nästa vecka.

Ni kanske missade att jag skrev att varje vecka även skulle bjuda på nya små, frivilliga bonusutmaningar? I vilket fall som helst så är de här utmaningarna helt och hållet frivilliga, vissa är enklare än andra och jag hoppas att ni försöker er på någon utav dem.

  • Balans. Varje dag den här veckan ska du träna din balans när du borstar dina tänder på morgonen. På morgonen står du på ena benet (höger) och på kvällen på det andra (vänster).
  • Kärlek. Skicka en kärleksfull hälsning till någon/några du tycker om. Ett kort, ett brev, en blomma.
  • Morgonträning. Träna två pass under veckan på morgonen. Vad som är morgon för dig avgör du själv.
Hur går det för dig?

söndag 26 september 2010

En bra start på en lång dag



Hemma äter jag gröt kl 05.10 o nu frukost på jobb. 2 knäckemackor m ägg/makrill o ägg/tomat. Mums! Mellis päron o vaniljkeso o till lunch kycklingsallad. Krävs för att orka....

En lååång söndag

Jobbar helpanna idag 06.45-21.15 och just nu undrar jag vad jag tänkte på när jag gick med på att byta med kollegan. Igår kändes det helt okej, men inte imorse....jaja. Jag har igen det sen men just nu är det segt.

Blev en snabb power walk imorse eftersom jag inte hinner till gymmet idag. Har fortfarande inte skrivit klart min lista som ingår i utmaningen, fan att det ska vara så svårt.

Har i varje fall laddat väskan full med mellanmål och mat så jag ska klara mig utan några större missöden och dåliga val. Planering är A och O!

Nä, nu må ste jag sticka. Ha det bäst!

lördag 25 september 2010

Hur går det med utmaningen?

Snart har det gått en vecka av utmaningen och jag har bara ett maxtest kvar att utföra. Det kommer jag göra imorgon innan jag åker till jobbet.
Kämpar fortfarande med min lista med minst 10 saker med mig själv som jag är stolt över/nöjd med. Varför ska det vara så svårt? Vet ni hur många egenskaper/saker det står på min lista idag?
3! 3 ynka saker o jag ska komma på 10...........känns som att jag kommer kugga på den punkten.

Nästa veckas utmaningar känns lättare: 2000 trappsteg, ett nytt recept/ingrediens och varje dag skriva ner 3 saker jag är tacksam över. LÄTT! Men 10 saker jag är nöjd med mig själv .....shit!

Är det bara jag som inte kommer på något eller är ni andra lika kassa? Testa! Ta fram en lista och skriv! O tänk på att det ska handla om dig själv, dina egenskaper, eller saker hos dig själv du är nöjd med eller stolt över.

fredag 24 september 2010

Ola-Conny i Ullared

Igår var jag i Ullared och shoppade loss (mer om det sen) och jag hinner bara snabbt berätta att jag såg Ola-Conny i butiken. Inte världens mest talföre kille men han mötte alla kunder med ett leende. 3 grabbar i 10-års åldern gick fram till honom o sa "du är känd från tv va?" Hans svar "aaaau" (ska väl tolkas som ja).....grabbarna fortsatte sin utfrågning....och på allt svarade han "jo men" eller "aaau"...."känner du verkligen Morgan" ....."aaau" vad lätet. Kvinnorna i 40+ åldern som ville fotta honom...."får vi fotta dig Ola-Conny".....o svaret blev....."aaaau" o så log han.

Härligt med tydlighet hos män ;)

torsdag 23 september 2010

Acceptans är inget alternativ i vissa frågor!

Idag drar jag och 3 andra vänner till Ullared. Alla de andra åren har jag endast köpt kläder till sonen och maken där men i år ska JAG prioriteras. Det har maken sagt klart och tydligt och för en gångs skull tänker jag "lyda" haha. Jag har verkligen inga höst/vinterkläder! Allt är för stort, ett angenämt problem - men dyrt!

Sonen som växer som om hans kost endast bestod av jäst behöver ALLT en påg kan tänkas behöva inför höst och vinter.

Vi får väl se om jag får syn på några tv-kändisar på Ge-Kås.

Tack för alla sms, hejar rop på FB och söta uppmuntrande mail efter de senaste dagarnas skriverier på fb. Jag tänker inte kommentera detta i min blogg mer än idag: jag mår naturligtvis inte mår bra av situationen som uppstått i min släkt i samband med sd's intåg i riktsdagen. Men alternativet med acceptans eller tolerans är för mig i denna otänkbart i denna fråga!
Det kommer aldrig någonsin finnas för mig, aldrig! Även om jag respekterar andras åsikter så kommer jag under inga omständigheter acceptera eller tolerera främlingsfientlighet. Aldrig!

Det gör ont att behöva ta all skit som följer med min ståndpunkt, men hellre det än att jag går mot allt jag tror på, värdesätter och står för. Pratade med mina föräldrar som just nu befinner sig i Turkiet om det som hänt och de är jätteledsna över valresultatet men ännu mer ledsna över utspelen på fb. Deras sista sms i frågan löd dock "vi är stolta över dig och du har vårt fulla stöd" det räcker för mig.
Och tro mig, trots vissa uttalanden så har jag INTE glömt var jag kommer från eller vilka som är mina föräldrar. Jag är en STOLT andra generationens invandrare med en tvättäkta svensk pappa som härstammar från sillastryparna på Limhamn och en polsk mamma som trots att hon levt fler år i Sverige än i Polen låter oss barn och barnbar ta del av all den underbara polska kultur som hon kommer från. Jag älskar er båda för att ni gett mig, min syster, våra barn och män det bästa av båda världar. Tänkt vilken rikedom!

Så, nu tänker jag inte säga mer i den frågan här inne. Jag tänker inte sjunka till samma låga nivå som vissa andra. Vill ni ta en diskussion med mig, gör det! Men se då till att komma pålästa så inte argumenten börjar tryta igen och ni måste gå till personangrepp för den nivån har jag varken ork eller lust till att sänka mig till.

Så, nu kommer snart syster yster och sen är det dags att bege sig.

O du, glöm inte: MÅNGFALD BERIKAR!

onsdag 22 september 2010

Rocka loss

Hur går det nu med min power hoop? Jo, jag är rent ut sagt kass! Jag kan fan inte hålla ringen uppe mer än någon minut åt gången....o min kollega står utan problem 20 minuter. Sonen o maken är också fenor på det. VAD GÖR JAG FÖR FEL?! Någon som har "teknik-tips" att ge mig?
Gaaah! Blir tokig på detta....


Imorgon drar jag till Ullared för att fylla på garderoben. Får se om man får syn på några "kändisar". Har i alla fall fått beställning på lite Kjell-produkter från kollegor på jobb. Får se om de finns kvar, hörde någonstans att de var limited edition....


tisdag 21 september 2010

Att inte passa in på rådande skönhetsideal


Min kropp passar inte in på det skönhetsideal som idag råder. Att ständigt vara ung, solbränd, vältränad utan en uns kroppsfett men ändå ha stora bröst och kurvor "på rätt ställe". Min tanke är, hur fan lyckas man med detta utan kirurgisk hjälp?!
En kvinnas självbild är ofta förknippad med just hennes utseende. Media spelar en stor roll i att bestämma och upprätthålla den smala och ouppnåbara idealbilden av våra kroppar.

Kroppsuppfattning är den bild du har i ditt sinne som beskriver hur din kropp ser ut. Den behöver inte överensstämma med verkligheten, snarare är det tvärt om - den bild vi har av oss själva - hur vi ser ut är oftast inte hur vi uppfattas av omgivningen.
Skönhetsidealet är smalt idag, rent av magert i många fall. Den snedvridna bild som idealiseras är också den bild som är socialt accepterad vilket leder till att många strävar efter den.
Jag är inget undantag. Även om jag inte strävar efter att bli mager så har jag hela mitt liv strävat efter att bli smal.
Detta är inte sunt, naturligtvis inte. Men det är fakta. Att ha ett snedvriden bild som mål för sin egen kropp och ha en kropp som inte överensstämmer med denna bild gör att det uppstår en konstant inre kamp. Det tär hårt på de inre resurserna att konstant banta. Som Ninja Ister skrev i en kommentar till ett tidigare inlägg, att alltid vara pre eller post-bantning...eller banta tär på krafterna, självförtroendet och bekräftar en negativ självbild. Att inte duga som man är, att inte klara av att se ut som idealet.

Ju mer jag går ner o ju mer min kropp omformas börjar jag inse hur mkt tid och energi jag faktiskt lagt ner på att försöka uppnå det ouppnåeliga. Vill jag se ut som idealet? NÄÄÄ! Jag vill däremot känna att jag också har en plats även om jag inte har size zero. Det betyder att jag ska kunna handla kläder i vanliga affärer utan att behöva gå på tjockisavdelningen. Men vägen dit är uppenbarligen lång eftersom många affärskedjor tycker att kvinnostorlekarna heter XS, S och M. I vissa undantagsfall finns strl L och om möjligt XL.

När jag pratar med människor i min omgivning om vad en sund kropp är så är det inte nödvändigtvis en kropp som är frisk och fri från sjukdom. Nej det är en kropp som är smal och vältränad. Eller som en kvinna sa "en kropp som ser fräsch ut". Jaha, vi andra är ofräscha då?

Det känns bara som en ouppnåbar utopi och jag undrar hur många som lever upp till idealet? Är det konstigt att många har en dålig självkänsla när man känner att man inte passar in inom ramen för normen som idag är idealet?

Fan, nu är jag där igen. Allt skulle ju bli så mkt lättare när jag gick ner i vikt....men hjärnspökena fortsätter bubbla runt i mitt sinne och det känns allt annat än lätt.

måndag 20 september 2010

Bring it on, I'm ready!

Idag är det inte lätt att blogga om något annat än gårdagens mardröm, men jag tänker inte låta detta hindra min vardag utan tvärt om. Genom att fortsätta min egen kamp mot mina mål stärks jag. Stärks jag försvagas de främlingsfientliga i samhället. För jag står för mångfalden i Sverige och jag är stark och låter mig inte knäckas utav deras frammarsch, snarare tvärt om.

Min kämparglöd flammar upp ännu mer. So bring it on, I'm ready!

Idag börjar 6 veckors utmaningen (se länk i listen till höger). Fick rulla ur sängen för kroppen SKRIKER av smärta efter gårdagens pass i gymmet. Jag känner att jag lever och skulle lätt kunna rabbla upp samtliga muskler i kroppen (på latin) genom att peka och känna....för tro mig, jag känner varje muskelfiber i min kropp. Är detta en njutning? Knappast! Är jag nöjd? Definitivt!
Jag började morgonen med en proteinshake (sojamjölk, protienpulver och björnbär). Sen tog jag hunden och gick ut på en 45 minuter power walk. Benen skrek och bad om nåd men jag är som Fantomen, hård mot de hårda.....typ.

När jag kom hem tog jag mig an den där jävla plankan som ingår i utmaningen....klarade 22 sekunder och den vedervärdiga jägarvilan klarade jag endast 17 sekunder av. Jag tröstar mig med att jag säkert klarat mer om jag inte sedan innan haft träningsvärk i min stackars kropp. Men jag gjorde det!!! Några armhävningar blir det INTE idag för mina armar gråter....
För er som undrar om plankan och jägarvilan så tryck på orden får ni lite info....

Nu ska jag krypa till jobb o hoppas att jag inte måste springa på för många larm

Jag tar ställning, gör du?!


Tryck på bilden och läs Jan Helins inlägg i SD-debatten. Igår var jag arg när jag såg vart hän det barkade allt eftersom att valresultaten började trilla in. Jag var arg och upprörd över hur fan detta kan hända i vårt avlånga land. Idag sörjer jag, sörjer för att det inte var en mardröm utan sanning. Hur många av er som röstade på SD har faktiskt läst deras valmanifest? Nä, jag misstänkte det, inte många.
Jag tar ställning mot främlingsfientlighet, gör du?!

söndag 19 september 2010

Hatkärlek

Hade redan träningsvärk när jag gick till gymmet, tog ut mig totalt på denna förbannade maskin som verkligen tränar hela kroppen....sen gick jag upp en våning och tog en omgång med vikter, allt efter mitt schema. Aj aj aj va det bränner....men som en klok människa sa: det är inte träningsvärk utan kämparglöden jag känner!
Som avslutning lite trappmaskin och orbitreck. Kommer jag kunna gå imorgon? Näää...men det gör inget. Jag ska bara jobba då ;)

Du har väl röstat?!

Är det något jag har en stark åsikt om så är det att alla som får ska rösta! Är man missnöjd med de politiska partier som finns så rösta blankt, men ta dig till vallokalen och rösta! Idag finns dessutom alla möjligheter att förtidsrösta på alla möjliga ställen, själv röstade jag på Ica Maxi av alla ställen. Tycker det är skönt att ha det gjort även om det är min lediga helg.

Så nu håller vi tummarna för utgången, jag hoppas på mitt håll och andra på sitt.

Igår blev det ingen blogg, sorry. Jag har mkt att blogga om. Skallen är full av tankar som behöver komma ut men jag har samtidigt inte riktigt energi till det.

På em/kvällen åkte jag och The Lilies och firade Madame Artista - Monica Einarsson som fyllde år. Det blev en väldigt lyckad överraskning arrangerad av hennes man och efter god mat och dryck blev vi ombedda att köra en omgång till. Superkul!
Väl hemma landade jag i tv-soffan med boysen och såg Dansfeber. Sonen röstade på Dogge och var grymt besviken för att rapparen inte gick vidare.

Idag ska jag iväg till gymmet på F&S, förberedelser inför morgondagens start av 6 veckors utmaning. Ni hänger väl på?!
Ska även testa mitt nya spel som kom i brevlådan i fredags. Fitness Utlimatum 2010 med Jillian Michaels från Amerikanska Biggest Loser. Hon är GRYM!
Näpp, dags för frukost! Tjillevippen!

fredag 17 september 2010

Kan jag kan du

Inte mina ord utan Charlotte Perrellis och även titeln på hennes bok om träning.
Jag har köpt den.
Den är full av bra tydliga foton på övningar du kan göra hemma och det är precis det jag vill kunna när jag inte kan ta mig till gymmet pga att vardagspusslet inte riktigt går ihop. Lite recept och tips på egenvård finns också med. Finns en hel del tips och övningar som ingår i min 6 veckors utmaning som jag anammade igår. Ni hänger väl på?!

Nu håller jag helg, ska verkligen bli skönt. All tid ska ägnas åt familjen bortsett från några timmar på lördag em då jag ska sjunga en snutt med The Lilies på en privat fest.

En annan utmaning jag anammat är en vi kör med jobbet. På tappa.se kan man läsa mer om den, vi ska gå motsvarande strecka Oslo-Malmö. Den utmaningen pågår 30/9-3/12. Anmäl er ni me vettja! Sista anmälningsdagen är 24/9 så ni hinner. Samla ihop ett lag och kör hårt!

torsdag 16 september 2010

6 veckors utmaningen, e ni me?!

Klicka på bilden o kom till den härliga bloggen Äta, träna kämpa!
Så här står det inne på bloggen om utmaningen:

GRUNDUTMANINGEN:

20/9 – 31/10
Under dessa 6 veckor ska förutom veckoutmaningarna (veckoutmaningarna får dock räknas in i nedanstående), detta avverkas:

150 km ska avverkas på frivilligt sätt. Simning, cykling, promenad, löpning, rodd osv.

30 träningspass ska avklaras. Vad som är giltigt som ett träningspass avgör du själv.

1 h i plankan, på knä eller tå, rak eller sidoplanka.

500 armhävningar, på knä eller tå.

20 min jägarvila.

4 intervallpass. Du väljer själv om du vill springa/gå/cykla/simma etc etc. Alla sätt fungerar!

1 stretchpass/avslappningspass/yogapass/meditation per vecka.

1 valfri och personlig utmaning för hela perioden. Det kan handla om precis vad som helst, om träning, välmående, vikt, mat, godisförbud. Etc.

Vecka 1 börjar lite fint med 5 stycken maxtest. Dessa återkommer även i vecka 6 så skriv ner resultatet så att du kan jämföra när du gör om maxtesterna.

  • Maxtest 1: ”Kom så långt du kan på 30 minuter” : Testet är relativt enkelt. Välj en konditionsform som passar dig och som du kan upprepa om sex veckor. Exempelvis löpning, promenad, cykling, crosstrainer, rodd, simning etc. Värm upp före om du vill och kör sedan 30 minuter så snabbt du orkar och mät hur långt du kommer. Den sträckan ska vi förhoppningsvis slå vecka 6. (Tänk på att om du gör maxtestet på en maskin, så är ett bra tips att om möjligt köra på samma maskin nästa maxtest och med samma inställningar utav motstånd och liknande, så att resultatet går att jämföra sinsemellan rättvist.)
  • Maxtest 2: Plankan. På knä eller på tå, eller börja på tå och fortsätt på knä, beroende på hur stark du är. Håll ut så länge du orkar.
  • Maxtest 3: Armhävningar. Så många du orkar. På knä eller på tå, eller börja på tå och fortsätt på knä, beroende på hur stark du är.
  • Maxtest 4: Upphopp. Så många du hinner på 1 minut. Händerna ska nudda golvet mellan hoppen och klappa i luften i hoppet.
  • Maxtest 5: Jägarvila. Stå i jägarvila så länge du orkar.
  • Skriv ner minst 10 saker med dig själv som du är stolt över/nöjd med.


  • 2000 trappsteg ska betas av under veckan. Välj själv om du sprider ut det över hela veckan eller kör ett stenhårt pass och tar alla trappsteg på en och samma gång.
  • Tacksamhet. Skriv varje dag ner minst tre saker som du är tacksam över.
  • Testa ett nytt recept/ingrediens.


  • Streakwalk/run. Gå eller spring minst en sammanhållen kilometer i ett sträck, varje dag.
  • Säg något positivt till dig själv varje morgon när du ser dig i spegeln.

  • 10 timmar: Den här veckan ska innehålla minst 10 timmars motion/rörelse/träning. Vad du räknar in dessa 10 timmar avgör du själv. Det kan var allt ifrån löpning till att ta trapporna på jobbet eller dammsuga.
  • Skriv ner 10 saker med din kropp som du är nöjd över.

  • 1000 hopp. Den här veckan ska du göra 1000 hopp. Upphopp, grodhopp, benböjshopp, burpees, småhopp, hopprepshopp, längdhopp, höjdhopp. Vilken typ av hopp du vill, bara båda dina fötter lämnar marken. Antingen sprider du ut dem under hela veckan, eller så gör du dem till ett roligt pass.
  • Ge minst en ärlig komplimang till någon i din omgivning varje dag.


  • Utför de 5 maxtesten från vecka 1 igen.
  • Testa en ny träningsform. Något spännande, något du länge funderat på att testa, en träningsform du testat för länge sen men vill ge en ny chans? Du bestämmer!
  • Skriv ner ytterliggare 20 saker med dig/din kropp som du är stolt över/tycker om.

BELÖNING:
Innan vi sätter igång med Utmaningen så ska vi bestämma oss för en belöning vi ska få när vi klarat av den. Det ska vara något som känns lite lyxigt och som en verklig belöning. Något att kanske längta lite efter.
Alla som genomför utmaningen har också chansen att vinna ett av 10 belöningskit som äta, träna kämpabloggen kommer lotta ut.

Hur gör man för att vara med?
Det är enkelt, först så ”anmäler” du dig här på bloggen och på samma gång får du gärna skriva vad du tänker dig för belöning för när du klarat av utmaningen och vilken din personliga utmaning blir. Har du en egen blogg så skriver du även ett litet inlägg på den inkl. 6-veckors bilden och länkar hit. Utmaningar är alltid roligt att bita tag i tillsammans, ju fler vi blir, desto roligare, så uppmana gärna vänner/bloggläsare/träningsglada att anta utmaningen. Man får givetvis vara med även om det har gått några dagar in på utmaningen redan, det blir bara mindre tid att få ihop all träning på..

Som vanligt behöver du inte vara med på delar du inte är förtjust i. Kan du exempelvis inte hoppa, då kommer du på något annat att göra istället osv. Likadant med andra delar.Det här är en stor utmaning, det är meningen att den ska kännas ganska mäktig. men samtidigt hoppas jag att den känns utmanande på ett roligt och inspirerande sätt.

Är du inloggad på Fejjan så hittar du länken till sidan HÄR

Kom igen nu, e ni me?!

Jag ska fundera på vem jag ska utmana, återkommer! Nu jävlar kör vi!

onsdag 15 september 2010

Träningskläder för storvuxna

Varför ska det vara så svårt att hitta bra träningskläder när man inte har size zero?! För det är väl ändå så här att vi som verkligen behöver träna och vara på gymmet ska kunna ha annat än gamla mjukisbrallor att träna i?! Går in på Intersport och Stadium....nope inget som passar....det de kallar för strl M och L sitter som ett ålaskinn o är knappast något man vill ha på sig i min strl! Frågade personalen vad dessa strl motsvara och en M var 38/40 och L 40/42. Jo men tjena! Eller hur! Jag har strl 40/42 i vanliga butiker idag och deras strl passade INTE!
Nä, jag fick slutligen handla på nätet (vilket jag förvisso inte har något emot, men ska det verkligen behövas?) Fick en kommentar av expediten på Stadium att jag kanske skulle handla i specialbutiker....jaha...vad är detta då? Var finns dessa? Det visste hon inte, nä men kom då för fan inte med en sådan kommentar. Nu vet jag inte om fler av oss storvuxna hade tränat om det gått att hitta träningskläder som passade och kändes bekväma, men en sak är säker det underlättar ju inte precis!
Dessa byxor hittade jag på Ellos och de ska invigas imorgon. Vet du var man kan köpa bra träningskläder som inte är i pygméstorlek tar jag tacksamt emot tips på detta!

Tack för alla peppande kommentarer. Sorry att jag inte är så positiv som jag kanske normalt sätt brukar vara. Någon undrade om jag var deppig. Nej det är jag inte, något nedstämd kanske för det är mkt som pågår i min skalle just nu och jag jobbar stenhårt på att få rätt på mitt tänk. Det är även andra privata saker som tar energi nu som jag inte berör i bloggen eftersom jag inte vet vem som läser.
Önskar er alla en härlig dag med uppfriskande höstvindar och lite solsken.

tisdag 14 september 2010

Hjärnspöken när spegelns reflektion inte överensstämmer med verkligheten.

Spegelvänd bilden och du har det jag ser i spegeln. Nu är jag naturligtvis inte så smal men det är själva principen jag pratar om.
Mitt huvud vill inte hänga med min viktnedgång och hela dagen igår gick jag och deppade. Har ju mer eller mindre stått still nu ett bra tag och det är sååååå frustrerande. Trots strikt kosthållning och nu extra motion händer NADA! NOLL! ZIP!
Jag vill ju gå ner drygt 20 kg till, det kan ju inte vara meningen att det ska stanna här o nu!
Tankarna blir negativa och kretsar bara kring allt jag inte lyckas med istället för det jag faktiskt åstadkommit. Jag VET att det är fel, jag VET att jag måste vända på det. Men när hjärnan kommer in i en invand negativ tankebana och man inte märker det förrän det gått nästan en dag är man inne i den negativa spiralen. Tankar och känslor blir till ett och jag både tänker och känner att allt jag gör inte är tillräckligt bra och när jag tittar mig i spegeln bekräftas ju denna bild av det jag både tänker och känner. För jag SER inte vad jag åstadkommit. Jag ser inte detta:
Varför ska det vara så svårt att få spegelbilden att gå ihop med verkligheten? Är det för att jag fortfarande inte tänker att jag är mindre än innan utan både tänker och känner att jag är en överviktig person?
Om jag inte minns helt fel från psykologilektionerna så kallas detta fenomen kognitiv dissonans. Typiskt mig att rent teoretiskt ha koll på läget, men inte connecta känslomässigt. Faaan! Livet skulle ju bli lättare på ALLA plan när man gick ner i vikt....det har jag alltid inbillat mig. Men varför blir det inte det då?!
Gaaaaah! Detta tär på min energi och glädjen jag trodde skulle infinna sig uteblir just pga mina hjärnspöken. Jag vet att det bara är JAG som kan ändra på mitt tänk. Jag vet....men det är svårare att göra det än att asa sig till gymmet en regnig och grå morgon som denna.

måndag 13 september 2010

Internet ligger nere....


Hela helgen har internet strulat eller legat nere hos oss. Tack för det Tele 2. Enligt deras servicedesk har de problem i hela södra landet och deras tekniker jobbar med problemet men de kan omöjligt svara på när problemet är åtgärdat. Som min son skulle ha sagt "detta suuuger"!

söndag 12 september 2010

Recept på allt-i-ett-panna


För er som vill hitta olika variationer på detta googla bara allt-i-ett-panna så får ni upp massa förslag. Jag modifierade om mitt recept (som jag alltid gör) men eftersom flera av er ville ha mitt recept så kommer det här:


4 pers

4 kycklingfiléer

3 st potatisar (stora)

4 st morötter

1 stpalsternacka

1/4 kolrot


Sås:

1 pkt Milda matlagningsgrädde 4% (500ml)

2 dl soyamjölk

1 buljongtärning - grönsak

1 buljontärning - kyckling


Skiva samtliga grönsaker och varva dem i en braspanna (långpanna heter det väl i resten av landet). Krydda med örter mellan lagren. Jag tog basilika och oregano - det var vad som fanns hemma.

Koka upp såsen och häll över. Lägg över folie och in i ugnen ca 15 minuter på 200 grader.

Under tiden förbereder du kycklingen. Jag brukar alltid dela dem på mitten så de blir tunnare...

Krydda med paprika pulver, aromat, svartpeppar och vitlökspulver (den färska var slut) samt samma örter som ovan.

Lägg sedan kycklingen ovan på rotfrukterna och sätt in i ugnen utan folie i ca 30-40 minuter. De sista 5 minuterna tog jag på grillen så det blev lite krispigt.


Det var allt! Super enkelt. Det sköter sig själv och var försvinnande gott. Kompletterade med vitlöksfrästa champinjorner och hericot vertes. MUMS!

Imorgon gör jag en allt-i-ett-panna à la köttfärslimpa. Återkommer med resultatet!

lördag 11 september 2010

Allt-i-ett-panna



Min nya favorit! Det sköter sig själv. Gott, enkelt o väldigt bekvämt. Här kyckling på en bädd av rotfrukter. Till det varm bönsallad med vitlökschampinjoner.  Gott gott. Nu blir det te o glass även om jag själv hoppar glassen.

Läsa sig fit



Laddar med "allt-i-ett panna" som gottar sig i ugnen o bra läsning. Snart kommer sonens stor kusin på middag o vi ska hålla lördag ihop. Supermysigt! Internet ligger nere, tur man har mobilen! Nu ska jag läsa mig till alla kom-iform-tips så jag kan bli riktigt fit. Gymmet igen imorgon innan jobb.

fredag 10 september 2010

Himmagjorda knäckebröd

Fick en fråga (tror det var Stina som undrade) om hur jag gör mina egna knäckemackor. Hittade ett recept för ett tag sedan, kommer tyvärr inte ihåg var....men det är vansinnigt gott och SUPERENKELT att göra!
Här kommer receptet:

1 plåt
2dl majsmjöl
1dl solrösfrön
1dl semamfrön
½ dl linfrön
½ tsk salt
½ dl rapsolja

Rör ihop alla ingredienser i en bunke, häll över 2½ dl kokande vatten. Rör om till en gegga. Bred ut smeten på en bakplåtspapperklädd braspanna (långpanna). Skär lagom stora rutor och häll över lite flingsalt.
Grädda i 150 grader i drygt 1 timme (känn med gaffel när de är krispiga). Låt svalna o njut sedan. Supergott!

torsdag 9 september 2010

Att hindras av övervikten


Att se på sig själv som onormal och avsky det man ser i spegeln är en upplevelse jag väl kan identifiera mig med.
Jag trodde det skulle vara lättare att uppskatta sig själv nu när jag gått ner i vikt. Ja menar 42 kilo är ju en del. Visst är jag glad för min nya kropp, missförstå mig rätt men mitt "tänk" är lika sjukt nu som då.
Detta tänk som gjort att jag låtit bli en massa aktiviteter under många år. Ni som är +size vet vad jag menar. Att undvika att gå ut och äta för att man vill inte människor ska sitta och titta på en med sina dömande blickar och med oron för att stolarna ska vara av rätt sort....där handtagen inte skär in i låren, eller knakar när man sätter sig.
Att säga nej till makens semesterförslag eller vänners inbjudningar till div aktiviteter för att man vet att det inte kommer funka! Ja menar, hallå....när jag vägde som mest....skulle jag kunna sitta i en kanot? I think NOT! Den hade ju sjunkit! O bara att få tag i en flytväst hade ju varit omöjligt!
Inte vilja åka på charter för att risken fanns att man inte fick plats i flygplansstolen eller att bältet inte gick om en. O då har jag inte en börjat med att tänka tanken på att visa mig i en baddräkt. Ni vet ju hur jag våndades när jag åkte till Egypten i slutet på mars i år.....

Rädslan för att göra bort mig vid idrottsaktiviteter som brännbollsturneringar eller liknande...hur ska jag kunna göra en uppis när jag inte kan springa utan lunkar?! De gångerna det har varit oundvikligt har jag alltid anmält mig till att vara domare....hur kul är det på en skala?
Nu menar jag inte att denna stigmatisering kom från omgivningen alltid, nope. Den som hindrade mig var JAG. Jag o mina sjuka tankar.

Har det blivit bättre? Både ja och nej....
Jag går fortfarande in i klädesaffärer och tänker att "här finns inget som passar mig"....för att när jag tittar på ett plagg så kan jag inte se om det passar mig eller ej eftersom jag fortfarande tänker på mig själv som en strl 54/56. Så när syrran eller expediten tar fram en strl 40/42 kommer tankarna direkt "e hon dum eller, det ser hon väl att den inte går på mig....hon vill göra bort mig". Även om tanken idag endast infinner sig en bråkdel av en sekund o sen slås den bort av mitt sunda förnuft så är den ändå där....först av alla!

Jag säger inte längre nej till aktiviteter med rädsla för att inte klara av dem eller göra bort mig, så det har definitivt förändrats. Men rädslan och osäkerheten finns där fortfarande på många plan. Samtidigt som jag också blir arg!
Idag när jag går in i en butik så kommer expediten direkt fram och ler och undrar om hon kan hjälpa mig med något. Det hände ALDRIG innan. De bemödade mig inte ens med en blick, sen är jag ju som jag är och ser till att de ser mig - för jag accepterar inte att inte bli sedd i dessa sammanhang. Fel eller ej men så gjorde jag. Det behöver jag inte idag. Det gör mig arg, nu passar det liksom! Jag har lika mkt pengar i plånboken idag som då - innan ville du inte ha dem men nu går det bra för att jag är mindre.

När jag tänker på allt jag sagt nej till pga min vikt och att detta i viss mån hindrat/påverkat min familj blir jag både ledsen och arg men nog mest ledsen. Man vill ju inte se sig själv som ett hinder. Nu har min familj aldrig fått mig att känna så, det är jag själv som åstadkommit detta. Bara jag, ingen annan. Det är jag som begränsat mig själv o det är det slut med.

Ett steg i rätt riktning var imorse när jag jag fick hjärnsläpp och stack till gymmet....ett ställe där jag tidigare kände mig uttittad och inte tyckte jag hörde hemma. Men är det något ställe jag bör vara på om jag vill ha till en förändring så är det där. Så 07,15 checkade jag in på F&S och körde ett pass. Ingen tittade konstigt på mig o jag kände mig riktigt stolt efteråt. Att jag inte kommer kunna gå imorgon är en annan femma. Att kunna gå är överskattat....man kommer långt med att bara krypa.....

Sinnesro - att gilla läget?

Ibland måst jag påminna mig själv om följande kloka ord. Idag är en sådan dag

Acceptans är nyckeln, nyckeln till sinnesro. Att gilla läget är ett uttryck som jag ofta får höra, men man behöver inte gilla läget. Dock kan man ibland behöva acceptera läget och förlika sig med faktumet att situationen är som den är. Det är ett val man gör, valet är acceptans - men inte gillande. Man kan också välja att inte acceptera läget, fastän det inte är påverkbart. Då kommer en tärande frustration och ilska växa inom en....till ingen nytta.
Så idag....infinner sig sinnesron........

onsdag 8 september 2010

Givande dagar i hufvudstaden



Efter 2 späckade men mkt givande dagar i Stockholm e jag nu på väg hem mot Malmö igen. 

Avnjöt en fantastisk frukostbuffe med äggröra o massa exotiska frukter. Mums!

Imorgon ska alla anteckningar renskrivas o sen har vi en massa nytt att börja jobba med. Kul!

Vädret har varit fantastiskt, strålande solsken o inte ett moln på himlen. Hur e vädret hemma?

tisdag 7 september 2010

Hotell lyx



Efter en givande dag med kollegor från hela landet och em avslutande god middag o lång härlig promenad i solskenet på gamla stan e jag i horisontellt läge på hotellet i en underbar morgonrock o fluffiga morgontofflor. Lyx.


Här tillbringar jag min dag



På SKL o diskuterar tvångsvård, lagstiftning o vad vi inom slutenvården kan göra för att förbättra den vården.

Greetings from Stockholm



Strålande solsken, 17 grader o helt underbart

Bra start på dagen


Det är viktigt med en bra start på dagen, så att resten av dygnets timmar blir trivsamma och behagliga med en jämt blodsockernivå.
Min frukost intas väldigt tidigt (05,10) och jag kan inte påstå att jag njuter av den...inte på samma sätt som när man får sitta tillsammans med familjen och njuta av äggröra, ljuvligt röda tomater med rödlök och en hemmagjord knäckemacka. Men jag behöver en bra start och idag är det extra viktigt eftersom jag ska till Stockholm på tjänsteärende. Vi tar första morgontåget strax efter 06,00 och jag har förberett mat som jag har med mig i väskan samt mellanmål under dagen. På sådana här tillställningar brukar de nämligen endast servera kaffe och kaka i pauserna och det funkar INTE för mig.
Så nu är jag redo för en BRA START PÅ DAGEN!

Vad börjar du dagen med?


Ps: jag har ont som f-n i heeeela kroppen efter gårdagens pass på gymmet....men det är inte träningsvärken som bränner utan KÄMPARGLÖDEN fick jag höra av en fd kollega igår på FB. Tack Kalle, det ska jag verkligen komma ihåg! Ds

måndag 6 september 2010

Nu kör vi så det ryker!

Idag tar vi nya tag. Ska få en rejäl genomgång av gymmet på Friskis gym på JL. Underbara N har bokat tid med instruktör till oss båda. Nu jävlar ska den här platån övervinnas och kilona ska åter igen börja lämna denna lekamen. Är trött på att stå still, är trött på att vågen visar samma tradiga siffror varje fredag. Jag gör ju rätt! Så kom igen nu då! Hemma rockar jag loss med min rockring (även om jag enligt sonen är rätt kass....) o tränar med mina gummiband. Jag är ute o går o springer var o varannan dag men det räcker ju inte.

Ikväll börjar Svenska Biggest Loser, längtar!!!

söndag 5 september 2010

Utmaning x 2

Har blivit utmanad av Kati, Scrapmoster Inger och Lena att berätta om fotot.
Utmaningen går till så här:

- Gå in i mappen där dina bilder ligger
- Gå sedan till den sjätte mappen
- Välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
- Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den
- Utmana sex andra personer och länka till dem


Detta är ett mobilfoto från när jag fick cytostatika för snart 2 år sedan (19/12-2008). Inte så mkt mer att säga om detta mer än att jag samma dag avslutade min 8 veckor (lååånga) strålningsbehandling och har sedan dess inte behövt (peppar peppar) någon annan behandling är den förebyggande antiöstrogenbehandling (som också gjorde att jag gick upp nästan 25 kg) som jag fortfarande äter (tom 2013 då jag banne mig ska bli friskförklarad!).

Ja, nu ska jag utmana 6 personer att göra samma sak, och de lyckligt lottade är:
Kiqi
Tonårsmorsan
Mot ett liv i högklackat
Supermom
Nina
Sockergrynet

Hoppas ni antar utmaningen!

Även en Diva måste diska....ibland!

Fick denna underbara Diva av min syster och blivande svåger igår. Precis i min smak!

Dagens bön

Blev sent igår....huvudet och kroppen vill inte riktigt som jag....men snart så....snart e jag på G igen....jag ska bara.....

lördag 4 september 2010

Rensar du alltid avloppet innan gästerna kommer?


Nääää....men om det är stopp både här o i köket och det rinner upp ut brunnar och stiger i vaskarna så har man inte så mkt att välja på. Tur för er att man inte kan överföra lukter via bloggen.
Nä, men jag tar väl o moppar lite till nu när maken gjort äckeljobbet och står i duschen.....men det är luuugnt....gästerna kommer inte förrän om 40 minuter.....

Sista kräftskivan i år


Då var det dags för vår årliga kräftskiva. Den sista i år för vår del, har ju redan blivit en del i sommar. Gott!
Huset är pyntat och klart, kräftorna omkokta och redo att intas, vishäftena väntar på att någon tar ton och drycken ligger på kylning. Enda som fattas är gästerna och dessa kommer först om några timmar. Tills dess intar värdinnan horisontalläge och laddar batterierna.

Nej, jag brukar inte dammsuga i högklackat....


köpte ett par nya svarta pumps igår och skoskavsbenägen som jag är måste jag gå in alla nya skor lite pö om pö. Sagt som gjort, när maken åker iväg för att lämna sonen på brottningsläger nu på morgonen, så sätter jag igång och dammsuga. Har naturligtvis de nya skorna på mig och tänker att det är lagom tid att gå in dem på....så här första dagen.

Rätt vad det är börjar Alice skälla. Det har knackat på dörren, vilket jag inte hört pga dammsugaren.
Jag går och öppnar (dammsugaren har jag inte stängt av utan bara tagit med mig till dörren - fråga mig inte varför....) och ser en man i min egen ålder stå där (försäljare). Han kommer nog av sig när jag öppnar dörren iförd höga klackar och med dammsugaren i högsta hugg (jo, naturligtvis är jag klädd också....). Det enda han säger är: "brukar du alltid dammsuga i högklackat"?

Jo serru...här hemma gör vi så....NÄ, pucko! Klart jag inte gör....men hans min var obetalbar :)
Nix, han fick inte sålt sina försäkringar till mig, han kom nog av sig i säljarsnacket.
Steg ett av sko-ingåendet avklarat OCH jag fick tyst på en försäljare. En bra start på den här dagen med andra ord ;)

Bilder från gårdagens fest med orientalist dans kommer lite senare......

fredag 3 september 2010

Bloggen som terapi?


Först och främst vill jag tacka för alla kommentarer, både här och på FB det senaste dygnet efter mitt inlägg om självkänsla, självförtroende och självbild. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni tar er tiden att lämna ett spår efter er och era tankar. Väldigt många känner igen sig i mina ord vilket bekräftar att jag inte är ensam om dem.

Fick ett fint mail imorse där kontentan var att jag använde min blogg som en ventil och just så är det. Det var så det hela började när jag hösten 2006 började blogga på aftonbladet efter det att jag fått min cancerdiagnos. Jag behövde ett forum att få kräka ur mig all ångest, alla tankar och funderingar som rumlade runt i skallen på mig, likt bubblorna i en ramlösa. Jag behövde få lov att vara ledsen, rädd och förtvivlad utan att det tyngde ner min närmsta familj som också kämpade med sina känslor kring min diagnos och vår framtid.
Det som hände var att jag fick kontakt med underbara människor i samma sits, som förstod det jag skrev eftersom de upplevt samma sak eller var mitt uppe i det precis som jag. Bröstsystrar kallade vi varandra. En sådan var Pysan, som lämnade oss för inte så länge sedan.
För oss båda (och flera med oss) blev bloggen en nödvändig ventil, som till en början endast handlade om cancern och hur den påverkade vårt liv med allt vad det innebar som fru, mamma, syster, dotter, svärdotter, kollega mm. Det var ett oerhört stöd, en oersättlig tröst och gav en fantastisk gemenskap.
Efter hand som vardagen rullade på, behandlingar byttes ut mot piller, kontrollerna glesades ut och vi återgick i det "normala" förändrades ju bloggens karaktär. Så är det ju, precis som livets olika faser.

För min del har det handlat mkt om bantning, jag har nog svart bälte i bantning....träning, vikten över huvud taget. Sen älskar jag ju att pyssla och scrappa. Mest scrappar jag ju kort och även om den delen just nu ligger lite på is, så har bloggen stundtals mest innehållit mina scrapalster.

Den senaste tiden har det mest handlat om min viktminskning. För genom att bloggens karaktär och dess innehåll förändrades, tillkom ju nya läsare. Jag själv sökte mig till nya bloggar att läsa och fick kontakt med nya människor. En sådan underbar vän är Lena, som jag även träffat 2 ggr. Det finns bloggare som jag följt, och som följt mig från starten (2006). 2 sådana pärlor är Kiqi och Tonårsmorsan.

Så ja, i viss mån är bloggen som terapi för mig. Genom att ventilera en del av det som rör sig inom mig, får omvärlden reda på detta - vissa kan känna igen sig, andra kan förundras eller säga emot. Det spelar liksom ingen roll för det är mina behov som styr.
Istället för att en terapeut ger mig feedback får jag det av er som läser, även fast jag vet att det är många många fler som läser än som lämnar kommentarer. Det visar mitt statistikprogram :)

Nä go'vänner nu ska jag iväg på fest. Vi ordnar en stor 60-års fest för chefen på jobb. Ska verkligen bli kul!

torsdag 2 september 2010

Självkänsla, självförtroende och självbild

Jag har alltid fått höra att jag har bra självförtroende. O ja, det har jag. Jag vet precis vad jag går för, vad jag är bra på och vad jag är mindre bra på. Jag vet vad jag kan och var i mina begränsningar ligger. Just på den punkten känner jag mig trygg. Självförtroendet har ju just med individens tilltro till sin förmåga att prestera. Jag har tex alltid presterat bra i skolan, har alltid haft bra betyg och inte nöjt mig med mindre än alla rätt på prov osv. Samma sak gäller mina jobb.

När det kommer till min självkänsla är situationen helt annan.....självkänslan har med din känsla för dig själv att göra och dina tankar om dig själv och ditt egenvärde.
Jag har varit stor i hela mitt liv, inte fet men stor. Som liten sportade jag mkt och var då vad folk kallar "satt". Redan då präntades det in i skallen att man inte var smal - det var ju det som var snyggt. Ja, ni vet säkert hur det är.....
Det snackas mkt om medias makt över kroppsidealen och hur de bidrar till den negativa självbild de ger överviktiga eller i alla fall de som inte passar in i mediabilden av idealet. Det kanske är grunden till det hela, vad vet jag. Men om sanningen ska fram så behöver jag inget mediadrev för att få dålig självkänsla. För det finns ingen som är så bra på att klanka ner på mig själv och min kropp/utseende som jag själv!
Visst har jag mött blickar ute på stan när jag var som störst (o även när jag inte var så stor som störst) eller fått kommentarer som sårat något så in i vassen. Det har nog alla stora människor upplevt. Den där kränkande, nedvärderande och förlöjligande situationen/situationerna som man näst intill kan återge utantill än idag fastän det var massor av år sedan de inträffade. De påverkar helt klart självbilden....kanske för att de förstärker den dåliga självbild och självkänsla vi har, eller om jag nu ska prata för mig själv, som jag har.
Jag märker det ffa idag, 42 kilo lättare men i huvudet och innerst inne känner jag mig som den där allra största....ni vet, där det knappast finns någon större, fulare eller mindre attraktiv. En person som helst av allt bara ska gömma sig i stora bylsiga kläder som för allt i världen inte ska framhäva något utan endast täcka.
När jag idag får komplimanger för min nya kropp kan jag fan inte ta åt mig av detta utan mår endast dåligt. Hur jävla sjukt är inte det?! Varför? För att jag inte tror på det! Även om jag SER att det är jag på bilden så säger spegeln och min inre känsla att det är fel.

Ett exempel: igår hade en kollega med sig en klänning jag skulle låna till en rockabilly fest vi ska på i september. En klänning i strl M. Aldrig en chans i himmelriket att jag kommer i den är min första tanke, sen kommer paniken....jag måste prova den säger hon.....
Första tanken...jag kommer inte i den....."vad var det jag sa" är försvaret....ännu värre....jag lyckas prega på mig den o spräcker den....då har ja ju fan förstört känningen....
Jag tänker ALDRIG tanken att den ska passa! ALDRIG!
Kollegan är envis, prova den! Klart du kommer i den!.
Ja, det gjorde jag....är jag glad? Är jag nöjd? När kollegorna på jobb strör sina komplimanger över mig har jag världens bry med att kunna ta det åt mig. Första tanken är: " de säger så bara för att vara snälla" o sen kommer den där elaka sidan..."de menar inte vad de säger.....för jag är ju inte snygg i den". Sååå jävla sjukt! Kollegor jag litar på! Kollegor jag känner mig trygg med! Kollegor jag verkligen tycker om och som jag vet tycker om mig. Men i känslorna finns ingen logik. Ingen what so ever!
Jag åker hem, provar klänningen igen. Maken bara ler med hela ansiktet, men jag gråter. Jag känner mig inte bekväm....
En klänning...som visar benen....den döljer inte utan framhäver. Den täcker inte utan sitter åt. Precis TVÄRT EMOT vad jag kan, vet och känner till.

Jag ser bilden och kan se att klänningen sitter bra, men när jag har den på mig går jag bara o känner mig obekväm av ovanstående anledningar.

Ingen logik. Men när man alltid avskytt det man sett i spegeln, är det inte lätt att vända dessa destruktiva o negativa tankar bara så där. Antar att det tar tid.

Nu känner jag mig bara tom efter att ha blottat dessa inre tankar. Men jag är trött på att stänga inne dem för jag vet nu att jag inte är ensam om dem. Vi är många med liknande tankar, känslor och erfarenheter. Det är stärkande i denna för mig nya livssituation.

Föräldrafrustraion över trotsiga barn

Ibland vill jag bara skrika ut min frustration. Det är fan inte lätt att vara förälder till en påg som snart fyller 8 o som har en vilja av stål, är envis som en åsna och har familjens polska temperament. Aaaaaaaaaaaa!
Denna underbara påg som får mitt hjärta att smälta har en förmåga att också få det att värka något så infernaliskt. Alla dessa känslor som virvlar runt inuti honom och mig påverkar ju naturligtvis hela familjen. Känns som att en orkan ibland far igenom huset, bokstavligen....
Det ska konstant förhandlas och dealas. Men hallå! Vilken del av NEJ var det du inte förstod?!
Men går det så går det....o mitt i allt detta så kommer jag på mig själv med att minnas stunder då jag gjorde exakt samma sak med mina föräldrar. Varför kan man inte få en bruksanvisning i brevlådan för den här åldern? Istället för senaste IKEA-katalogen kan man väl få hem en tjock bibba med råd och tips för trotsiga barn?!
aaaaaaaaaaaaa!
Så nu har jag kräkt av mig, känns genast bättre.

onsdag 1 september 2010

Styrka


Så sant så. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Men det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det och vad man gör av sin situation. För vi har alla alltid ett val. Valmöjligheterna är kanske inte alltid så lockande eller attraktiva, men att inte välja är också ett val, precis som att ge upp är ett val.
Jag väljer att kämpa och ta en dag i sänder. Vad väljer du?

Exorcism mot förkylningsvirus?


Hur mår jag idag? Vill inte känna efter. Har sovit ofantligt många timmar vilket känns i min rygg. Är inte van o ligga så mkt....känner dessutom en inre rastlöshet som kroppen inte riktigt vill va med på att få utlopp för fysiskt.
Har proppat mig full med vitaminer och vätska. Kört alla huskurer jag bara kan komma på för att svettas ut skiten. Nu hoppas jag att det kan/ska vända och jag ska må bättre. Jag har inte tid att va sjuk! Jag har ingen lust med att ligga hemma och sova bort värdefulla timmar bara för att vissa bacillusker har fått för sig att bosätta sig i min kropp.
Undrar om exorcism kan funka för förkylningsvirus? Någon som vet?

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...