Ibland vill jag bara skrika ut min frustration. Det är fan inte lätt att vara förälder till en påg som snart fyller 8 o som har en vilja av stål, är envis som en åsna och har familjens polska temperament. Aaaaaaaaaaaa!Denna underbara påg som får mitt hjärta att smälta har en förmåga att också få det att värka något så infernaliskt. Alla dessa känslor som virvlar runt inuti honom och mig påverkar ju naturligtvis hela familjen. Känns som att en orkan ibland far igenom huset, bokstavligen....
Det ska konstant förhandlas och dealas. Men hallå! Vilken del av NEJ var det du inte förstod?!
Men går det så går det....o mitt i allt detta så kommer jag på mig själv med att minnas stunder då jag gjorde exakt samma sak med mina föräldrar. Varför kan man inte få en bruksanvisning i brevlådan för den här åldern? Istället för senaste IKEA-katalogen kan man väl få hem en tjock bibba med råd och tips för trotsiga barn?!
aaaaaaaaaaaaa!
Så nu har jag kräkt av mig, känns genast bättre.
8 kommentarer:
Oj, låter jobbigt. Tur att du älskar honom så mycket resten av tiden :) Vänta bara, han är tonåring innan du vet ordet av och då är det andra problem som kommer. :)
KRAM
Jag förstår precis din frustration då jag upplever den själv, fast min kille är då 6 år. Så mycket att diskutera, behandla, protestera och så gråt på det.... Tur att stunderna då vi har trevligt överväger.... och att kärleken är ovillkorslös! :)
Ja du jag har ju också en blivande 8 åring (oktober) som grädde på moset har jag även en 6½åring...Kan säga att 17 månader mellan barnen medför att den ena går ur en trotsålder när den andra går in...Vet hur du har det, vi får väl stötta varandra?!
En bok med tips och råd från 0 - 20 år tycker jag låter bättre = ))
Ha en fin dag.
Kram Helene.
Been there done that! Håll ut Katarina - det blir bättre. Ibland. :-)
Har en son på 9 år som har ett temperament som är obeskrivligt ibland men med en empati som är sällsynt och ett mycket varmt hjärta.
Min syster som har två döttrar på 12 & 16 säger alltid "små barn - små bekymmer, stora barn -stora bekymmer" Suck jag är rädd för att hon har rätt där. Men hur som haver så älskar man de små liven mer än sitt egna liv och det är ju tur. Vi får ta en dag i taget helt enkelt. Själv tror jag att jag i töcknet efter förlossningen tackade nej till handboken som följer med de små liven. Det medföljer ju alltid en sån bok varför inte då....Eller...Kramen i
Men du, jag undrar hur man gör för att lägga till så jag följer din blogg?? Är inte direkt teknisk av mig....märks det?!?!?!
Kramen i
Känner igen det där allt för väl!
Kramar
Skicka en kommentar