Hösten 2006 började jag blogga på Aftonbladet, under namnet Soulsisters Diary. Anledningen var att jag behövde ett ställe, ett forum att skriva av mig på. Jag hade blivit diagnostiserad med bröstcancer och visste inte var jag skulle göra av min ångest, min oro, mina tankar och funderingar. Stödet som erbjöds av landstinget var enligt min åsikt inget som jag kunde tillgodogöra mig eftersom det var anpassat till kvinnor 55+.
Jag, då nyss fyllda 30 år med en 3½ åring hemma behövde få ur mig mina rädslor för framtiden, för nuet....och när jag var yngre skrev jag dagbok. Jag började således skriva. Ena dagen om endast vardagliga ting, som en trotsig 3-åring, andra dagar om oro inför operation, behandling och biverkningar och vissa dagar (eller nätter) om alla tankar som bubblade runt i skallen på mig, likt bubblorna i en Ramlösa. Det hjälpte att sätta ord på allt som fanns inom mig, allt som snurrade runt och det gjorde faktiskt att trycket över bröstet lättade och att "magontet" avtog.
Allteftersom tiden gick fick jag kontakt med andra i min situation. En av dessa bröstsystrar var Pysan. Pysan var i ett annat skede av sjukdomen och kunde guida mig lite i vad som skulle hända, hur jag skulle hantera det jag hade framför mig. Och det var hon som hjälpte mig hitta orden jag inte hade själv, när jag skulle berätta för min son att jag var sjuk. Den 22 maj i år förlorade Pysan kampen mot sjukdomen och gick över till andra sidan. Kampen för oss andra fortsätter dagligen, för att inte fler ska gå samma öde tillmötes.
Idag bloggar jag om allt mellan himmel o jord, det som berör mig. Det är stundtals scrapbooking och cardmaking om dominerar, andra stunder kommer demonerna tillbaka och måste vädras ut. Under en lång period är det viktnedgång, kosthållning och motion som gäller och framför allt det viktigaste i livet som fru, mamma, dotter, syster, moster och svägerska, vän, kollega och bekant.
För det är precis som titeln säger, min dagbok.
8 kommentarer:
Bloggen är utmärkt terapi/forum för vad man än har att yppa. Stort stöd, kamratskap och massa annat positivt. Tack vare din (och min) blogg har jag lärt känna dig, du härliga goa människa!! KRAMAR
Jaha det visste jag inte...Är du frisk nu från din bröstcancer ??
Visst är det skönt att "skriva av sig" på bloggen.
Och alla kommentarer blir man ju så glad av !!
Ha en mysig tisdag.
Kram Helene.
och vi uppskattar alla att läsa din dagbok! Du skriver på ett sådant mjukt sätt som bra speglar din personlighet..mjuk med sting *ler* Tack för dina fina ord i min blogg, jag blev alldeles rörd...tack för att du hjälper mig förstå vem jag är. Vi är starka vackra kvinnor som ibland behöver en push för att förstå allt nytt som händer emd oss..det kanske låter töntigt med kommande uttalande men det är så sant TILLSAMMANS ÄR VI STARKA! kram du vackra starka kvinna
Vad glad jag blev när jag läste din kommentar, lite rörd jag med !!! Och din historia är mycket läsvärd...viktig läsning som får en att tänka efter. Kram Eva
Finns inget bättre än att blogga. Man kan ventilera det man vill och man får alltid fina svar som hjälper en. älskar det, och jag tycker det är underbart att det är i dagboksform.
Tänk så många som hittat tröst, stöd och liknande genom sitt bloggande! Underbart!
Ja det är ett jättebra forum -bloggandet. För det är just som du säger själv -en dagbok. Vår egna dagbok och i din/min/andras finner många (inklusive oss själva) tröst, idéer, inspiration, man blir peppad, får tips, skratt och en å annan tår fälls.
Men så är ju livet i sig, blandat.
Kramen på dig min vän!!!
Läser din blogg och blir berörd gumman... är dålig på att kommentera bara. Du har ett jättefint sätt att skriva på och jag tycker du är så duktig och kreativ som orkar sitta varje dag och skriva och lägga in fina bilder!! Kram
Skicka en kommentar