Jag är en rätt lättrörd person så jag har lätt till tårar, men om man ska utgå från vad som får mig att gråta för att jag är ledsen så är det nästan de senaste åren nästan uteslutet handlat om min sjukdom. När man tänker tillbaka på hur det var, när demonerna kommer tillbaka, när man hör eller läser om andra som drabbats, särskilt om de är lika unga som jag. Då gråter jag.....tårarna bara liksom kommer utan att jag kan hindra dem.
Jag undrar om det kommer vara så tills den dagen jag blir friskförklarad.......för tills dess är min framtid osäker. Det är där demonerna kommer in.
Usch detta ämnet var jobbigt så jag väljer att lämna det nu......
2 kommentarer:
Usch ja, det förstår jag. Jag hoppas så att dina demoner får komma till ro och lämna dig ifred.
Krya på dig!!
KRAMEN i
Förstår dig totalt i detta!!
Krya på dig och jag önskar dig en fin helg!
Kram M
Skicka en kommentar