tisdag 7 december 2010
Dag 16 - av 45 Mitt favoritminne
Jag har många minnen jag bevarar kärt i mitt hjärta så det är svårt att välja. Jag funderade länge innan jag valde. Man kan tycka att favoritminnet är när man gifter sig eller får veta att man är gravid. Visst tillhör dessa de minnen som finns i det där speciella rummet innerst inne. Ett annat bra exempel är första gången jag fick hålla min son då han låg i kuvös. Men mitt favoritminne är ändå när vi väl fick komma hem från neonatal där sonen vårdades eftersom han kom alldeles för tidigt. Bort från alla slangar, monitorer, all personal.....bara hem där vi fick vara VI - lilla familjen och bara va.
Bara kunna sitta i soffan och mysa, titta på underverket medan snön vräkte ner utanför fönstret. Det är mitt absoluta favoritminne, för då var livet äntligen normalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
LinkWithin
5 kommentarer:
Ja det är en magisk känsla när ens bebis plötsligt är ens egen och inte sjukhusets längre....
Första kängurusittningen, barnvagnspromenaden, första badet... första timmen han var syrgasfri.... när sonden åkte..... många underbara minnen!!! Mycket att vara tacksam för :-)
KRAM!!!
Visst är det härligt med sådana minnen!
Bröllop, graviditeten, födseln, dagen då man flyttade hemifrån till ett studentboende på annan ort, det var både häftigt och skrämmande på samma gång :D
Förstår dock att det måste varit en alldeles speciell känsla för er att komma hem från BB när oron hängt över era axlar en tid.
Att äntligen kunna släppa den oron! Härligt!! :D
Kramar
Att få komma hem från neonatal innebär ju också en viss trygghet.
Tryggheten att veta att de inte skulle ha släppt hem oss om inte allt var som det skulle.
Känner så väl igen din känsla i ditt ögonblick.
Underbart!! Förstår att det måste vara extra stort att få sitt barn i famnen, när man inte haft chansen ordentligt från början. KRAM
Å det måste vara en underbar känsla att äntligen få komma hem med sitt barn :) vilken lycka.
Skicka en kommentar