Om konsten att vara snäll

För 2 år sedan var jag på föreläsning i Lund. Vi fick lyssna till Stefan Einhorn som gett ut en bok med samma namn som min rubrik. Har nu läst om boken, har du inte gjort det rekommenderar jag den!

Jag fick mig en del tankeställare. Han sa bla att det är inte tanken som räknas, utan handlingen. Det är bättre med 100 dåliga/onda tankar än en ond handling. Det spelar ingen roll om en handling är utförd i ett själviskt syfte om den är god och gör den andra personen glad.
Om vi strävar efter att vara snälla mot andra så kan vi helt enkelt inte undvika att också göra gott för oss själva. Den goda gärningen gör vi därmed inte bara för andras skull utan också för vår egen.
Det är så många som vill få goda handlingar att framstå som något ädelt, men vad är det för fel med att inse att vi faktiskt tjänar på det själva?

Men snällheten är inte enkel att bemästra. Den innebär inte att vi ska vara undergivna, mesiga eller inställsamma. Snällhet måste hanteras med en stor portion omdöme och klokskap om vi ska undvika fallgroparna och om det ska bli riktigt bra.
Begreppet "snäll" kopplas inte sällan till egenskaper som dum, omogen och mesig. Många kan känna att de blir utnyttjade för att de är snälla.
Einhorn ger ingen legitimitet åt eftergivlighet, blåögdhet eller bristande eftertanke.
Att mesa sig - det är inte vad snällhet är. Om man vill vara riktigt snäll innebär det att man tar på sig ett ansvar. Det är ett ansvar att vara snäll.
Han ger ett exempel: Om man känner sig utnyttjad är det viktigt att markera sin gräns, annars lär man omgivningen att det är okej att bli utnyttjad. Det är ju heller inte särskilt snällt att hålla tyst i flera år om att man ogillar hur någon bär sig åt, eller när man ser att någon far illa. Att våga ta det svåra samtalet och berätta hur det känns eller konfrontera personen i fråga.
Hur ofta har man inte hört: Snälla? Ja, det är korna i hagen med. Den sistnämnda brukar jag själv köra med fast med en annan variant kopplat till Sege....
Han uppmuntra oss till att vara generösa med beröm och uppmuntran och idéer. Om du har en idé och jag har en idé - och du ger mig din och jag ger dig min, så har vi vars 2 idéer. Hur bra som helst!

Det borde inte vara någon konst att vara snäll, eller hur? Varför är vi inte det oftare mot varandra då? Ett svar menar Einhorn, kan vara att vi är rädda att framstå som dumma (ointelligenta). Men innerst inne vet vi ju att så är inte fallet. Jag skulle vilja påstå att det är tvärt om - att man är dum om man inte är snäll. Att vara snäll mot sina medmänniskor gör att man får snällhet tillbaka. Som du bemöter blir du bemött! Den gyllene reglen helt enkelt. Våga vara snäll så ska du se vilken glädje du kan få i livet!
Frågar du barn vad de tycker om en annan människa, svarar de sällan att han/hon är trevlig eller intelligent. Barn säger: "Hon är snäll". Eller "han är inte snäll", menar Stefan Einhorn. Enkelt och genialt.

Det finns både gott och ont i varje människa och det är de val vi gör
i varje enskilt fall, som avgör om vi har modet att vara snälla.

Vi kan bestämma oss för att bli bättre människor.Vi kan fundera över vad som känns rätt i hjärtat när vi ställs inför ett etiskt dilemma.

Pengar gör inte människan lyckliga. Pengar kan berika våra liv till en viss gräns,men det är inte avgörande för hur lyckliga vi blir.

Äkta snällhet är att ha modet att stå upp för det som är rätt.

Till syvendes och sist handlar det om att man skall kunna leva med sig själv och stå för sina handlingar man gör.

Vit lögn kan i bland vara nödvändigt.

Har inte människan du möter ett leende, så ge henne ditt!

Så bejaka din goda sida och ge dig själv en klapp på axeln när du gör något bra!