Sidor

torsdag 2 september 2010

Självkänsla, självförtroende och självbild

Jag har alltid fått höra att jag har bra självförtroende. O ja, det har jag. Jag vet precis vad jag går för, vad jag är bra på och vad jag är mindre bra på. Jag vet vad jag kan och var i mina begränsningar ligger. Just på den punkten känner jag mig trygg. Självförtroendet har ju just med individens tilltro till sin förmåga att prestera. Jag har tex alltid presterat bra i skolan, har alltid haft bra betyg och inte nöjt mig med mindre än alla rätt på prov osv. Samma sak gäller mina jobb.

När det kommer till min självkänsla är situationen helt annan.....självkänslan har med din känsla för dig själv att göra och dina tankar om dig själv och ditt egenvärde.
Jag har varit stor i hela mitt liv, inte fet men stor. Som liten sportade jag mkt och var då vad folk kallar "satt". Redan då präntades det in i skallen att man inte var smal - det var ju det som var snyggt. Ja, ni vet säkert hur det är.....
Det snackas mkt om medias makt över kroppsidealen och hur de bidrar till den negativa självbild de ger överviktiga eller i alla fall de som inte passar in i mediabilden av idealet. Det kanske är grunden till det hela, vad vet jag. Men om sanningen ska fram så behöver jag inget mediadrev för att få dålig självkänsla. För det finns ingen som är så bra på att klanka ner på mig själv och min kropp/utseende som jag själv!
Visst har jag mött blickar ute på stan när jag var som störst (o även när jag inte var så stor som störst) eller fått kommentarer som sårat något så in i vassen. Det har nog alla stora människor upplevt. Den där kränkande, nedvärderande och förlöjligande situationen/situationerna som man näst intill kan återge utantill än idag fastän det var massor av år sedan de inträffade. De påverkar helt klart självbilden....kanske för att de förstärker den dåliga självbild och självkänsla vi har, eller om jag nu ska prata för mig själv, som jag har.
Jag märker det ffa idag, 42 kilo lättare men i huvudet och innerst inne känner jag mig som den där allra största....ni vet, där det knappast finns någon större, fulare eller mindre attraktiv. En person som helst av allt bara ska gömma sig i stora bylsiga kläder som för allt i världen inte ska framhäva något utan endast täcka.
När jag idag får komplimanger för min nya kropp kan jag fan inte ta åt mig av detta utan mår endast dåligt. Hur jävla sjukt är inte det?! Varför? För att jag inte tror på det! Även om jag SER att det är jag på bilden så säger spegeln och min inre känsla att det är fel.

Ett exempel: igår hade en kollega med sig en klänning jag skulle låna till en rockabilly fest vi ska på i september. En klänning i strl M. Aldrig en chans i himmelriket att jag kommer i den är min första tanke, sen kommer paniken....jag måste prova den säger hon.....
Första tanken...jag kommer inte i den....."vad var det jag sa" är försvaret....ännu värre....jag lyckas prega på mig den o spräcker den....då har ja ju fan förstört känningen....
Jag tänker ALDRIG tanken att den ska passa! ALDRIG!
Kollegan är envis, prova den! Klart du kommer i den!.
Ja, det gjorde jag....är jag glad? Är jag nöjd? När kollegorna på jobb strör sina komplimanger över mig har jag världens bry med att kunna ta det åt mig. Första tanken är: " de säger så bara för att vara snälla" o sen kommer den där elaka sidan..."de menar inte vad de säger.....för jag är ju inte snygg i den". Sååå jävla sjukt! Kollegor jag litar på! Kollegor jag känner mig trygg med! Kollegor jag verkligen tycker om och som jag vet tycker om mig. Men i känslorna finns ingen logik. Ingen what so ever!
Jag åker hem, provar klänningen igen. Maken bara ler med hela ansiktet, men jag gråter. Jag känner mig inte bekväm....
En klänning...som visar benen....den döljer inte utan framhäver. Den täcker inte utan sitter åt. Precis TVÄRT EMOT vad jag kan, vet och känner till.

Jag ser bilden och kan se att klänningen sitter bra, men när jag har den på mig går jag bara o känner mig obekväm av ovanstående anledningar.

Ingen logik. Men när man alltid avskytt det man sett i spegeln, är det inte lätt att vända dessa destruktiva o negativa tankar bara så där. Antar att det tar tid.

Nu känner jag mig bara tom efter att ha blottat dessa inre tankar. Men jag är trött på att stänga inne dem för jag vet nu att jag inte är ensam om dem. Vi är många med liknande tankar, känslor och erfarenheter. Det är stärkande i denna för mig nya livssituation.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Du är fantastisk och jag är så glad att du är just den du är <3
Du är otroligt fin både på insidan och utsidan. Kramar Lilies-Linda

inger sa...

Just så är det min vän! Just så känner jag också. Du satte ord på mina känslor, på ett otroligt träffsäkert sätt. För det är jag faktiskt tacksam. Och du har nog rätt-det tar tid att vänja sig vid detta nya jag. Sen tycker jag nog att det är viktigt att ändå trivas i det man har på sig. (Vilket också nog tar tid att vänja sig vid.) Jag ser det i dina ögon hur du inte trivs i denna jättefina klänning. Men ha på dig den lite varje dag så kanske du vänjer dig... Det är en stor sak det som du gått igenom och som jag ska. Det måste få ta tid. Inte helt okomplicerat dock men det är det livet är. Underbart skrivet inlägg!!
'Kramen i

Kati sa...

Hej!

Lenas svägerska här...läste ditt blogginlägg... sorgligt, vackert och hemskt.

Jag vet inte vad det är värt... men jag tyckte du var/är jätte snygg, fräsch med sexiga vader (är stright).

Jag tänkt själv; tänk om jag kunde se ut så!

Ha det bra på rockabilly festen!

Kati

Lena sa...

Snacka om huvudet på spiken! Känner igen mig så väl. Har väldigt bra självförtroende på jobbet, men min självbild och självkänsla är urkass. Har ju vägt 15 kg mindre än vad jag gör idag, och den skeva självbilden började komma innan jag gick upp igen. Vet inte hur det kommer att bli denna gången. Det kanske är bra att det går så sakta? Kanske hjärnan har bättre chans att hänga med? Förstår så väl när du säger att dina kollegor ger dig positiva kommentarer, men att du inte tror dem. Hade en pojkvän runt 1988 som jag gjorde slut med efter 3 år, för jag tyckte så illa om mig själv att jag inte kunde acceptera/förstå att han faktiskt älskade mig. Tack för ett oerhört bra inlägg! Tror du på mig när jag säger att du är skitsnygg i klänningen? Massa kramar från en som förstår.

Sockergrynet sa...

Jag förstår dina tankar, huvudet hänger inte med, kan inte förstå. Men för vad det är värt så tycker jag att det är både en sexig och snygg kvinna på bilden och klänningen passar dig perfekt!!

nettan sa...

jag vet vad du går igenom men det går nog över . och snygg är du .. kram

Chris_P sa...

Än en gång - been there! Men du - du är skitsnygg i klänningen. Förmodligen ovan att ha den på dig men öva öva öva. Och sen måste du lita på att dom som ger dig komplimanger faktiskt menar det. Du är skitfin!! Tänk på vilken viktresa du har gjort och var stolt över den.

Stor kram! Hälsa maken! :-)

Emma sa...

Du är jättefin i din klänning, verkligen! Men bara för att du är smal och snygg betyder det ju inte att du ska ha kläder du inte är bekväm i! De snyggaste människorna är de som utstrålar att de trivs och är bekväma oavsett vilken storlek man är i!

I övrigt håller jag med mycket i vad du skriver. Nu när jag gått ner i vikt har jag dock inte riktigt samma känsla som du. Även om jag har svårt att se att jag har gått ner så mycket, så känner jag det på kläder osv. Och när jag då får på mig kläderna i storlek M osv, så känner jag snarare att jag är ju jäkligt smal alltså! Mina toppar i strl 40, det är ju liksom den näst minsta storleken (räknar inte 36). Och även om jag har några kilo kvar och inte är helt nöjd med min kroppsform, så låter jag inte det tynga ner det jag faktiskt åstadkommit, och hur bra jag mår. Jag försöker liksom leva i nuet, inte hur det var och inte hur framtiden kan bli..

Helene sa...

Jag tycker att du är så fin...Men det är ju bara du som känner som du känner : /
Det är FÖR MYCKET utsida i denna värld...När det är insidan som räknas.Du ska ju må bra och känna dig fin !!
Du har ju kämpat för det här...
Jag önskar dig en fin fredag.
Kram Helene.

Carina Å sa...

Gläds åt den Du o det Du har, tänk o prata positivt om Dig själv, sluta jämföra Dig med andra, förlåt Dig själv när Du gör fel, respektera Dig själv o ta hand om Dig o FRAMFÖR ALLT ta emot komplimanger och bekräftelse.
Du är jättefin

ullis sa...

Väldigt bra skrivet! Det är självkänslan som tar längst tid att få bukt med. Det spelar ingen roll om man är för smal eller för tjock om man inte tycker om sig själv. Det är väl det som är så svårt och tar lång tid. Själv ska jag sätta igång på måndag, vilket jag sagt tusen gånger, men den här gången ska jag lyckas gå ner. Väntar verkligen tills jag kan ha strl m i kläder och kunna handla överallt!!! Du har verkligen vart duktig och hoppas du snart kan lära dig tycka om dig själv!

anna sa...

Självklart är du görsnygg i klänningen.. och även om jag inte tappat såsom du så förstår jag känslan. Det är enklare att gömma sig...

Jag tror att man måste lära sig leva i en ny kropp (eller i samma kropp fast med ett nytt huvud). Tror att träning där man känner sig stark kan göra susen! Tex gympa, dans, ridning eller vad man nu tycker om. Att känna att man tycker om kroppen för att man orkar och har roligt med den.
Du kanske redan gör massor av det här, vad vet jag, men kör hårt! Anna

Unknown sa...

Herregud vad snygg klänning! Jag är helt galet svag för halteneck. Hade tänkt skriva skicka över den hit snälla.. men så kom jag på att den ju är lite för liten för mig.. haha..

Men shit vad snygg du var i den! Sådan jäkla inspiration du måste vara för många. Kolla liksom! Om jag blir obekväm och inte trivs med min vaikt framöver, då ska jag in är här boosta mig själv. Vill man hitta motivation och vilja för viktnedgång så är ju du den bästa man kan läsa.

Förstår absolut att du har problem att vända bilden och känslan du har av dig själv. Det kommer ta tid. En vacker dag är du där, är jag övertyga om. Bara det faktum att du bloggar om det är ju terapi om något. Hoppas du hittar den där självkänslan snart, för det är du om någon värd. Underbara, SNYGGA människa.

Vet att jag sagt det förr, men säger det igen. Jag tycker alltid att du har varit snygg, oavsett storlek. Du har "it", och det kan ingen ta ifrån dig. Att du sedan själv mår bättre så här och trivs bättre, det gör bara att man beundrar din styrka och envishet att ändra på det du inte varit nöjd med!! FIna fina du!!

KRAM

Linda sa...

Vet av egen erfarenhet att inget vi säger kommer att hjälpa om man inte känner sig fin inuti. Men du är fin och du var verkligen hot hot i klänningen!!! Den satt verkligen som en smäck på dig!!!
KRAM!!!

Annika sa...

Inte alltid lätt att ta till sig (i know) men du har snygga ben, snygg kropp, ett varmt hjärta och en sprudlande personlighet :) Var glad att du är du! kram på dig

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...