Dags att avsluta viktutmaningen - om oviljan att falla på mållinjen

På onsdag har är tiden inne att avsluta min viktutmaning till er alla.  För min del gällde det -10kg från 11/5 och fram till den siste augusti. Jag har uppnått mitt mål med mkt blod svett och tårar (nja, kanske inte fullt så farligt men massa slit i alla fall).
Jag kommer sen ta bort både viktlistan och min ticker. Hur har det gått för er som hängde på? Har ni uppnått ERA mål? Har ni kanske klarat av mer? Vad var bra och vad var mindre bra?
Den 11/7 lade jag även till ytterligare ett mål för min del och det var att PW 30 av 35 semesterdagar. Det gjorde jag!
Jag är en sådan person som triggas av utmaningar. Jag avskyr att förlora, särskilt mot mig själv.
Den utmaningen jag har antagit nu är ju 100 träningspass mellan 1/8 och 31/12. Tickern är inte uppdaterad på några dagar för jag har glömt mitt lösenord....till skillnad från vad många tror gör jag det endast för min egen skull. Jag behöver det för att inte falla i stå, inte bli bekväm med det jag åstadkommit och "nöja mig" med det. Risken finns alltid att man återgår i gamla osunda vanor....eftersom dessa tyvärr är djupt rotade i alla fall i mitt huvud. Ibland kan jag komma på mig själv med att "leta i skåpen"....efter vad? Jo, något "gott att äta" fastän jag är mätt och inte alls sugen. Jag gör det för att jag kanske är rastlös, arg, irriterad eller ledsen.
Det är verkligen superlätt att falla i fällan....jag vill inte dit igen. Folk kan säga vad de vill om min viktnedgång, vissa tycker jag fått den gratis eftersom jag faktiskt lagt mig på operationsbordet för snart 2 år sedan (o nej, jag har betalat den själv!), men sanningen är att -30 kg "fick" jag av op'n sen sa det stopp. Platån varade i 8 månader....då fick jag ta tag i saken själv. 
Resterande kilon jag har fan ta mig kämpat bort själv. Jag har tränat som en dåre, skött min kosthållning minutiöst och ändrat hela mitt sätt att leva. Jag kan faktiskt stolt säga att jag själv gjort av med 30 kg och summa summarum -60 kg.
Jag vill aldrig tillbaka till det som var. ALDRIG. Att vara fast i en så stor kropp med allt vad det innebär är en tanke som skrämmer mig oerhört mkt. Därför utmanar jag mig själv (och ibland er andra....eftersom det ibland är lättare när man inte är ensam).  Ni som följer min blogg och min resa vet hur mkt jag kämpat med både träning, kost, självkänsla, kroppsuppfattning och min självbild. Det är inget som är lätt eller gjort i en handvändning. Jag är ännu inte i mål och vill under inga omständigheter falla på mållinjen.

Nu ska jag göra mig klar för jobbet. Dagens träning är redan avklarad och nu ska bara matlådorna packas....japp - planering, planering och ytterligare planering. Det är en av hörnstenarna till att lyckas. Man får inget gratis här i livet!