"Saknar dig farfar" skrev sonen på sin gravlykta som vi tände på minneslunden igår, när vi åter igen var där. Sorgen har sin gång, det går upp o ner...tårarna är många men minnena mestadels ljusa. Vi pratar mycket, minns tillsammans. Bästa trösten är dock småkusinerna är som är ett år äldre. De kan trösta bättre än vi vuxna kan. Igår efter kyrkogården var sonen nästan otröstlig, o mina ord o kramar gav ingen lindring. Då kommer C o M, tar honom i handen och går med honom tillbaka till farmor där vi alla skulle äta middag. Det jag hinner höra är: "du vet Alexander, han har det bra uppe i himmelen....." 5 minuter senare hörs skratt....härliga skratt. Som balsam för själen. Både hans, deras och vår.
2 kommentarer:
hej
Detta med sorg är tufft. Vet av egen erfarenhet hur barn hanterar och sörjer olika när närstående dör.
Själv har vi på kort tid mist min bror deras farmor och morfar. Mycket för ett barn. Och farmors bortgång har tagit så hårt på mina barn. Önska man hade någon som oxå få dem och skratta.
Kram
Hej!
Jag har inte varit på nätet sedan ca den 4juli...
Vill beklaga sorgen samt önska dig grattis på födelsedagen i efterskott.
Kram!
Kati
Skicka en kommentar