Den senaste tiden har varit tuff för hela familjen. Svärfars ohälsa har kraftigt eskalerat den senaste tiden och turerna på sjukhuset har varit många. Igår morse fick han dock stilla somna in - som han så länge önskat. Familjen har vakat vid hans sida 24 timmar/dygn och även om saknaden är stor är lättnaden också enorm över att hans lidande nu är över. Det blir lite dubbelt....
Sonen som är väldigt glad vid sin farfar blev naturligtvis jätteledsen. Jag bad honom tänka på vad som var bäst med farfar och svaret kom snabbt: "Han är snäll, har ALLTID tid att lyssna på mig....(tystnad och eftertanke)....osså lagar han god mat". Tänk vilka fina egenskaper att komma ihåg. Det värmer i mitt modershjärta.
Sonen åkte igår med mormor och morfar till Polen, något som var bestämt sedan länge och maken, jag och primadonnan åkte hem till svärmor. Hundarna (svärmor har ju en hund som primadonnan är moster till) fick sprätta av sig rejält ihop och vi andra satte oss i trädgården med en bit mat. Svärmor ville ha sällskap till ett glas vin och jag "ställde upp". Det blev inte ett, inte två och inte heller tre glas....jag slutade räkna därefter....men kvällen var ljuvlig. Vi mindes svärfar, återupplevde gamla minnen från när maken och hans bror var yngre, när barnbarnen kom, tittade på gamla foton och skrattade, grät och bara va tillsammans.
Svärmor fick hjälp med en del praktiska bestyr inför den kommande begravningen och annat som måste ordnas.
Mååånga timmar senare, lagom rund under fötterna och med en trött make och slutkörd primadonnan kom vi slutligen hem och jag undrade stilla för mig själv vad som egentligen hänt....haha, från "ett glas vin" till helkväll.
Men vet ni vad? Det var en härlig kväll och PRECIS vad vi alla behövde!
3 kommentarer:
Låter, som jag sa tidigare, som en perfekt avslutning på en jobbig dag. Att sitta och minnas/skratta/gråta tillsammans gör det så mycket bättre, än att stänga in det man känner. Detta var troligen vad ni alla behövde bäst. Stor kram, finns här när du vill snacka (när jag inte jobbar).
Håller med Lena... så länge vi minns dem... ja, då finns de kvar!
Kramar till din make, dig, din son och din svärmor.
Kati
Härliga sommar-kvällar när dom är som bäst !!
Kram till dig / Helene.
Skicka en kommentar