Cancer upphov till ödmjukhet?

Har fått mig en tankeställare. I helgen när jag jobbade hade jag ett mkt intressant samtal med en kollega (en i järngänget). Vi pratade om min blogg, jag var förvånad över att han läste den. Hade ingen aning om det nämligen.
Vi kom in på varför jag började blogga för snart 3 år sedan (på den tiden på aftonbladet) och därefter på min sjukdom. Han frågade mig hur det känns att ha cancer.
Svår fråga, mkt svår fråga. Jag kände ju inte av mina knutor, det jag har känt av är biverkningar av behandlingen och därefter cancertröttheten.

Sen sa han något jag tänkt mkt på, han upplevde mig förändrad under de 2 åren vi jobbat ihop. Första gången vi träfades uppfattade han mig (sorry om jag inte citerar dig ordagrant....) som mer irritabel och avståndstagande. Nu tycker han jag är mer ödmjuk (tror det var det ordet du använde).
Jag blev mkt förvånad, för i min värld har jag inte alls visat mitt dåliga mående utåt. Ingen har signalerat att de märkt på mig att jag mått dåligt. För 2 år sedan mådde jag allt annat än bra pga alla hormoner jag fick via tabletter och injektioner (antihormoner). Jag var svårinställd och hade mkt biverkningar som jag hade svårt att förlika mig med eftersom de påverkade mitt liv så mkt som de gjorde.
Jag tog inte alls illa vid mig utan var glad att han sa något. Det gav mig helt klart en tankeställare.
Överlag känner både jag och min familj att vi blivit mer ödmjuka för vad livet har att ge. Bagateller har inte lika stort utrymme i våra liv som tidigare. Jag har pratat om detta tidigare, vissa saker gör man för att man måste andra för att orka. Så enkelt är det.

För inget blir bättre än du gör det! Så tack för tankeställaren!

Ikväll jobbar järngänget igen. KUL!

Vanligt med återfall

Det är vanligt att få återfall i bröstcancer. Kvinnor som opereras för bröstcancer behandlas därför normalt med hormonell behandling (antihormoner) efter det kirurgiska ingreppet.
Risken för återfall är störst under de första fem åren efter att sjukdomen upptäckts och behandlats, men det är inte ovanligt med återinsjuknande tio till femton år i efterhand.
Själv har jag haft 2 återfall, det senaste hösten 2008 och jag hoppas av hela mitt hjärta att det var sista gången!

Återfallet kan dels innebära att nya tumörer bildas i bröstet, dels att dottersvulster (metastaser)bildas i andra organ, oftast i lymfkörtlar, skelett, lunga eller lever.
Prognosen vid återfall kan vara god om det gäller en ny brösttumör eller begränsad spridning till andra organ. Överlevnadstiden vid återfall är ofta påfallande lång. Många behandlas under flera år för spridd bröstcancer, i första hand för att förebygga eller lindra sjukdomssymtom, bland annat smärta och benbrott p g a spridning till skelettet.

Själv har jag behandlats med Tamoxifen tabletter (antihormoner) och Zoladex injektioner. Dessa har som uppgift att sänka östrogenhalten i kroppen, eftersom tumörerna är östrogenberoende. Detta i sin tur gör att man som kvinna försätts i ett förtidigt klimakterium... o hur kul det är på en skala när man är 30+ kan ni ju själv lista ut!

Så töser (och pågar för den delen) har ni inte kollat era bröst? GÖR DET!!! Vet du inte hur? Kolla här