Sidor

torsdag 18 februari 2010

Tänk så det kan bli

Man tror man bearbetar tankar och känslor, tror att man kan gå vidare i livet. Att ångesten över framtiden läggs till ro, tillsammans med de ologiska men skrämmande tankarna på att inte finnas kvar på jordlivet med sina nära och kära. Så förlorar ännu en syster kampen mot den jävla sjukdomen och allt blommar upp igen tillsammans med sorgen över en kollega. Det kommer så nära, blir så verkligt igen. Tankar som "Det kunde varit jag" "Tänk om jag står på tur, jag har ju trots allt vara sjuk ett flertal ggr sedan mitt insjuknande 2006".
Kommer jag få se min son växa upp? Kommer mina anhöriga behöva delta i min begravning? Kommer min son bli moderlös och min älskade make änkling?
Tankarna är många och ångestladdande.
Kan inte sova om nätterna, ligger mest och vänder och vrider på mig. Migränen kommer som ett brev på posten. Tar min spray och väntar på lindring. Den infinner sig efter en timme, men den stora tröttheten finns kvar.
Så här ska det väl inte behöva vara? Jag är ju frisk! Jag mår ju bra! Jag är ju annars pigg, glad och tycker livet är på topp! Varför nu? Varför alls?

Detta i sin tur gör att minsta lilla yttre stress eller press känns övermäktig. Hjärnan kan liksom inte processa mer.......min toleransnivå är inte vad den borde vara. Musten går ur mig för minsta lilla.
Var rädda om era nära och kära, berätta för dem hur mkt ni älskar dem. Hur mkt de betyder för er. Vänta inte, för du vet inte hur morgondagen kommer bli och om du då får chansen.

14 kommentarer:

Nettan sa...

tankarna finns hos dig .. rörande ord.. jag brukar säga .. lev i dag för morgondagen vet vi inget om .. jag förlorade min mormor och svärmor för 4 år sedan i cancer...
kram på dig ....
unna dig en dag i lugnets tecken .. om det går,

Annika sa...

fäller en tår....

Malin sa...

Jag har inga ord mer än att jag tänker på dig. Kram!

Lena sa...

Stackare, du har det jobbigt. Tänker på dig hela tiden och finns här om du vill snacka någon gång. Det är svårt för oss andra att greppa vad du går igenom, kan bara föreställa mig att det är en fasa. Skickar massa kramar

Petra Skogstokiga Rubberstamps sa...

Ja, fy satan. Det finns så många frågor men ibland finns tyvärr inga svar. En stor bamsekram till dig vännen.

Kiqi sa...

Åh vännen! Finns här och tänker på dig hela tiden. Du och din familj finns med i mina böner regelbundet.

KRAM!!!

TM sa...

Jag älskar dig Katarina!
Du är en ovärderlig vän!
Kramar
Terés

Sockergrynet sa...

Det finns ingen garanti för någon att vi finns här imorgon, med sjukdom eller inte. Det gäller att ta vara på varje minut av den tiden man har. Jag förstår dina tankar, din oro och din sorg, men en sak är klart och det är att du är stark, så stark...

Stor KRAM

Åsa sa...

Budskapet som bankas in i oss är ju just att leva nu, ta tillvara på dagen, var närvarande här och nu. Tankarna är ju rätt, ingen vet vad som händer om några minuter.

Ändå så är ju rädslan, ångesten, ledan också något som finns parallellt. Den är också en del av våra liv, fast den i varje fall just nu helst ska trängas undan av andra tankar.

Du har gått igenom mycket, det du känner nu kanske är ett sätt att bearbeta? (vet att du är proffset:)) Det kanske leder till ytterligare närvaro i nuet sedan.

Visst handlar det om din man, din son, andra i närheten, men det handlar också om dig!

ANNA sa...

Styrke kramar till dig.. Jag har förlorat nära och kära i cancer så jag lider med dig..
Kramar om

ewe sa...

Härlig blogg! :)

Anonym sa...

Kasia låt inte dom svarta tankarna styra din vardag/natt,tänk på att du kan styra dom själv till livet och vardaglig glädje.Jag vet att du kan det!!! Kocham cie,sciskam mocno mamma

Bella sa...

Tänker på dig... kram!

BIG-MAMA sa...

KRAMAR OM
hoppas att du får en fin helg

Kramen

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...