Sidor

tisdag 18 oktober 2011

Duktig flicka

Att få full pott på "prov" är något jag alltid eftersträvat. Nu fick jag också full pott....vilket i det här fallet inte är något bra.
Att vara duktig = att duga i min inre värld. När jag skriver det så SER jag hur sjukt det är, men känslan finns där lika väl.
Jag har fått till mig att jag ständigt strävar att få den självkänsla jag saknar och det är därför jag har så höga krav på mig själv. Prestation och yttre bekräftelse blir en drivkraft för att försöka upprätthålla någon form av självkänsla. Jag trampar runt och försöker hitta svaret på "när är det nog?"
Duktig mamma, duktig fru, duktig dotter, duktig syster, duktig moster, duktig svägerska, duktig faster, duktig vän, duktig svärdotter, duktig kollega, duktig granne, duktig duktig duktig.....just nu står mig ordet och begreppet upp i halsen.
Det håller inte längre....att försöka kompensera den inre bristen med att utåt sätt försöka balansera tillvaron på irrationellt sätt. Att vara efterklok är alltid lätt, men insikten är nödvändig även om den är svår, mkt svår.
Det som gäller nu är att ta ansvar för mitt mående - mitt liv. Jag har tagit alla de steg i den riktningen jag kan ta, steg som är och har varit svåra. Tiden får göra sitt, jag mitt. Vad som sen händer återstår att se.

7 kommentarer:

Cecilia Hansson sa...

Oh va jag känner igen mig i det du skriver. Jag har länge funderat på om jag faktiskt ska gå och prata med någon om allt jag bär på men vet inte riktigt var jag då ska vända mig. Är det vårdcentralen?

Hoppas allt löser sig för dig och tack för att du delade med dig av detta viktiga inlägg. Du är inte ensam!

Lena sa...

Det är lustigt det där... jag har också alltid varit den duktiga. Tagit hand om mamma när hon druckit, sett till att allt flutit hemma, försökt klara skolan osv. Så typiskt min roll i en dysfunktionell familj. Nu finns det en annan sorts duktighet som jag också har svårt för... och det är när andra säger att jag är duktig men jag inte känner att jag är det. Då blir det också fel...

Kramar

Chrissan sa...

Jag har slutat vara duktig. För vems skull?
Man blir bara lidande själv i slutändan. Ta hand om dig!

Beata sa...

Du är definitivt inte ensam Soulsis! Jag tror vi är många här i landet (världen) som lever som du gör (gjort?). Jag försöker säga nej för att sätta gränser, men får bara stora samvetskval när jag gör det. Jag vill ju ställa upp och hjälpa andra liksom.
Jag hoppas du får hjälp som du vill ha
Varma hösthälsningar från mig

Sockergrynet sa...

Jag har slutat att vara duktig och istället och övar jag på att älska mig själv och ta hand om mig själv lite mer. Jag har lärt mig den hårda vägen att vara duktig och göra allt för andra inte håller i längden, att det tas för givet och inte uppskattas som det ska, så det gör bara att man mår dåligt och umgås för jämnan med det dåliga samvetet. Det är inte lätt att lära om, men det är inte lätt att vara duktig hela tiden heller...

Stor KRAM!

Anonym sa...

En drivande känsla av otillräcklighet är tärande på både kropp och själ. Finns här för dig!
Kram Carina

Christer sa...

Ny tävling, chans att vinna Linnex linement
http://wellnessfight.ninjus.net/2011/10/19/tavling-vinn-linementet-linnex/

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...