Stefan, Veras man publicerade imorse hennes sista blogginlägg, ett inlägg som fick min tillvaro att rasa. Det får inte vara sant! Nej! Du skulle ju bli bra! Du skulle ju komma ner till Skåne i sommar, vi skulle ju fika! Pågarna skulle leka....de är ju lika gamla......
När jag blev sjuk hösten 2006, fanns du där för mig och min familj. Vi var sjuka i samma jävla eländiga sjukdom. Du hjälpte mig finna orden när jag inte visste hur jag skulle förklara för min då 3½ årige son att jag blivit sjuk. Vi bakade sen pepparkakor till dig......som vi skickade upp till Töreboda.
Nu sitter jag här med tårarna rinnande ner för kinderna och vet inte vad jag ska göra av min sorg. Mina tankar går till dig, var du än är.....till din man Stefan och till dina 3 barn.
Ikväll när jag kommer hem från jobb tänder jag ett ljus för dig och minns våra chattar.
bilden har jag lånat från Fatou, tryck på den så kommer du till hennes blogg.
Många varma tankar från din bröstsyster
Fler som skrivit om Vera/Pysan:
9 kommentarer:
SÅ jätteledsen för din sorg vännen! Kände inte Vera på bloggen, men har ju absolut "sett" henne och hennes inlägg någon gång då och då. Var även väl medveten om att hon var en av dina bröstsystrar. Liten tår trillar här, och kan inte ens föreställa mig hur hemskt, sorgligt, skrämmande och ledsamt det måste vara för dig.
*STOR KRAM*
HejSoulsister!
Va fint du skriver, lova att du bevarar henne i ditt minne så länge du kan.
Vi kommer aldrig att glömma henne.
Mvh Helena, Veras syster.
Jag är så väldigt, väldigt ledsen för att Vera inte finns kvar i livet. beklagar verkligen din och alla andras förlust! Har också skrivit några rader om henne! ♥
Stefan här..
Väldigt fint skrivet. Ni verkar haft mycket kontakt pga sjukdomen. Är det nåt du undrar över eller fråga eller bara prata kanske så säj till
Beklagar din sorg vännen. Kram Linda
Så fint du skriver om din vän!
Jag lärde känna Pysan lite smått genom våra bloggar och besökte henne då och då...
Kram Gunilla
usch fy....verkligheten kommer verkligen ikapp en ibland.. :(
vet inte vad jag ska säga,men jag har läst och kan bara hålla med dig livet är fruktansvärt orättvis;(
KRAM till dig och en massa varma tankar till Vera´s familj,♥
Känner verkligen din sorg, så jobbigt! Hoppas du har många fina minnen att ta fram och vårda ömt...
Skicka en kommentar