Efter en konfrontation för några dagar sedan gick luften ur mig helt.
Lusten och kämparglöden är som bortblåst och jag pallar helt enkelt inte kämpa mer. Jag tycker jag kämpat i motvind många delar av mitt liv, och har alltid haft för vana att bryta ihop för att sedan gå vidare. Just nu ser jag inte hur det ska gå till. Jag orkar inte kämpa mer, kämpa för att bli smal och förbli smal. Kämpa för att träna och hålla kroppen sund. För det är en kamp, dagligen.
Att gå från detta:
Jag är något så in i norden trött på att behöva hålla diet livet ut för att bibehålla min viktnedgång, jag är urless på att träna skiten ur mig hela tiden för att inte gå upp igen. Jag har höga krav på mig själv, absolut - det har jag alltid haft, men nu pallar jag inte mer.
Att sjukt nog tänka att jag "syndar" när jag äter potatis eller frukt är galet till tusen. Jag slänger in handduken och skiter i detta nu.
Jag vill inte ha några som helst sympatier, det är inte därför jag skriver. Jag skriver för att få ur mig lite av det som bubblar inom mig. Och det får man ju göra i sin dagbok, eller hur?!
Jag har inte bestämt mig för hur jag kommer göra med bloggen, har ju bloggat sedan 2006. Tiden får utvisa hur det blir......
8 kommentarer:
Har inget särskilt råd åt dig, mer än detta: om du känner det som om du syndar när du äter något, vad det än må vara, så kommer det att lägga sig på kroppen direkt!! Försök tänka bort att du "syndar", bestäm dig för att unna dig det eller det, och skit i resten. Då lägger det sig faktiskt inte lika lätt på kroppen - jag talar av egen erfarenhet. ; )
Kram, stå på dig, och lycka till!! Du är bäst!!
Du har gjort en fantastisk resa och är hur fin som helst! Kanske din kropp är nöjd här och nu även om din "knopp" inte är det?! Ät ren och bra mat och undvik socker så tror jag inte kommer gå upp alls!
Stor KRAM
Det lätt tapp gnistan, kämparglöden. MEN du gjort en helt underbar förändring ju!!!
Sänk ribban, live ska njutas inte vra en plåga. Jadu föstår säkervad jag menar
Kram på dig
Kära Soulis.
Du får tappa gnistan ibland. Du får äta frukt och potatis ibland. Du får låta bli att träna ibland.
Det händer att man måste ge sig själv ledigt från alla "må-bra-grejer" och gräva ner sig i självömkan och grotta sig lite. Det är f-n inte kul att träna jämt. Det är f-n inte kul att alltid behöva tänka på maten.
Du och din kropp vet nu hur det känns, du kommer att få tillbaka gnistan så småningom.
Vila en stund. Vila i din frustration och gör bara sånt du vill - om det så är att ligga i soffan och käka praliner.
Du är bäst i alla fall!
du har haft massor som gått dig emot o jag vet hur du slagits...bbåde privat och på jobb.. du skall göra de som känns bäst .. ibland är de bra att skita i allt o bara vara för att sen helt plötsligt hitta ork och motivation igen ,, den kommer du behöver bara en lång rst från allt ... och du ... är så fin nu ... massor av kramar
Du har gått genom svår tid men jag tycker att du är mycket hård mot din kropp och dig själv....
Dags att tycka om dagen, om dig själv som du är!!! och först och främst börja glädjas för allt bra du har gjort!!!
Älskar dig för din styrka!
Tillåt dig att vara glad och äta det du vill, du kommer att springa bort det:) med Alice
Ursäkta att jag har varit en dålig vän som inte läst detta förrän nu... Vad jobbigt du har det, stackare. Kämpat har vi gjort hela livet, jag är också förbannat trött på det. Trodde ju att operationen skulle göra att man inte behövde vara på sin vakt hela tiden, men icke. Måste du träna så mycket? Jag har ju ingen referens där, eftersom jag inte KAN träna så mycket... Försök släppa på dina egna krav (ja visst, lätt att säga...). Behöver du tjöta så vet du var jag finns och mitt nummer. Största kramen skickar jag till dig!!
Ge inte upp, jag tycker du är fantastisk! Kram Madde
Skicka en kommentar