Skulle hämtat föräldrarna som kom hem från Polen kl 17,10. Istället blev det att de landade 23,55 pga förseningar i Gdansk. De var trötta, jag var jättetrött. Skulle ju upp och jobba tiiidigt. Klockan ringer alltid 04,50 här hemma för min del.
När jag satt där o väntade ringer en kollega till mig som jobbar natt. I samband med att att vi snackade loss lite frågade jag hur personalläget var på avdelningen och det visade sig att jag kunde komma in kl 08,00 idag. Vilken lyx!!!
Kom i säng lite innan 01,00 och tänkte att nu får jag sova gott....nejdå...där ligger ju sonen i min säng! Han sover aldrig i våra sängar! Maken fick hjälpa mig att bära över honom i hans egen säng o sen kunde jag somna gott (och snabbt). Vaknar dock 2 timmar senare av att någon hoppar upp på mig och därefter börjar tränga ut mig ur sängen. The gangster is back! O det är alltid min sida han väljer........
Den här gången var jag för trött för att bära tillbaka honom själv så resten av de få timmar jag legat har jag bara halvslumrat i en ytterst obekväm ställning halvvägs ut ur sängen.
Imorse sa sonen att han kommit in för att han tänkte vi ville ha lite sällskap....tack snälla söta fina du.......
Men nu är mamma jättetrött och kommer somna på bussen...gääääsp!
2 kommentarer:
Visst är de underbara de små, speciellt när det kommer sådana härliga kommentarer!!! Hoppas att du trots allt orkar med dig dag KRAM
Påminner mig om min mammas reaktion när vi kom tassande in i mammas och pappas sovrum när vi var små. I sömnen lyfte hon bara på täcket och vi kunde krypa ner. Hon klagade dock på att vi alltid la oss på hennes sida och knödde på henne. En gång la jag mig bredvid pappa och fann mig själv på golvet strax efteråt, han hade puttat ner mig i sömnen...
Det där med att i sömnen göra något per automatik gjorde jag första natten jag var tillbaka på avdelningen efter dygnet på intensiven, varje gång de kom in för att ta blodtryck så sträckte jag bara ut armen och mer eller mindre sov vidare.
Kram
Skicka en kommentar