Tycker du aldrig synd om dig själv?

Fick frågan om jag aldrig tycker synd om mig själv? Jag tittade nog väldigt oförstående på personen som frågade och som följdes av kommentaren: "ja, med tanke på vad du gått igenom, ja med cancern o så".

Svar: jo....jag hade stunder då jag tänkte "varför jag?" eller grät floder och tyckte livet var orättvist. En del av processen som jag ser det. Bryt ihop och gå vidare liksom.
Men i övrigt; NEJ! Jag har haft tur! Jag har en stöttande familj och underbara vänner som ställt upp till tusen. En arbetsgivare och fantastiska kollegor som tillåtit mig anpassa mina arbetstider så jag kunnat jobba, vilket var viktigt för mig, under behandlingsomgångarna.

Men idag tycker jag synd om mig själv! Jag har feber, ont i kroppen, skallen värker och ögonen rinner.... o det enda ja känner för är att gnälla. Det är för varmt under täcket, men jag fryser om jag går upp. Det gör ont i halsen och det trycker över bihålorna.....
Så jooo....jag tycker visst synd om mig själv! Why me?!?!?!

Hoppas ni andra mår bra och slipper detta elände!