Även om egenstudier är bra......

så ibland måste man lyssna på expertisen.......

Detta känner vi ju igen.....

You must be a nurse if.....

Bara på det......

Ont överallt, kroppen skriker och värker....men det är bara att fortsätta. Ni vet....gilla läget. Jag har ett mål som jag just nu, det känns förvisso låååååångt borta och jävligt ouppnåbart, men en dag i sänder, en måltid åt gången och ett träningspass i taget så ska det gå.

Smingus Dyngus.....dvs vattenkrig på Annandag Påsk

I Polen har man vattenkrig på Annandag Påsk!
Japp, du läste rätt! Man firar Smingus Dyngus. Nu pratar vi vattenkrig på en mkt avancerad nivå! Traditionen säger att ogifta män och kvinnor stänks (i bästa fall...i sämsta fall....öses) med vatten. De kvinnor och män som blir drabbade sägs bli gifta inom ett år.

En kille som är ute efter en tjej kan också göra detta...."för att säkra sitt byte"...

Som ni förstår går man inte runt med en liten kopp med vatten eller sprayflaska denna dag...NEJ NEJ NEJ, vi pratar spannar med vatten! 
Litervis! *asg* 
Kommer ihåg hur man som yngre blev halvt dränkt i sängen av mormor som inte ville riskera att barnbarnen inte blev gifta (dock ej inom ett år....).

Inom kyrkan förklarar man traditionen som en reningsritual inför bröllopet...typ som dopet.

Dessutom på Annandagen då Jesus är uppstånden.

Så nu vet ni det.....skvätt på!!!

Påskafton hos svärmor

Igår var det påskfirande hos svärmor. Vädret var underbart och doggarna fick sprätt av sig hela eftermiddagen och kvällen.

Svärmor hade dukat upp en dignande Påskbord, med allt! Flera sillsorter som hon naturligtvis gjort själv, Janssons, ägg, hemmabakat bröd, ost, lammstek, lax, påskskinka, färskpotatis och wasabikräm.

 Wasabikrämen

Efteråt satt vi helt dästa framför tv'n och drack kaffe. Kidsen (sonen och kusinerna från makens sida) fick sina påskägg och lekte. Doggarna sprätte lite till sen var det dags att åka hem och slappa i soffan.
Idag är det dags att upprepa samma kalas fast hos mina föräldrar. Där ser påskbordet annorlunda ut, men inte mindre gott (tyvärr).
På måndag börjar detox från allt gott och jag ska ta mig i kragen vad gäller PW och annat.

Fortsatt Glad Påsk på Er!

Då var det Påsk igen.....

Jag är uppvuxen med en blandning av den polska påsken och den svenska. 
Kul - vi fick det bästa av båda världar. I Polen säger vi inte Glad Påsk utan Smacznego Jajkac (smakligt ägg), eller Wesołych Świąt Wielkanocnych (typ.....Glad Påsk)

Till skillnad från här hemma så hittar du inte en massa kycklingar, harar eller pappägg i affärerna i Polen (det har förvisso ändrats med åren då det även DÄR blivit med kommersiellt)
Där är påsken en kyrklig högtid eftersom Jesus LEEEEED, dog och återuppstod. 

Fastan håller man "hårt" på! På Långfredagen äter man absolut inget kött - och man ska inte överäta....Jesus lidande står i centrum. Att han offrade sig för oss pratar man mkt om. Tacksamheten man ska känna för detta påminns man om konstant, om och om igen......

På Påskafton går man med en liten korg till kyrkan och får matvälsignelse. I korgen finns ägg, kött, bröd, salt och peppar. Korgarna utsmyckas och pyntas med små lamm, kvistar och färgglada band samt handmålade ägg. Och nu pratar vi om KONSTVERK (i bästa fall) vissa går all in....andra gör det mer "familjärt". 

Därefter intas påskmiddagen MED kött dock utan alkohol (njaaaaeeee).....
Hemma brukar det blir en blandning av ägg, sill, lax, lite köttbullar och polsk högtidssallad. Polskt osötat bröd och någon god polsk korv till detta. Vi blandar ju som sagt traditionerna.....o väljer det bästa av det bästa.....

På Påskdagen äter man en brakfrukost av påskmiddagens rester. Yummy!

Vill med detta inlägg önska Er alla en härlig Påsk, hoppas solen skiner på er äggstra mkt och att ni får umgås med nära, kära eller de ni själva väljer. Till Er som jobbar och får vårt avlånga land att fortsätta "gå runt" trots röda dagar ett äggstra tack.

Kram från mig

Måndag, krylleväder och fortsatt magsjuka

Mkt talande bild idag. Familjen fortsätter sin magsjukerejd. När vi trodde det var lugnt åkte jag på en omgång till som varade från åtta på kvällen till fem på morgonen.....sen sov jag bort större delen av dagen, för att bli avlöst av maken som igår kväll satte igång på samma sätt. Till råga på allt kommer sonen och vill inte äta för han mår illa.....igen. Kul, när vi bara har en toalett.....

Funderar skarpt på att hyra en bajamaja....

Sjuksköterskehumor del 1

Brandmän och vårdpersonal mot rasism!

Våga stå upp Du med!

Ser man snubbeltråden så kan man unvika att snubbla

Barn med Adhd eller Add är som alla andra barn. De har svårigheter på olika sätt, precis som alla andra barn. Vissa behöver glasögon, andra hörapparat. Vissa har dyslexi, diabetes eller allergier. Andra svårt med matte eller skriva uppsats. Alla har styrkor och svagheter.

Ingen är bättre eller sämre. Som förälder till ett eller flera barn vet du att alla barn har olika personligheter, olika egenskaper som gör just det barnet unikt.
Barn med Adhd är inte lika, de beter sig inte lika dant och har även olika svårigheter och i det olika svårighetsgrader och inom detta svårigheter av olika karaktär.

Vi väljer att fokusera på vår sons styrkor inte svagheter men ändå stärka upp där det behövs. Det handlar mkt om att stärka självkänslan och självbilden. Men det är svårt, för ett eller några dumma ord från "polarna" i skolan o mkt av det jobb vi lägger ner här hemma är raserat.

Som förälder känner man sig alltid otillräcklig. Som förälder till ett barn med funktionssvårigheter är denna känsla ännu större. Man måste tillåta men vill alltid skydda.
Man VET att man måste släppa taget, men kan inte för man vill skona.

Hur man än gör har man häcken bak........det är det enda som är säkert.
Men visst, ser man snubbeltråden är det lättare att inte snubbla...............

Barn kan va så jävla lea

För er norr om gränsen från Skåne så innebär lea elaka.....

Barn kan verkligen va lea mot varandra. Både fysiskt, de gruffar, slåss o har sig. Men även psykiskt. Ord sårar och lämnar sår. Ibland kan de lätt borstas av men oftast inte utan även de lämnar sår. Ibland ytliga som läker lätt, ibland djupa som sårar för livet.
Mobbing är ett problem som berör ALLA. Vare sig det rör ett barn eller en vuxen. Alla. Vi har ALLA ett ansvar! Det är ett samhällsproblem och finns på många nivåer.
För att komma åt problemet krävs det engagemang och att vi slutar blunda och låtsas som att problemet inte existerar. För det gör det.
Engagemang kräver dock mod och att någon vågar slå näven i bordet och sluta acceptera det som händer.
Det är allt från kränkningar, trakasserier och diskriminering. Alla har en rätt att känna sin jämlika och ha någon typ av samhörighet. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.
Särskilt för barn. Särskilt för barn med funktionsnedsättningar eller särskilda behov. Både som "syns utåt" men även som inte syns vid första anblick.
Jag skriver detta inlägg för att det drabbat min familj och för att jag sedan barnsben stått upp för dem som blivit drabbade (och därmed också fått sitta av några timmar hos tillsynsläraren för att jag "klått upp" mobbarna......o NEJ våld är inte rätt lösning, men det var min som barn/ungdom).

Att ens klass"kamrater" får en att känna sig annorlunda för att man är smart, att man duger i vissa situationer när de kan dra nytta av en men sen i andra stunden välja dig sist på gympan....vad tror du det gör med ett barns självkänsla och självbild?
Att som mamma få frågan "mamma, varför duger jag inte som jag är? Är det för att jag har adhd?" gör att ens modershjärta går itu.
Vi har gång på gång försökt stärka vår son o fokusera på sina styrkor. Eftersom han har så mkt energi orkar han springa mkt längre än sina kamrater, han är en supersmidig och snabb simmare och dessutom supersmart ffa i allt vad gäller matte, fysik och kemi. Men precis som Stålmannen är känslig mot kryptonit har sonen också sina svagheter, han är känslig för ljud och stök. Han har svårt att läsa av vissa sociala signaler, ffa de outtalade som vissa tar för givet.
Har inte svårare att sitta still än andra 11-12-åriga killar. Inte heller är han mer eller mindre trotsig än vad som ingår i en vad som anses vara normal utveckling enligt normen.
Men det är kul som klass"kamrat" att trissa genom att kalla honom adhd-unge eller skrika honom i örat, för de vet han är ljudkänslig och sen se hur starkt han reagerar. Lärarna (om man har tur att någon sådan är i närheten) ser/hör endast sonens utbrott och vem får skulden?
Lätt, han har ju adhd.

Jag är så jävla trött på all okunskap och alla fördomar kring dessa neuropsykiatriska diagnoser. Jag är så trött på att pedagogerna inte har/får utbildning i ett så vanligt förekommande funktionshinder.
Ja menar om vi liknar adhd vid en syn eller hörselnedsättning....vad är skillnaden? Ge ett barn glasögon eller hörapparat och han/hon kan fungera som andra barn, men under förutsättning att det är lugn och ro i klassen, att läraren skriver tydligt på tavlan och att rätt hjälpmedel finns till hands när det behövs.

Min son ska inte behöva känna att han inte är normal eftersom han inte beter sig som "standardutvecklade" barn. Hans IQ ligger långt över hans klasskamraters (enligt senaste testningen), men det spelar ingen roll för får han inte lugn och ro underpresterar han ändå i skolan för att förutsättningarna runt omkring honom är inte gynnsamma. 
Be en simmare träna inför ett OS utan att hoppa i vattnet.....så ser vi hur många världsrekord hon/han slår.

Acceptansen på skolan för vad som är okej och inte verkar blir högre och högre. Reagerar någon ens på det som vi skulle tappat hakan för när vi gick i skolan? Knuffar i korridoren, att alltid bli sist vald på gympan eller till grupparbeten. Att frysas ute från lekar på rasterna eller att aldrig bli bjuden på kalas - särskilt när man vet att alla andra i klassen blivit det.
Vem reagerar?
JAG gör det! Friends gör det! Och jag hoppas DU gör det!

Positiv självbild och självkänsla

Ge dig själv en kyss i spegeln, varje morgon....

Bjuder på ett leende så här på tisdagsmorgonen.....