Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja se mer.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är att acceptera dess kraft och ta del av den, att falla till botten, slå sig hårt och alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit!
/Marie Fredriksson

Planeringsdag, bowling och julbord

Det är vad som väntar mig idag, på Big Bowl i Malmö

Har lite problem med bloggen så det blir ett kort inlägg, skriver med utförligt sen

Ha de finfint!

Vad önskar Du dig i julklapp?

Jag brukar alltid svara undvikande på den frågan, för jag vet sällan vad jag önskar mig.
Men i år vet jag:



Den dagen de ger ut alla Sarah Dawn Finers låtar på singstar kommer ja vara först ut att köpa dessa :)

Vad önskar Du dig?

J*vla munsår

Typiskt nog kommer det nu, hur olägligt som helst. Kroppen är trött och har nyss haft en megainfektion i de övre luftvägarna. Vad känner jag inte poppa fram imorse om inte en j*vla herpesblåsa. Grrrr.....
Har försökt snåla med det lilla Zovirax jag har hemma, så det räcker till ikväll då jag kommer iväg till ett apotek.



Värsta e att man inte kan pussa sina grabbar idag...suck igen

Trötthet vid cancer

Jag är så trött så trött så trött....hur mkt jag än vilar, hur tidigt jag än lägger mig har jag ändå denna konstanta tröttheten i kroppen. Frustrerande när knoppen ibland är pigg men kroppen dödstrött.
Fatigue kallas tillståndet och är vanligt i min situation. Det är svårt att förklara den fullständiga kraftlöshet som uppstår. Den är ibland så överväldigande och energi räcker helt enkelt inte till. Inte ens till saker man älskar göra, sånt som brukar ladda ens batterier. Koncentrationen tryter och jag känner ibland att det är svårt att hänga med i ett vanligt samtal. Med en allert och krävande 6-åring är detta svårt. Han kräver snabba svar på alla sina frågor.....och tro mig-de är MÅNGA! Haha....

Jag har fått förklarat för mig att tröttheten beror på cancern i sig och de behandlingar och efterföljande sjukdomar den för med sig. Oron över sjukdomen tar också en hel del energi även om jag gör så gott jag kan för att fokusera på annat.
Tröttheten gör ju även att jag inte orkat träna som jag vill eller planerar, något som i sin tur också bidrar till att jag inte precis blir piggare....
Immunförsvaret är kasst, X-antal luftvägsinfektioner och lunginflammationer sätter spår.

Jag har kollat lite bland forskningen som finns tillgänglig och det som ska vara bästa medicinen är regelbunden fysisk aktivitet. Detta får jag ju genom mina dagliga promenader med Alice. Sen ska man visst be om hjälp me.....o där e jag väl inte det bästa föredömet precis.
Maken ställer upp till 150%, så där kan jag inte klaga, men han jobbar också heltid och är trött som alla andra föräldrar till barn i Alexanders ålder.

Fastän jag vet allt detta nu så känner jag ändå en inre stress till att orka och hinna med allt jag brukar, allt jag vill.
En väninna till min har sedan några år tillbaka en städerska en gång i veckan, hon tjatar på mig att jag också ska anställa henne. Haha, that'll be the day. Jag skulle ju behöva städa här hemma innan hon kom hit, inte fan ska någon annan städa upp min skit. Icke sa nicke.

Jag vet att många i min/vår omgivning har reagerat på att jag verkar ointresserad eller har blivit asocial de senaste åren. Det stämmer. Förr var jag och maken mer sociala än nu. Vi hade ofta fester eller andra roliga tillställningar. Vi ordnade än det ena och än det andra hela tiden. Men jag orkar inte hålla det tempot nu. Tanken på att vara i ett rum med massa folk som snackar i mun på varandra och kanske med musik i bakgrunden får det till att snurra i skallen på mig.
Vissa i bekantskapskretsen har inte klarat av att acceptera att jag just nu inte orkar, de har tagit det personligt och till sist har det lett till att vänskapen har runnit ut i sanden. I början blev jag ledsen, det skapar ju ett tomrum. Men nu vet jag att de vänner som finns kvar är äkta, och inte bara till låns när det är kul.

Jag har haft tur som har en väldigt förstående och stöttande chef. Hon har gjort det möjligt för mig att jobba under hela min sjukdoms period. När jag har behövt vara hemma har det aldrig varit något problem. Mina kollegor har visat förståelse när koncentrationen inte varit på topp, låtit mig få andra arbetsuppgifter mm.

Suck, nu har jag fått gnälla av mig så det räcker och blir över.
Maken kom precis hem från den stora konferensen hans företag håller här i Malmö så nu ska jag ut i snål blåsten med Alice så han får äta i lugn o ro innan sonen ska huttas i bingen.

Den här jävla strålningen

Blev ingen strålning igår, inte idag heller. Både sonen och jag är sjuka. Innebär detta att den kommer förlängas? Har ju verkligen sett fram emot att få avsluta helvetet den 19 december.....
Passande nog fick maken en inbjudan igår till den årliga julfesten på hans jobb, den ska vara just den 19/12. Temat denna gången är Boogie Fever.



Tänk va kul att få avsluta behandlingen på ett så strålande sätt! Hoppas jag kommer orka. Som läget är nu är jag dödstrött på kvällarna och vill bara lägga mig så snar sonen själv landat i bingen. Men jag kommer planera för en 70-tals kväll med afro (kan inte nyttja mitt eget då jag de senaste 2 åren tappat massor av hår) och utsvängda brallor. Vad ska nu detta föreställa då? En Soul Diva, vad annars? ;)
Maken planerar damma av sina Travolta mooves vilket oroar mig något, haha.

Vill ni se min benmärmare?


Alice

Ha en finfin dag

Malmöpåg ztörst av alla

Med motiveringen: Zlatan Ibrahimovic får Guldbollen för sina avgörande insatser i landslaget och i klubblaget Inter. Zlatan är en unik representant för svensk fotboll på yppersta nivå. Med teknik och karaktär har han skapat sig ett utrymme både i världstoppen och i den svenska fotbollshistorien.

Vad mer kan man säga???
-Ingen kickar fotboll som han, Zlaaatan, ja sa Zlaaatan!

Halsfluss suger

Är fortfarande hemma och sjuk. Halsflussen vill inte ge med sig trots medicinering.
Igår kväll såg jag på sonens ögon att något inte var som det skulle, och mkt riktigt. Termometern visade 38 grader och snoken började täppas till. Kurerande bad och alvedon gjorde gott och han somnade bums.
Nu på morgonen fick han bli hemma med mig. Han sitter nu nerbäddad i soffan och mumsar knäckebröd och dricker drickyoughurt och kollar Playhouse Disney.

Har scrappat en del kort men orkar inte lägga upp dem just nu, får spara det till senare.

Nu ska jag försöka få i mig lite varm dryck som kan lena halsen.

Grattis Syrran!

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla… eller stora…
är hon dig ganska lik.
Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt…
En syster är en gåva
– en ovärderlig skatt.
/Siv Andersson

GRATTIS PÅ 24-ÅRS DAGEN SYRRAN! KOCHAM CIE!

Keso som mellanmål

Har idag lyckats pressa ner lite keso som mellanmål. Svårt när det gör ont i halsen.
Kan dock rekommendera de nya smakerna Päron/vanilj (95 kcal/100g) samt Ananas Passion (110 kcal/100g)

Gott, nyttigt och enkelt

Genomförkyld

Det bara kom över mig igår kväll. Blev så oerhört trött och sen pang (!) så va näsan genomtäppt och halsen svullen.
Idag kan jag knappt svälja. Har försökt få ner hett te med honung, men det går sådär. Att äta är inte ens att tänka på just nu. Inser ju vad detta kan vara så jag har ringt Läkargruppen och väntar nu på att de ska återkomma, annars hade jag legat i bingen.
Skallen värker, musklerna ömmar och näsan snörvlar. Suck så eländigt det kan bli.

Vägde mig imorse, -7 kg sedan starten i början av oktober. Hade hoppat jämfota om ja orkat, men det gör för ont i kroppen. Får göra ett mentalt jämfotahopp.

För er som undrar så jo....jag har sjukat mig från jobb idag. Motvilligt men nödvändigt.

Nu ringer det

Xtra xtra, read all about it

Tänkt vilken omställning det är att gå ner i vikt. Kläderna börjar säcka till sig vilket innebär att man måste ut och shoppa.....
Byxorna är för stora i midjan vilket innebär att jag måste börja använda livrem, något jag inte gjort på evigheter! Jag har ingen livrem så jag fick in o rota i makens garderob och hittade ett som snällt donerades till mig. Tack hjärtat!

Skämt åsido, det är jul när man ser det på kläderna och omgivningen börjar slänga ut kommentarer att de uppmärksammat mitt slit. Dock kan man inte byta ut hela garderoben i ett, funkar ju inte, inte för mig i alla fall. Man ska ha råd för det första. Sen....usch detta låter knäppt, har jag kläder jag älskar som jag inte vill göra mig av med, inte vill byta ut. Jag vill gärna byta ut storleken men inte plagget haha. Som tur är har jag en mamma som hjälper mig sy in kläder så jag kan behålla dem ett tag till så jag inte får separationsångest.

Nu ska jag ut i regnrusket med Alice och sen till strålbehandlingen. Efter det blir det skoldag idag då jag påbörjar det socialpsykiatriska blocket av min specialistutbildning.

Ha en finfin dag allihop!

KRAM

I'm singing in the rain

De va ju katten va det kan ösa ner....som om himlen har öppnat sig. Marken är ju redan mättad på nederbörd vilket innebär att det ligger små sjöar på gräsmattorna här utanför.



Strålning dag 12 och sen fortsätter dagen som vanligt :)

Ha de bäst i regnet

Strålning dag 11

Idag har det strålats för 11:e gången av totalt 40 ggr.
Kallt och rått ute....brrr. Hade Alice med mig i bilen och efteråt tog vi en runda i parken intill sjukhuset. Snacka om att hon gillade ankorna o gässen!


Igår vad vi hos mina föräldrar och åt middag. Det blev kalkon, sååååå gott! Och till detta min favorit: rödkål. Smarrigt värre. Vid sådana här tillfällen vill man bara mosa potatis i den goda såsen, men jag höll mig till brysselkålen och de övriga grönsakerna.

Nu ska jag ner till svärfar som ligger på sjukhus o när jag kommer hem blir det till att tvätta.
Ha de!

Till Pappa på Fars dag

Då papporna blev till
var tanken ganska klar.
En pappa har nå't i sig
som ingen annan har.

Han ger dig av sin kunskap
försöker att förstå.
I alla livets skeden
han är att lita på.

Därför kära pappa
om frågan ställdes nu.
Vem är den bästa pappan?
Jo, svaret det är DU!

En helkväll med Pearl

Måste göra lite reklam för min vän Paula. Finns du i Malmö med omnejd så boka gärna julbord när hon uppträder. Du blir INTE besviken!

Darius löste gåtan

Makens arbetskollega löste problemet med högerfoten och 6:an.
Vi var nog måga som satt och försökte frenetiskt att snurra med foten och rita 6:am i luften, och hur mkt vi än försökte, så nog katten ändrade foten riktning.

Det krävs väl en it-nörd av högsta rang för att klura ut problemet: skriv 6:an inifrån så ändrar foten inte riktning.
Tack Darius!

Kvällsmöte på XV och en glädjande vägning

Var på mitt första möte ikväll och blev positivt överaskad. En glad blandning människor i väldigt varierande åldrar, men MÅNGA inom restaurangbranchen :)
Vägde mig idag också och kunde glatt skutta därifrån med resultat på ytterligare -0,5 kg vilket summerar -6 kg sen starten 6/10 varav 3 veckor på halvfart.
Nu ska jag ta en liten kvällsrunda med Alice och sen se till att komma i säng, är fortfarande mkt trött efter det gångna dygnet.



Ciao!

Tentatrött

Känns som att luften gått ur mig fullständigt efter dagens tenta på specialistutbildningen. Pga en allvarlig kris i familjen har varken jag eller maken sovit bra inatt så det var med trötta steg jag steg in på Högskolan idag. Att fokusera på mina kunskaper var inte lätt, tankarna är hela tiden någon annan stans.
Men men, inom 3 veckor får jag resultatet och kan i denna stund bara hoppas på det bästa. Kan inte svara på hur det gick då jag har svårt att komma ihåg vad jag skrev. Förhoppningsvis har mina 11 år inom psykiatrin satt några kunskapsspår som jag fick användning av idag.

Har lagat spagetti och köttfärssås till mina pågar, nu ska jag iväg på mitt första XV möte. Ska bli spännande att se vad det är för roligt folk i min grupp. Vet inte om det är vägning idag med eller hur det funkar. Återstår att se :)

Ha de bäst gott folk!

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Lena

Regler:
Länka den som har utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa.
Utmana 7 stycken i slutet av detta inlägg genom att nämna deras namn och länka till dem.
Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar hos dem.

7 saker om mig:

• Jag är scraptokig
• Jag sjunger nästan alltid
• Jag älskar att laga mat men avskyr att baka
• Jag älskar att rubba andra människors inbitna vanor...tex sätta mig på "deras" plats i fika/rond-rummet eller på morgonen på bussen. Människor blir ställda på väldigt olika sätt.....
• Jag avskyr att träna och tycker därför att vibrationsträning är Guds gåva till planeten!
• Jag är en väldigt dålig förlorare.....
• Ljudböcker är sedan 2 år tillbaka mitt sätt att koppla av

Jag utmanar i sin tur
Tonårsmorsan
Skogstokiga Petra
Marie
Mrs Mulatt
Lena
Charlotte
Mammabloggen

Till min son!

När du blir stor vill jag du ska veta:

Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, för att få reda på vart

du skulle, med vem och hur dags du skulle komma hem.

Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, falla och

misslyckas så att du lärde dig att stå själv.

Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig

själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.

Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i

två timmar medan du städade ditt rum, ett arbete som hade

tagit mig en kvart.

Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.

Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och

dåligt uppförande.

Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till

affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:

Jag har stulit den här.

Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om

att festen var föräldrar fri och sedan förlåtit dig för det efter

att ha konstaterat att jag hade rätt.

Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den

du är och inte den jag skulle vilja att du var.

Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej

när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.

Vilken pumpa föredrar du?

Jag vet ju vilken jag hade valt ;)