viktbloggande

Eftersom jag tillhör kvinnor med +kilon (gillar inte ordet övervikt) så har man med året samlat på sig en hel del erfarenhet på området vikt, vägning och bantning.
Så alla +kvinnor och män, känner ni igen dessa tankar/funderingar?

Läste för ett tag sedan att för att statistiskt sätt ha störst chans att gå ner i vikt, bör man vara ensamstående man med fasta rutiner, vara minst 40 år och inte ha barn.
Ska man överväga könsbyte eller bara acceptera att det är kört?

Hur många sätt kan det finnas att väga sig på? Amen, helt ärligt, det är sjukt...men ändå när man står där så börjar man juxa....

• kliva upp o ner - för att se om resultatet är detsamma. Oftast är det ju det, men man kan ju aldrig vara riktigt säker, eller?
• Variationeran på vägningssättet: två ben, ett ben balanserandes, med eller utan kläder, genom att hålla sig i väggen, testa om det hjälper att ta av glasögonen och nycklarna.
• Kissa innan och efter....någon skillnad? Möjligtvis något hekto, men det är tveksamt.
• Vissa är riktigt seriösa och försöker framkalla total tarmrensning och bäst resultat får man om man väger sig extra många ggr efteråt....
• E man på crazy humör drar man in magen och tror det hjälper
• Toalettdörren ska vara låst och INGEN ska se en. Inte ens åringen som inte kan räkna på en så avancerad nivå......
  
• Är man riktigt erfaren vet man var i huset man ska ställa vågen för att den ska visa mindre....golvets lutning spelar visst roll!

Problemet är att komma ihåg allt till nästa vägningstillfälle....o sen går vi o betalar 100 kr/vecka till viktväktarna för att väga oss....som om vi inte redan visste hur mkt vi väger?!

Stegräknare....oj oj oj....i mitt yrke ska man enl statistiken gå 5000 steg/dag...jo men eller hur...rapport-då sitter man stilla, rond-då sitter man stilla, överrapportering-stillasittande, delar medicin-mkt få fotrörelser, dela ut medicin-våra patienter köar vid medicinrummet så vi behöver inte gå många steg för att dela ut dem, när vi har det goda samtalet med våra patienter sitter vi oftast STILLA. Så sorry....5000 steg kommer jag inte upp i till och från bussen, till och från rapport-rummet eller från expeditionen till medicinrummet........

BMI....jag säger som Tiffany....om jag skulle matcha mitt rekommenderade BMI skulle jag behöva växa en bra bit, för problemet är inte att jag väger för mkt, jag är FÖR KORT!

Det är inne att vara sockerberoende......tester finns överallt, på nätet fanns för ett tag sen ett där man skulle svara ja eller nej på ett antal frågor typ:

• Handlar du extra mkt godis när det är extrapris och intalar dig själv att du "tjänar" på det? amen hallå??? Va tror ni???
• Kan du öppettiderna för närmsta affär som innehar godis? Sedan när får man inte veta när Ica har öppet?
• Gömde du någonsin godis när du var liten? Har man småsyskon gömmer man godis-punkt slut!
• Får du någonsin sug efter choklad? Man är väl inte mer än människa!!!

När man har + kilon får man vara med om många roliga saker.....imorse läste jag en rolig sak hos Niki Loong om sommarstrumpbyxor. Jag trodde jag var ensam om denna uppfinning....nope! Där rök den patentansökan!

Jag har funderat mkt på VARFÖR klädskapare som fattat att det är lönande för businessen att göra kläder som är lite större än stl 44, ENVISAS med att göra dem randiga....vågrätt! Alla vet att det får oss att se ännu större ut! HALLÅ!!! Eller att de inte fattar att det inte funkar med byxor som är skurna UNDER naveln.....våra magar är för stora för det!
Eller alla dessa flowerpowermönster - de FÖRSTORAR!!
Äntligen kom modet med tunikor tillbaka! För ett tag sedan gjordes alla topppar till att sluta strax ovanför höften! A BIG NO-NO! Vi vill dölja magen OCH rumpan! Inte visa dem! Vissa vill även ha dem en bit ner på låren, varpå detta tunike/klänning-över-byxa-modet är mkt uppskattat!

Hur retfullt är det inte att sitta på en tjejmiddag och en Supersmala-Bettan börjar beklaga sig om sitt daller....o man bara sitter där och tänker: lilla gumman.....

En annan sak: Hur kan det vara fysiskt möjligt att gå upp 5 kg av 2½ kg godis???

Går man med i Viktväktarna får man efter några veckor ett häfte där man får testa vilken bantartyp man är....om man tillhör den stränga som följer allt slaviskt och som RASAR i vikt, eller om man är mer tillåtande osv.....jag vill vara den stränga men inser att det är jag inte....min sort finns inte med i testet.........så jag kan lika bra lägga av o banta.

Jaja, nu ska ja dricka kaffe o kolla på Alice i underlandet med sonen. Får fundera vidare en annan dag....