Tillbaka i skolbänken...

Igår var jag på upprop...32 år gammal (ung?) bestämde jag mig att återigen söka specialistutbildningen i psykiatri för sjuksköterskor. Har sökt 2 ggr tidigare, kommit in båda ggrna men fått avstå alt avbryta pga graviditet samt sjukdom. Så nu när läkarens negativa besked kom i veckan som gick var jag nära att ge upp men maken övertalade mig att fullfölja utbildningen så gott jag kan beroende på vilken behandling jag kommer få framöver.
Så igår satte jag mig i en skolbänk igen för första gången sen examen för över 10år sedan....o vet ni vad? Jag tyckte det var jättekul!
Så nu ska ja gå i skolan en dag i veckan eftersom jag endast läser halvfart.

På fre nästa vecka ska jag till doktorn igen för att få besked om vad som händer framöver med op och behandling. Känner mig arg, rädd och hemskt nervös inför vad som komma skall, men klarade jag det sist ska ja väl fan klara av det nu me. Tur ja har maken, min klippa! Love you!

Nu ska ja titta på idol :)