Halvpolack som jag är skrattar jag gott när jag läser
Polacksnack. Kan känna igen mig i mkt (nej inte i o vara en 20 årig kille) men i beskrivningarna Piotr gör om Polen och polacker.
Är själv född och uppvuven här i Sverige men har mkt nära kontat med min familj i Polen och har bott där en del till och från genom åren.
När jag var liten hade jag
hemspråk i skolan (Professor Ossowski var inte o leka med....) och fick från grunden lära mig polska språket och dess grammatik, historia och sammhällskunskap. Tufft och med mkt protester från min sida varje gång det var dags, men mamma gav sig inte. Jag skulle gå. Idag är jag tacksam för detta.
Att kunna prata flytande polska är bra när man bor i södra delarna av vårt land, här finns det gott om polacker, både första, andra och nu tredje generationens.
Jag och syrran (puss på dig) brukar skämta om att vår släkt i Polen är som
maffian - alla vet allt om allt o alla, allt ska godkännas och dubbelkollas med familjens äldste, i detta fallen min mormor, som jag hyser mkt stor respekt för. Även om hon påstår det motsatta, eftersom jag är äldsta barnbarnet och har en "typisk svensk och slapp uppfostran"....jo, eller hur. Detta är endast grundat på att jag var den första som vågade säga mot henne - så gör man INTE i Polen, inte mot mormor...oj oj oj. Vilket liv. Den som fick mest skit för det var min mamma (przepraszam Mama = förlåt Mamma). Idag är jag den första som gett henne ett barnbarnsbarn. Något INGEN av hennes väninnor har....så det skryter hon om, men inte till mig....där bara suckas det...att jag inte skaffat fler barn...hur länge ska vi vänta? Jag är ju FAKTISKT 30 nu, när hon var i min ålder hade hon 2 barn som var 10 resp 6 år....bla bla bla...
Familjeprästen (japp, det finns sådana) har en viktig och betydelsefull roll i Polska familjer. Prästen hemma hos mormor känner mkt väl till mig, jag var flickan som vägrade vara tyst o sitta stilla under alla gudstjänsterna mormor drog med mig på (och det har varit måååånga ska ni veta).
Flickan som ifrågasatte prästens ord och som var den första till att busa med nunnorna. Men också flickan som var den första till att ställa upp och samla in pengar till kyrkan när den stora branden 1988 jämnade kyrkan med marken. Jag ställde mig vid den då lilla mataffären i kvarteret och hade med mig en sparbössa, som snabbt blev full, knackade på hemma hos kyrkoherden och lämnade över den och sa glatt: "Fader, nu kan ni bygga en ny kyrka, vi ses på söndag"...detta får jag fortfarande höra när jag är hemma på besök hos mormor.
Till min mormors sorg valde vi en svensk präst (en katolsk) när jag och maken skulle gifta oss. En helsvensk, som INTE kunde polska. Hur kunde jag? Jo, jag kunde! Istället valde vi att texterna skulle läsas på både svenska och på polska, av våra familjemedlemmar. Okej då...det fick väl få... som om de hade något att säga till om!
Mormor fick hedersplatsen i kyrkan, vågade inget annat...hade ju redan gått emot allt hon sagt, så det blev att smeka lite medhårs för att hon inte skulle vara alltför butter.
Men hon kom med världens leende på läpparna och bara för dagen nyinköpt hatt (vill inte säga vad jag tyckte om den...) och intog graciöst sin plats på första parkett.....hon var glad som en spelman när hon insåg att bröllopsfesten var ett härligt hopkok av polska och svenska traditioner och att alla hade JÄTTEKUL tillsammans (o ja, alla blev skitfulla.....)
När jag skulle presentera min då blivande man för familjen i andra landet, förvaranade jag honom om att han kommer att gödas...och mkt riktigt. Mormors första kommentar var..."ger du honom ingen mat...han är ju mager". O som ett brev på posten börjades storkoken avlösa varandra. Blivande maken var jätteglad! Han älskar ju att äta och kan äta hur mtk som helst UTAN att det syns på honom. Han blev snabbt favorit hos mormor. Artig som han är hjälpte han henne gärna i köket, berömde hennes mat (som är vida känd för att vara mkt mkt god) och tog gärna för sig både två och tre ggr av hennes kulinariska konstverk.
Han lärde sig snabbt de fraser som man kan behöva och impade lite här och var med dem. Att han hade högskoleutbildning och bra betalt jobb gjorde att han steg ännu mer i kurs. Så det hela slutade med en enkel kommentar (som betyder mkt mer än någon av er kan ana): "Ett bra val, vi ses på bröllopet".
Nu ska ni inte tro att mormor är stel, arg och barsk (även om det är en stor del av hennes fasad utåt). Mormor är en äkta bullmormor, som tar sitt ansvar som överhuvud i vår lilla Maffia familj. När man var liten och hade slagit sig, var mormors famn alltid öppen, hennes kyss på ett uppskrapat knä kunde läka all smärta i världen och hennes hand kunde på ett magiskt sätt torka bort alla tårar när man bråkat med grannbarnen. Hon finns där alltid med råd (vare sig man ber om dem eller ej) och vill man få veta vad som hänt sen sist så behöver man inte ringa runt till alla släktingarna, man ringer bara mormor som har den senaste uppdateringen.
Jag älskar min mormor, de säger att hon och jag är lika. Det är därför vi ofta bråkar........??
Jag märker i alla fall att det är kul att ha lite maffiablod i sig. Vi ordnade för ett tag sedan en Polska afton här hemma med några goda vänner. Jag fixade recept på alla mormors specialitéer och maken och jag satte igång att laga mat. Allt genuint polskt (vi har gott om polska affärer i stan). Mkt lyckad kväll till tonerna av polska artister och med vodka flödande ur dricksglasen.
Diskussionerna tenderar att bli högljydda på polska fester och så var även fallet denna kväll. O ju mer Wyborowa som slank ner, destu sämre argument. Jag slutade argumentera när jag märkte att min bordskavaljers ordförråd minimerats till 15 ord....
Först så har vodkan den effekten att den ger mundiarré, sen efter ett tag ebbas effekten ut och ordförrådet minimeras. :)
in och utsida
