Sidor

måndag 22 oktober 2007

Rekordhögt valdeltagande i Polska valet!


Inte sedan det första fria valet 1989, efter kommunismens fall har valdeltagandet varit så högt som nu i Polen.
Jag kommer ihåg de första fria valen, jag var hos mormor då. Det var stora grejer, folk firade efter att ha lagt i sina valsedlar. Mormor hade fest hemma, oavsett valresultatet skulle det firas.

Idag firas det också i Polen. Tusk ska föra landet framåt.......vill bygga motorvägar, nya järnvägsspår, lägga ut bredband och sänka skatterna. Den föråldrade infrastrukturen ska rustas upp.

Hur den nya regeringen kommer att se ut är ännu inte klart, men en sak är klart enl Tusk: "Imorgon blir allt bättre"

Psykiatrikonferens i Scotland

Åker till Scotland, Glasgow idag på stor psykiatrikonferens.
Ska bli superkul, men jag är mindre road av att lämna familjen så många dagar. Att inte få krama o pussa på sonen o maken förrän på fredag är bara bläääää.

4 dagar med späckat program, så nån shopping lär jag kunna glömma. Suck! Min kollega försöker inbilla mig att vi ska äta haggis och ja säger bara NEVER IN MY LIFE! Så Måns, dra nått gammalt över dig ;)

söndag 21 oktober 2007

Hjälp mig hjälpa!

För drygt 1 år sedan fick jag min bröstcancer diagnos. Jag fick snabb och professionell hjälp.
Snälla, hjälp mig hjälpa andra med samma diagnos! Bröstcancer drabbar inte "alla andra", den kan drabba dig eller dina nära och kära. Jag var nyligen fyllda 30 när jag fick min diagnos........



Vad gör dig glad?

Vad blir du glad av? Vad får dig att skratta?
Vad får dig att känna den där underbara känslan av välbefinnande som sprider sig i hela kroppen?

Detta mår jag bra av eller får mig att bli glad:

  • Min sons skratt

  • Min makes underbara ögon

  • När sonen kommer hem från dagis med en teckning man ska gissa motivet på

  • Att få vykort

  • När onkologen säger att alla proverna är bra
  • Att hitta ett kap på rean

  • Sovmorgon

  • Att le inombords när man tänker på gamla minnen

  • När någon ger mig en komplimang

  • Att ha huset för sig själv och få spela Aretha Franklin på högsta volym och bara gå runt och digga

  • Att se en blond blåögd liten parvel (sonen då alltså) komma springandes mot mig med utsträckta armar när jag hämtar på dagis.

  • När en patient och/eller anhöriga säger man gjort ett bra jobb.

  • När min make överaskar mig med en gullig present

Vad blir du glad av?

Bloggflytt

Har bestämt mig för att lämna AB-bloggen efter en lång tids fundering. Anledningen är att jag anser mig inte kunna blogga under den dubbelmoral som råder på portalen. Mer om detta kan du läsa här.

Hoppas kunna få tillbaka den blogg glädje jag en gång hade, för det har varit ett stort stöd på vägen till friskförklaring.

Let the fun begin!

måndag 15 oktober 2007

Jävla idioter (kamphundsdebatt)

Blir så jävla arg på vissa hundägare, fördomsfulla, inskränkta idioter rent ut sagt.

Vi har som sagt en liten amstaff som heter Alice.

Alice är snart 5 månader och helt bedårande, snäll och så lydig en valp med spritt i kroppen nu kan vara. Hon kommer på kommando och är väldigt glad för andra hundar, med naturlig rang respekt.
Här i området bor många hundägare, vi hälsar på 99% av dem vi möter och hon/vi hälsar också på 99% av hundarna, mer eller mindre "intensivt".
Det finns 1 dam med en liten söt vit boll, en bison frise. Vill inte skriva ut va vovven heter så vi kan kalla den för Bollen. Bollen o Alice har sedan dag 1 hälsat o lekt så mkt 2 kopplade hundar kan leka när de möts under förbigående promenader. Vi som ägare har bytt ett och annat ord och sen gått vidare.

Den senaste tiden har jag och maken märkt att de går omvägar då de ser oss. Först trodde ja vi inbillade oss, men imorse fick jag svart på vitt att så är fallet.
Först såg hon oss vid ena sidan rastfältet, vände och gick en annan väg. Jag o Alice traskade på och gick runt fältet som vi brukar på morgonen, är där fritt släpper jag henne och vi tränar lite (man får ju läxa på valpkursen).
När vi kommer tillbaka kommer damen o Bollen där och hon blir ställd...hon har ingen stans att ta vägen...."Godmorgon" säger jag.....hon svarar knappt, nickar lite och börjar dra i Bollen som vill hälsa på Alice.
"Hej Bollen" säger jag........och sätter mig på huk för att hälsa....men hon drar åt sig Bollen....han får inte hälsa.
"Får vi inte hälsa idag" säger jag........
"Nä, det är inte lämpligt.......jag och min man har kollat upp det där med er ras, och vi vill inte Bollen ska hälsa på kamphundar".
Känner hur det börjar koka inom mig men lyckas bevara lugnet o svara "Då så, då är det inga problem, för om du och mannen nu läst på ordentligt så läste ni säkert att en kamphund är en hund som tränas till kamp av sin ägare, hund oavsett ras. Alice tränas i grundläggande lydnad på valpnivå och den enda kampen vi har med henne är om att våra skor inte är till för att tuggas på och att sonens leksaker INTE är hennes leksaker".
Hon svara inte, tittar ner och drar hårdare i kopplet för att hålla Bollen i styr. Alice sitter vid det här laget vid mina fötter och väntar på min signal på att få leka. Men signalen uteblir och jag säger "Kom Alice så går vi, det blir ingen Bison Frise till frukost idag, det får bli Hill's som vanligt".

Är det något jag avskyr så är det fördomsfulla besserwissers!

En sak om någon är osäker, är lite avvaktande eller frågar.

Jag och maken skämtar mkt om kamphundsstämpeln på vår amstaff just för att få bort fördommarna, för att "lätta upp stämningen". Vi är väl pålästa om både vår hunds ras, hunduppfostran i allmänhet OCH om kamphundsfenomenet. Just av den anledningen att det florerar så mkt fördomar.

Är man så jävla blåst o tror vi som småbarnsföräldrar köper en hund o tränar den till en köttmaskin o riskerar vår sons säkerhet?
Va har folk bakom pannbenet???

onsdag 3 oktober 2007

Eftersläntande problem (Soulsister bloggar cancer)

Ett av Pysans inlägg fick mig att reagera. Hon tar upp alla efterföljande problem som kommer hand i hand med en cancersjukdom.
Trots att man (jag/vi) är behandlad för sin bröstcancer och att den är försvunnen, medföljer en rad problem.
Många av oss blir extra infektionskänsliga, under och efter våra behandlingar.
immunförsvaret får sig en törn och är inte som det borde vara. Kroppens sätt att reagera på allt som händer, alla mediciner vi stoppar i oss.

I Pysans fall är det bla anemi, sepsis, pneumoni och varhärd.

I mitt fall mindre allvarliga men nog så uttröttande och tärande, både fysiskt och psykiskt. Vanliga förkylningar leder till svårare luftvägsinfektioner och i mitt fall även pneumoni. Jag är nästan konstant förkyld och hinner knappt bli frisk från den ena hostan innan nästa snuva kommer. X-antal pc-kurer senare och jag är inte ett dugg bättre. Tvärt om, kroppen som redan innan är trött och sliten av året som gått, tröttas ut ännu mer.
En "vanlig" förkylning håller på att knäcka mitt psyke. JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT VARA SJUK! Fastän min cancer är borta!

Så det är precis som Pys skriver "Det är inte bara det att man får cancer och får behandling för det.. sen kan man få en massa symtom och sjukdomar som kommer i cancerns spår..."

Det har gått 1 år sedan jag fick min diagnos.....ett helt år, ett helt jävla år.........av ångest, rädsla, förtvivlan, maktlöshetskänslor, sömnlöshet, oro, bitterhet, glädje, hopp och tacksamhet.
Mkt på ett år.......1 år.......kommer de kommande 5 åren vara som nu?
Sjuk, sjuk och sjuk?

Idag är en dålig dag.....då har man (jag) lätt att fokusera på det negativa. Imorgon blir det säkert bättre. En dag i sänder, så betar vi (jag) av de där 5 åren......ibland är det lättare, ibland - som idag....något svårare


Hjälp mig hjälpa andra!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...