Att pga cancerhelvetesskiten inte kunna få fler barn är ett faktum som svider. Ett faktum vi fått bearbeta och sörja här hemma, men som gör sig påmint av och till.
Jag vill inget hellre än att ha en stor familj med många barn, ödet ville annorlunda och min lilla familj består av mig, mina pågar och en Primadonna. Jag är nöjd.
Igår möttes jag av glädjande grattisrop vid ett morgonmöte - och kommentarer om min buktande mage. Överskylningen kom snabbt när personen insåg att så inte var fallet. När jag sedan skulle beklaga mig till andra kollegor kom nästa kommentar på samma ämne. Amen va faaaaan!
Skojar ni?! Jag VET att jag har massor av överskottshud på både mage o ben, men va faaaaan!
Inte nog med att jag nu ser gravid ut, det river också upp sår som jag jobbat hårt på att läka.
Snabbt kommer de gamla osunda tankarna upp, som jag också jobbat hårt på att bryta, dvs att banta på världens mest osunda sätt, dvs att sluta äta. Jag har gjort en viktresa som jag får kämpa vidare med livet ut och har lagt om kost och träning helt jämfört med mitt gamla liv. Ändå kommer de sjuka jävla tankarna fram igen. Gaaaah!
Nu drar jag mig tillbaka och slickar mina sår, tar en extra PW och hoppar över vinet i helgen.
4 kommentarer:
Som du kämpat vännen! Så ledsen för att du dja behöva mötas av detta....att mäbniskor bara har mage att säga sånt ibnan det är uppenbart....
Som du kämpat vännen! Så ledsen för att du dja behöva mötas av detta....att mäbniskor bara har mage att säga sånt ibnan det är uppenbart....
Kraaaam. Försök att inte lyssna på idioter.
Många kramar till dig. Du kämpar så bra och jag är så inspirerad av dig och din resa som du gör. Trist att du ska behöva mötas av detta. Kämpa vidare och inspirera alla som du möter.
Kramar
Skicka en kommentar