Nu är det slutältat

Alla som känner mig, verkligen känner mig vet att jag är en person som måste älta, analysera, vända och vrida på saker tills de "faller på plats". Först då kan jag släppa det och gå vidare. Det kan ta allt från en timme till någon dag och i några enstaka fall veckor.
Det har under några veckors tid varit en del saker/situationer som gått mig att vackla.
Nu har jag analyserat klart, vändt hjärncellerna ut-o in och bestämmer mig nu för att gå vidare. Som bekant är mitt favorituttryck "bryt ihop och gå vidare" och "what doesn't kill you makes you stronger".
Jag kan inte påverka det jag inte tycker om, jag kan bara påverka hur jag förhåller mig till faktumet.
Jag har valt min väg. Den är inte rolig, men nödvändig. Det är den väg som kommer göra minst ont.

För som Karin Boye en gång skrev "visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka"