Sprucken trumhinna....

Natten till igår sprack min vänstra trumhinna o fy saaaatan va ont det gjorde precis innan. Vaknade mitt i natten och trodde huvudet skulle sprängas, smärtan strålade ner mot käken och halsen. Sen när den väl sprack var det nästan lite befriande, men sörjan som kom ut var inget kul.
Hela dagen igår gick jag runt med en molande värk över vänster sida...hela kinden, tinningen och käken ömmade trots intag av panodil. Inatt har det varit lite bättre men jag kan inte sova på vänster sida. Det gör för ont.
Antibiotikan börjar verka, tempen dalar sakta ner åt men jag är ännu ej helt feberfri. Min normaltemp är 36,7 o imorse låg tempen på 37,9
Kroppen är fortfarande trött, andningen tung och rosslig. Inhalatorn, nässprayen och näsdukarna är mina bästa polare. Blir lätt yr och får nästan lock över örat (vänstra) när jag reser mig hastigt eller vrider på huvudet.

Jag är inget öronbarn, mamma kunde inte erinra sig om att jag haft öroninflammation som barn. Min son har aldrig haft det och maken endast någon enstaka gång. Syrran kan jag heller inte minnas har haft det....så vi har varit förskonade från denna plåga, vi har å andra sidan varit lungbarn....det är jobbigt det med.
Nu lite mer vila o dagens andra panodil-dos.