Jag får ingen ro inombords, sömnen uteblir pga alla tankar som far runt i skallen, alla känslor som tär inombords. Jag tvingas till beslut och val jag inte vill men som är nödvändiga. Val som i stunden är nödvändiga, men inte för det destu mindre roliga och i längden påverkar så mkt annat. Avskyr att Du orsakar mig och mina nära och kära detta. Avsky är faktiskt ett mkt milt uttryck för det jag känner. Har många andra starka känslouttryck jag skulle vilja använda, men jag sänker mig inte till den nivån. Jag nöjer mig med att tänka dem.
Jag jobbar på att hålla ihop mig, för det finns andra som behöver mig och som betyder allt för mig. Och till skillnad från Dig så sviker jag inte dem. Aldrig. Men Du har förbrukat all rätt till min respekt, mitt förtroende och hänsyn.
