Duktig flicka

Att få full pott på "prov" är något jag alltid eftersträvat. Nu fick jag också full pott....vilket i det här fallet inte är något bra.
Att vara duktig = att duga i min inre värld. När jag skriver det så SER jag hur sjukt det är, men känslan finns där lika väl.
Jag har fått till mig att jag ständigt strävar att få den självkänsla jag saknar och det är därför jag har så höga krav på mig själv. Prestation och yttre bekräftelse blir en drivkraft för att försöka upprätthålla någon form av självkänsla. Jag trampar runt och försöker hitta svaret på "när är det nog?"

Duktig mamma, duktig fru, duktig dotter, duktig syster, duktig moster, duktig svägerska, duktig faster, duktig vän, duktig svärdotter, duktig kollega, duktig granne, duktig duktig duktig.....just nu står mig ordet och begreppet upp i halsen.
Det håller inte längre....att försöka kompensera den inre bristen med att utåt sätt försöka balansera tillvaron på irrationellt sätt. Att vara efterklok är alltid lätt, men insikten är nödvändig även om den är svår, mkt svår.
Det som gäller nu är att ta ansvar för mitt mående - mitt liv. Jag har tagit alla de steg i den riktningen jag kan ta, steg som är och har varit svåra. Tiden får göra sitt, jag mitt. Vad som sen händer återstår att se.

Att gilla läget

Man behöver inte alltid gilla läget, verkligen inte. Men ibland behöver man acceptera att saker och ting inte alltid är som man önskar de var. Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plågsam den än må vara utan att unvika, fly, förvränga eller döma den.
Där står jag idag och försöker hålla huvudet kallt och sinnet positivt inför kommande besked. Tills dess spelar inget annan någon roll. Vad som händer sen får vi ta när vi kommer dit....

Acceptans är inget alternativ i vissa frågor!

Idag drar jag och 3 andra vänner till Ullared. Alla de andra åren har jag endast köpt kläder till sonen och maken där men i år ska JAG prioriteras. Det har maken sagt klart och tydligt och för en gångs skull tänker jag "lyda" haha. Jag har verkligen inga höst/vinterkläder! Allt är för stort, ett angenämt problem - men dyrt!

Sonen som växer som om hans kost endast bestod av jäst behöver ALLT en påg kan tänkas behöva inför höst och vinter.

Vi får väl se om jag får syn på några tv-kändisar på Ge-Kås.

Tack för alla sms, hejar rop på FB och söta uppmuntrande mail efter de senaste dagarnas skriverier på fb. Jag tänker inte kommentera detta i min blogg mer än idag: jag mår naturligtvis inte mår bra av situationen som uppstått i min släkt i samband med sd's intåg i riktsdagen. Men alternativet med acceptans eller tolerans är för mig i denna otänkbart i denna fråga!
Det kommer aldrig någonsin finnas för mig, aldrig! Även om jag respekterar andras åsikter så kommer jag under inga omständigheter acceptera eller tolerera främlingsfientlighet. Aldrig!

Det gör ont att behöva ta all skit som följer med min ståndpunkt, men hellre det än att jag går mot allt jag tror på, värdesätter och står för. Pratade med mina föräldrar som just nu befinner sig i Turkiet om det som hänt och de är jätteledsna över valresultatet men ännu mer ledsna över utspelen på fb. Deras sista sms i frågan löd dock "vi är stolta över dig och du har vårt fulla stöd" det räcker för mig.
Och tro mig, trots vissa uttalanden så har jag INTE glömt var jag kommer från eller vilka som är mina föräldrar. Jag är en STOLT andra generationens invandrare med en tvättäkta svensk pappa som härstammar från sillastryparna på Limhamn och en polsk mamma som trots att hon levt fler år i Sverige än i Polen låter oss barn och barnbar ta del av all den underbara polska kultur som hon kommer från. Jag älskar er båda för att ni gett mig, min syster, våra barn och män det bästa av båda världar. Tänkt vilken rikedom!

Så, nu tänker jag inte säga mer i den frågan här inne. Jag tänker inte sjunka till samma låga nivå som vissa andra. Vill ni ta en diskussion med mig, gör det! Men se då till att komma pålästa så inte argumenten börjar tryta igen och ni måste gå till personangrepp för den nivån har jag varken ork eller lust till att sänka mig till.

Så, nu kommer snart syster yster och sen är det dags att bege sig.

O du, glöm inte: MÅNGFALD BERIKAR!

Acceptans

De senaste veckorna har varit väldigt jobbiga för mig. Inte bara fysiskt med vurpor och förkylning, utan framför allt psykiskt efter att ha begravt en kollega.
Men jag tror jag är på banan igen nu. Man kan inte låta sina egna tankar styra ens liv, inte om de är negativa och får en till att må dåligt. Jag får helt enkelt acceptera läget. Jag behöver inte tycka om det men jag accepterar helt enkelt att det är så för mig och kommer vara så ett tag till. Tills den dagen då jag blir friskförklarad.

Någon som skriver mycket bra om just detta är Ludmilla.