Jävla flunsa

Sonen har under åren som gått sällan varit sjuk. Våra v.a.b dagar har varit lätträknade och jämfört med andra familjer har vi (ffa sonen) varit förskonade från många förkylningar och magflunsor mm. Men denna omgången har varit hemsk. Maken har varit sjuk från och till sen i julas. Och i slutet av januari började det för sonen. Tack vare mormor och morfar har vi inte behövt vara hemma så mkt från jobb som vi annars behövt vara men det e så himla trist när han e dålig.
Nu blir han inte feberfri, han snorar och har sig och är obstruktiv i sin andning. Han hostar så han knappt får luft och maktlösheten som förälder gör sin konstant påmind. Som tur är, är jag själv astmatiker och har inhalationer hemma som vi kan ta hjälp av OCH idag ska fru doktor få sig ett samtal för nu måste han bli frisk!
Maken låter fortfarande som om han druckit whiskey i flera månader i sträck samtidigt som han rökt cigg dygnet runt. Så 2 hostiga pågar och 3 snarkande familjemedlemmar (jo, Primadonnan snarkar som tusan...) gör det INTE lätt för mig att sova i det här huset....
Nu är där bara 2 före mig i telefonkön....håll tummarna!