Sidor

fredag 30 november 2007

När det lider mot jul, astronauter o lite sånt




Tick tack tick tack.....tiden går....o snart är det jul!

Sonen fyller år på julafton men vi brukar fira honom den 12:de dec när han har namnsdag :)
I år blir det dagiskalas den 15:de med tema rymden. Han ska ju bli astronaut när han blir stor, han vill bli den förste som åker till Mars!

Har blivit genomförkyld, lagom nu när maginfluensan passerat familjen....typiskt. Men bättre nu än sen....
Jobbar natt hela helgen, går av måndag morgon. Hoppas det blir lugnt.

Nu ska jag göra inbjudningskort

torsdag 29 november 2007

Julpyntat inför advent

Burkar inte sätta upp julpyntet förrän 1:a advent, men eftersom jag jobbar hela helgen och går på mitt skift imorgon så fick det bli pyntning idag.
Nu ska bara stora stjärnan upp i fönstret, den får maken hjälpa till med - o sen granen om nån vecka. Så e allt klart!

onsdag 28 november 2007

Julstämning inför 1:a advent.....

Har du svårt att komma i julstämning iför 1:a advent på söndag?
Se om detta hjälper till.........



































Bensinskatteuppror!

Någon hörde en intervju med vår 'kära' statsminister. I intervjun sade han
att det svenska folket INTE är missnöjt med bensinpriset! Reportern frågade
hur han motiverar detta uttalande.
- Jo, sa han. Det finns ju inga samlade organisationer mot bensinpriset.
Nu får det vara nog!
Dags att protestera. Skicka vidare till vänner och bekanta.
Bensinskatteuppror!!! 8 av 10 resor görs med bil.
Av ett literpris på bensin på 11.05 är 7.15 kr skatt.
När bensinskatten infördes 1924 var skatten på 4 öre.
Skatten höjdes vid årsskiftet med 21 öre.
Bilisterna betalar in 8 miljoner kronor i bilskatter varje timme, totalt
74 miljarder om året.
När man tankar går 70 kr på varje hundralapp i skatt.
En genomsnittsbilist kör 1500 mil / år och betalar över 9000 kr bara i
bensinskatt. Det motsvarar pålägg på 200 procent.
Listan fylls på riktigt fort!


Klicka på länken och skriv på du med! www.bensinskatteuppror.se

måndag 26 november 2007

Fler julkortsalster

Älskar mina magnoliastämplar! Och efter lite kap från Panduro Hobby Outlet är inspirationen på topp :)









in och utsida

Har gjort hur många som helst, men lägger bara ut en del på bloggen, tar sådan tid att ladda upp bilderna.....

onsdag 21 november 2007

Jultomten på sommaren

Har du undrat hur tomten ser ut på sommaren? Wonder no more....








Julkort - min pyssliga sida

Har under alla år gjort egna julkort. Älskar att pyssla. Brukar även dekorera mina fotoalbum, kanske inte enligt "scrapbooking"-reglerna.....men har alltid gjort det.
Var på workshop via studiefrämjandet i lördags. Ville ha lite inspiration till mina julkort, lära mig lite nya tips och få nya idéer. Och det fick jag!
Såååå kul vi hade det.
Använder stämplar, både Tilda och Magnolia samt vanliga från Panduro.
Här är några av mina alster so far....












Fler är på g..........

måndag 19 november 2007

After Dark - glamour gala!

Var på After Darks bejublade föreställning i fredags. FANTASTISK!!!! 1½ timme av show, glitter, glamour och igenkännande låtar. Deras firande av sina 30 år inom branschen var suveränt underhållande och publiken ville inte sluta klappa!




Kommer de till er stad? GÅ OCH SE DEM!!!

lördag 17 november 2007

Polska maffian inom mig

Halvpolack som jag är skrattar jag gott när jag läser Polacksnack. Kan känna igen mig i mkt (nej inte i o vara en 20 årig kille) men i beskrivningarna Piotr gör om Polen och polacker.
Är själv född och uppvuven här i Sverige men har mkt nära kontat med min familj i Polen och har bott där en del till och från genom åren.
När jag var liten hade jag hemspråk i skolan (Professor Ossowski var inte o leka med....) och fick från grunden lära mig polska språket och dess grammatik, historia och sammhällskunskap. Tufft och med mkt protester från min sida varje gång det var dags, men mamma gav sig inte. Jag skulle gå. Idag är jag tacksam för detta.
Att kunna prata flytande polska är bra när man bor i södra delarna av vårt land, här finns det gott om polacker, både första, andra och nu tredje generationens.
Jag och syrran (puss på dig) brukar skämta om att vår släkt i Polen är som maffian - alla vet allt om allt o alla, allt ska godkännas och dubbelkollas med familjens äldste, i detta fallen min mormor, som jag hyser mkt stor respekt för. Även om hon påstår det motsatta, eftersom jag är äldsta barnbarnet och har en "typisk svensk och slapp uppfostran"....jo, eller hur. Detta är endast grundat på att jag var den första som vågade säga mot henne - så gör man INTE i Polen, inte mot mormor...oj oj oj. Vilket liv. Den som fick mest skit för det var min mamma (przepraszam Mama = förlåt Mamma). Idag är jag den första som gett henne ett barnbarnsbarn. Något INGEN av hennes väninnor har....så det skryter hon om, men inte till mig....där bara suckas det...att jag inte skaffat fler barn...hur länge ska vi vänta? Jag är ju FAKTISKT 30 nu, när hon var i min ålder hade hon 2 barn som var 10 resp 6 år....bla bla bla...

Familjeprästen (japp, det finns sådana) har en viktig och betydelsefull roll i Polska familjer. Prästen hemma hos mormor känner mkt väl till mig, jag var flickan som vägrade vara tyst o sitta stilla under alla gudstjänsterna mormor drog med mig på (och det har varit måååånga ska ni veta).
Flickan som ifrågasatte prästens ord och som var den första till att busa med nunnorna. Men också flickan som var den första till att ställa upp och samla in pengar till kyrkan när den stora branden 1988 jämnade kyrkan med marken. Jag ställde mig vid den då lilla mataffären i kvarteret och hade med mig en sparbössa, som snabbt blev full, knackade på hemma hos kyrkoherden och lämnade över den och sa glatt: "Fader, nu kan ni bygga en ny kyrka, vi ses på söndag"...detta får jag fortfarande höra när jag är hemma på besök hos mormor.
Till min mormors sorg valde vi en svensk präst (en katolsk) när jag och maken skulle gifta oss. En helsvensk, som INTE kunde polska. Hur kunde jag? Jo, jag kunde! Istället valde vi att texterna skulle läsas på både svenska och på polska, av våra familjemedlemmar. Okej då...det fick väl få... som om de hade något att säga till om!
Mormor fick hedersplatsen i kyrkan, vågade inget annat...hade ju redan gått emot allt hon sagt, så det blev att smeka lite medhårs för att hon inte skulle vara alltför butter.
Men hon kom med världens leende på läpparna och bara för dagen nyinköpt hatt (vill inte säga vad jag tyckte om den...) och intog graciöst sin plats på första parkett.....hon var glad som en spelman när hon insåg att bröllopsfesten var ett härligt hopkok av polska och svenska traditioner och att alla hade JÄTTEKUL tillsammans (o ja, alla blev skitfulla.....)

När jag skulle presentera min då blivande man för familjen i andra landet, förvaranade jag honom om att han kommer att gödas...och mkt riktigt. Mormors första kommentar var..."ger du honom ingen mat...han är ju mager". O som ett brev på posten börjades storkoken avlösa varandra. Blivande maken var jätteglad! Han älskar ju att äta och kan äta hur mtk som helst UTAN att det syns på honom. Han blev snabbt favorit hos mormor. Artig som han är hjälpte han henne gärna i köket, berömde hennes mat (som är vida känd för att vara mkt mkt god) och tog gärna för sig både två och tre ggr av hennes kulinariska konstverk.
Han lärde sig snabbt de fraser som man kan behöva och impade lite här och var med dem. Att han hade högskoleutbildning och bra betalt jobb gjorde att han steg ännu mer i kurs. Så det hela slutade med en enkel kommentar (som betyder mkt mer än någon av er kan ana): "Ett bra val, vi ses på bröllopet".

Nu ska ni inte tro att mormor är stel, arg och barsk (även om det är en stor del av hennes fasad utåt). Mormor är en äkta bullmormor, som tar sitt ansvar som överhuvud i vår lilla Maffia familj. När man var liten och hade slagit sig, var mormors famn alltid öppen, hennes kyss på ett uppskrapat knä kunde läka all smärta i världen och hennes hand kunde på ett magiskt sätt torka bort alla tårar när man bråkat med grannbarnen. Hon finns där alltid med råd (vare sig man ber om dem eller ej) och vill man få veta vad som hänt sen sist så behöver man inte ringa runt till alla släktingarna, man ringer bara mormor som har den senaste uppdateringen.
Jag älskar min mormor, de säger att hon och jag är lika. Det är därför vi ofta bråkar........??

Jag märker i alla fall att det är kul att ha lite maffiablod i sig. Vi ordnade för ett tag sedan en Polska afton här hemma med några goda vänner. Jag fixade recept på alla mormors specialitéer och maken och jag satte igång att laga mat. Allt genuint polskt (vi har gott om polska affärer i stan). Mkt lyckad kväll till tonerna av polska artister och med vodka flödande ur dricksglasen.
Diskussionerna tenderar att bli högljydda på polska fester och så var även fallet denna kväll. O ju mer Wyborowa som slank ner, destu sämre argument. Jag slutade argumentera när jag märkte att min bordskavaljers ordförråd minimerats till 15 ord....
Först så har vodkan den effekten att den ger mundiarré, sen efter ett tag ebbas effekten ut och ordförrådet minimeras. :)

torsdag 8 november 2007

Psykfall ett led i bearbetningen?!

Att repa sig efter en cancerdiagnos tar tid. Att repa sig är en process. Man måste genomgå alla steg, för att nå målet. Går inte att hoppa över något steg, för då kommer man ej vidare. Även om jag önskar jag kunde det och bara återgå till det normala igen. Så som det var innan sjukdomen.

Innan jag blev sjuk var jag en väldigt social och utåtriktad person som hördes och syntes då jag kom in i ett rum. Jag älskade mitt jobb med makeup och hudvård, planerade en karriär inom området. Sjuksköterskeyrket skulle få vila.
I det forumet var jag i mitt esse. Jag älskade varje minut, jag njöt av att få hjälpa andra nå sin fulla potential genom att dela med mig av mina kunskaper, mina tips och råd vad gällde konsultjobbet, produkterna och kundkontakten.
När jag blev sjuk klarade jag ej av det. Orkade ej med allas frågor, blickar och särbehandlingen som kommer hand i hand med diagnosen. Jag klarade inte av att vara representativ inför kunderna. Jag kände mig inte fräsch längre. Tappade hår, både av hormoner, strålning och stress. Huden blev matt och livlös och makeup kan förvisso göra underverk....men om man inte strålar inifrån spelar det ingen roll hur mkt foundation du lägger.....
Jag pausade allt. La all tid på mig själv och familjen.

Tiden gick, processen fortskred. Efter att behandlingar avslutas och "vardagen" ska fortlöpa fram till friskförklarandet gäller det att försöka återgå till det normala....vad det nu än är.
Steg 1....bryta min isolering som jag ådragit mig.....faktumet att jag blivit en skygg, grå liten mus är jobbigt att inse. Jobbigt eftersom omgivningen förväntar sig samma person som innan diagnosen. Jobbigt att försöka leva upp till. Orkar inte förklara för alla heller....skäms jag? Kanske.... Är jag ledsen över faktumet? Mkt!

Ett försök i somras att återgå till mitt gamla konsultjobb misslyckades radikalt...jag blev sittandes utanför lokalen. Klarade inte av att gå in. Ångesten klumpade sig i halsen och jag vände på klacken (japp, den högklackade) och åkte hela vägen hem...på bussen till på köpet. Bara det var en pärs.
Sedan dess har jag inte varit där. I tisdags gjorde jag ett nytt försök. Men jag valde att komma dit som gäst, utan konsultklädsel. Lämna min konsultroll hemma. Träffa kollegorna utan krav..... jag kom dit med drarrande knä. Fick många varma och omtänksamma kramar av kära kollegor som hade många välmenade frågor. Många undrande blickar. Alla hade samma spörsmål: När kommer du tillbaka? Vi saknar dig så.
Jag kan inte svara på frågan. Vill bara ta mig igenom kvällen.
Sätter mig längst bak i lokalen, observerar gäster, konsulter, directors och modeller. Jag fylls av en känsla av saknad. Ser konsulter på frammarsch, i samma takt som jag för ett år sedan. Ser samma glöd i deras ögon som jag en gång kände. Känner igen varje steg de tar med sina gäster, alla tips/råd.
Kvinnan som håller i glamour-klassen (temat för kvällen) gör det suveränt, vant, tydligt och inspirerande. Jag suger åt mig hennes glädje. Vet hur det är att stå där framme, har gjort det så många gånger själv. Vilken kick att se alla förväntansfulla ansikte, se hur de förvandlas från vardagsbleka människor till färgsprakande (smakfullt sådana) kvinnor med glittrande blick och leende på läpparna.
Jag längtar tillbaka, men tanken på att stå där framme är så skräckinjagande att jag kan känna tårarna bränna bakom ögonen.
Jag blir tillfrågad om jag inte kan stanna på konsult timmen, jag är saknad. Men jag kan inte. Vill bara hem till maken. Vill bara hem, hem till min trygghet. Hem och bli kramad. Hem och få reda på att allt kommer bli bra. HEM!
På vägen gråter jag, ser mitt gamla liv - kommer det någonsin bli jag igen? Idag känns det inte så.
Jag får stanna bilen, för jag kan inte se vägen för alla tårar.
Jävla process! Man måste ta sig igenom alla steg, annars kommer man inte vidare. Hur många gånger har jag inte sagt detta till mina patienter? Som psyksköterska kan jag detta på mina 5 fingrar. Som bröstcancerdrabbad småbarnsmamma är alla kunskaper som bortblåsta - jag känner endast. Endast ångesten är närvarande.

Känner att jag är på väg att bli ett psykfall som ett led i min bearbetning.............

fredag 2 november 2007

Ovanligt namn.....

Your Uncommon Name Is:

Keira Bobette Rocky

Årets julklapp - en könssjukdom?!




Årets julklapp tro? Läs artikeln i kolla vilket som blir din favorit....jag och Eva vill ha Syfilis....den är ju rosa!

Tjejer är fulla hela veckan!




Tjejer är fulla hela veckan:
MÅNDAG-ONSDAG
är vi praktfulla.

TORSDAG
är vi förväntansfulla.

FREDAG
är vi beautyfulla.

LÖRDAG
är vi skitfulla och

SÖNDAG
är vi
kanske ångerfulla.

torsdag 1 november 2007

Rosa bajspåsar!!!



Kolla in detta! ROSA bajspåsar till Alice! Hur kul e inte det på en skala?! Fick dem av min underbara vän Malin - TACK gullet!
Såg på hemsidan att de finns i guld me....gisses det hade varit nått!

Nu ska se att tanterna med pudlarna kommer ha nått o snacka om.... kamphunden har rosa bajspåsar!!!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...